IPMS Stockholm har varit ute på resa igen. Denna gång ställde vi kosan mot Riga och Golden Model 2013. Våra lettiska modellbyggarkollegor bjöd in oss redan förra året, men då var det bara Pauls Branke som hade möjlighet att resa. Hans rapport och inte minst besöket av museiintendenten Maris och byggaren Nikolajs på 08-Open i våras med ett antal intressanta modeller i släptåg övertygade oss om att det var dags att ge sig ut och jaga priser i österled igen. Alltså bordade vi M/S Isabelle, ett endast lätt förklätt Vikingskepp på väg mot Riga. Stellan, Kai, Brian, Björn K och Olle förstärktes med Sven Young söderifrån. Med riktningsanvisningen ”Frihamnen, där Hobbymässan brukar vara” hade alla hittat rätt. Vädret var utsökt och alla var på sitt bästa humör och försedda med lådvis med modeller som skulle ställas ut.

Rejält med modeller ska med.

Våra hytter hade kanske sett sina bästa dagar, men det gjorde inget när man kunde hänga på däck och titta ut över skärgården. Diskussionen snirklade vartefter in på det hittills förbisedda behovet av snygga after market-hål och de eventuella fördelarna med svarvade kontra gjutna hål. Man måste bara se till att förvara dem så att man inte tappar dem över sig, för hål i huvudet behöver man ju inte. Buffémiddagen avåts under glam och sköljdes ner med många goda pannkakor med glass och kolasås och biskvier och pastellfärgade maränger och bjärta gelékuddar och… Nere i hytterna fortsatte diskussionerna långt in i natten om hur spaltantenner kan tänkas fungera och varför världen ser ut som den gör.

Till frukost fanns det inte karelska piroger, men det fick gå ändå och det gjorde det ju. Som det inte var alltför fullpackat på båten kunde vi sitta vid ett runt bord föröver och titta ut över havet medan vi avsmakade fartygets tesorter. Till slut såg vi något som verkade kunna vara Riga och kilade ner i hytterna för att packa ihop oss, fast hamnen visade sig vara långsträckt och det tog närmare en timme innan vi faktiskt var förtöjda och kunde kliva i land.

Vi möttes i terminalen av en liten delegation från Golden Model som skulle skjutsa oss till Krigsmuseet, där evenemanget ägde rum. Dock hade de inte riktigt räknat med den mängd modellådor vi hade med oss, så det hela slutade med att Kai och Sven fick ta sig fram till fots. Det var nu inte särskilt långt från Tallink-terminalen till Krigsmuseet och en hel del att titta på på vägen. Vi klurade ut att även om man kunde få bärs i husen som det stod bārs på, betydde ordet helt enkelt ”bar”. Överlag har lettiskan en förkärlek för ord som slutar på S. Björns tyckte det lät intellektuellt och bestämde sig för att byta namn.

Pampiga hus finns det.

Krigsmuseet i sin tur visade sig bestå av det medeltida Kruttornet anslutet till ett annex från strax innan andra världskriget. Utställningen hade ju egentligen invigts redan dagen innan, så det mesta var redan utplacerat, men våra modeller fick också plats med lite omflyttning. Sen var det bara att försöka få en översikt av vad som bjöds på. Handlardelen var precis vid dörren, med RB Decals och Sindcore prominent representerade. Desutom fanns Northstar Models på plats och en av de lokala hobbyhandlarna, vars namn dock undgick oss.

Som på 08-Open omfattar Golden Models både en tävling och en utställning. Lite ovant var dock att modeller ur bägge kategorierna var uppställda på samma plats under samma klassning (något som senare kom att förvirra domarna en smula). Klasserna var överlag stora, inledningsvis utan särskilda finfördelningar. Totalt var det drygt 600 modeller på plats fördelade ungefär hälften-hälften mellan tävlande och utställande med en liten övervikt för de sistnämnda. Det var pansar, mycket pansar på borden. Uldis Zeidmann, som ställde ut de väldigt trevliga medeltida dioramorna på 08-Open senast, hade synbarligen med sig hela sin produktion och ställde ut tjogtals större och mindre scener, inte minst från Baltikum, något som man inte ser alltför mycket av annars. Jag småpratade lite med honom, men språkförbistringen satte hinder i vägen för mer avancerade diskussioner; det framgick i alla fall att basen för dioramorna var Zvezdas 1/72-figurer. Det fanns också många välutförda Warhammer-figurer. Sen, det som verkligen överrumplade var mängden klipparksmodeller. Somliga av dem var klassiska borgar, hus och karuseller som inte var särskilt märkliga och först långt senare insåg vi att ett antal riktigt snygga byggen i stor skala också var i papper – ett pansartåg i 1/33(?) förstod vi inte var papper förrän vid prisutdelningen! Fartygsklassen var hyfsat stor, och även här förekom det inte bara plastmodeller utan också trämodeller och ännu en pappersmodell i form av Graf Spee.

Som nämnts var det inte allt helt trivialt att kommunicera med de deltagande byggarna, men strax dök unge Edgars upp, som inte bara talade en utmärkt engelska utan också specialiserade sig på att scratcha detaljer till modeller i små skalor. Helt i linje med detta var hans framtidsplan att studera nanoteknologi på Rigas Tekniska högskola. Edgars och hans kamrat Reinis hade några riktigt snygga flygplan i 1/144 med i tävlingen.

Mitt i allt detta fick vi göra en utflykt ut på stan för att checka in på hotellet som låg en liten bit bort, precis vid Centralstationen. Åter på museet hade Olle, städse skicklig kaffejägare, hittat fiket nere i Kruttornets källare där man kunde få sig en alldeles utmärkt två-rätters affärslunch för en spottstyver. Efter lunchen gjorde en av Maris kollegor en genomgång av tretusen år av Lettlands historia som den återspeglades i museet, vilket kändes lite grann som att dricka från en brandslang.

Tillbaka i utställningshallen blev Kai ombedd att posera för en figur – det är nu möjligt att göra enkel och snabb 3D-scanning av hyfsat stora föremål (som Kais mage) med en Kinect-sensor och sedan skriva ut dem på 3D-skrivare. Håll utkik efter modeller av sovjetiska lastbilsförare med skägg och hästsvans.

– Ser jag naturtrogen ut så här?

Kai och Olle lyckades smita ifrån att bli domare, men de andra ställde lojalt upp och fick kämpa hårt med bedömningarna i de stora klasserna. Till slut var det dock klart och vi kunde gå ut på en liten promenad i kvällssolen.

Riga genomflyts inte bara av Daugava, utan också ett antal kanaler som det är fint att gå längs.

När vi återvände var det snart dags att vandra iväg till en restaurang en bit bort för gemensam middag. Att beställa mat på lettiska är inte det lättaste – att coteletes betyder köttbullar är bara början – men som tur var var allting gott, så det gjorde inget om man blev överraskad ibland. Vi pratade på med våra värdar, men sen började vi längta efter sängen. Lyckligtvis var vårt hotell inte långt bort.

När vi väl vaknade nästa dag blev det frukost och sen en undersökning av vad som fanns på centralstationen och i tunnlarna under den stora vägkorsningen: ett antal små kiosker varav minst en hade ett hyfsat sortiment militärhistoriska skrifter – på ryska. Vi försåg oss med några som verkade ha bra bilder till texten. På museet upptäckte vi att museibutiken också hade lite skrifter till försäljning, bl a kvartalstidskriften Baltfort, som även den är på ryska. Lite böcker på lettiska fanns det dock ändå, som också införskaffades för studier av bilderna.

Enligt museets räkning var det till slut ungefär 2000 besökande under helgen, men det kändes egentligen aldrig jättetrångt på golvet – uppställningen tillät uppenbarligen god ruljans på besökarna.

Sen fick vi en tur ner i museets källare för en demonstration av den nya Inked-färgsprutan. Den var väl OK.

En liten hobbyhörna i underjorden. Notera den fantastiska fläktanläggningen, byggd av Junkers i Dessau på 1930-talet och därför försedd med pedagogisk skylt, även om denna källare egentligen inte är tillgänglig för allmänheten.

Sen blev det till slut prisutdelning. Då blev det lettiska och ryska en stund igen, men fina pokaler delades ut till vad som förmodligen var Best in Show och motsvarande. Stellan gick också upp och bjöd in alla till 08-Open nästa år, samt utlovade att om Edgars och Reinis fick åka för sina föräldrar, så skulle IPMS Stockholm stå för biljetten till Stockholm (och tillbaka). Gossarna såg lätt chockade ut. Som en ytterligare vänlighet inleddes sedan utdelning av guld-, silver,- och bronsmedaljer med att vi fick våra först, så att vi sen raskt kunde packa ihop våra pinaler och pinna ner till hamnen, där båten väntade på oss.

Än en gång är det bevisat att när IPMS Stockholm åker och tävlar så tar alla minst ett pris var. Däremot klarar de inte av att le och hålla upp medaljer samtidigt.

Även återresan var stillsam, förutom vi då, som fortfarande var på glatt och pratsamt humör. Mitt i alltihop kom Peter Sindelind förbi och bjöd på en runda i baren. Heders! Vi ägnade också en stund åt att gå igenom gamla foton från byggmöten och månadsmöten. Ack, vad tiden går… En tämligen sen, men god, middag avåts och sen till kojs. På morgonen kändes det skönt att återse Kaknästornet och snart var vi hemma igen.

/Kai-Mikael Jää-Aro

Stellan var nyfiken på arrangemanget och intervjuade Nik Volsheb, tävlingsansvarig för Golden Model:

Förra våren blev Nik varse att krigsmuseet i Riga hade ett intresse av en ordentlig modellutställning. Kontakt togs och saken var snart ett faktum. Ett första försök hölls egentligen under 2011 men då var det endast utställning. Först året efter, 2012, kom tävlingsdelen med. Dessa år delade man organisationen med representanter från Litauen. Årets upplaga kan nog dock räknas som den första riktigt seriösa tillställningen och man sköter allt själva.

En tävling kräver som många vet en rejäl organisation i bakgrunden och det tycks ha varit mycket svettigt under helgen för dem som stod för Golden Model. Förhoppningsvis kan vi bistå med någon form av hjälp och erfarenhet för att skapa en riktigt bra tävling, kanske även fler i Riga känner sig manade att delta i organisationen bakom evenemanget nu när man visat att man klarar av det.

Vilka länder var representerade? Nik levererar ett icke förkastligt antal länder och deltagare, speciellt inte om man tänker på hur ny tävlingen är. Total kom det 85 deltagare från sju länder fördelat på: Sverige (6), Danmark (2), Ryssland (3), Vitryssland (3), Estland (7), Litauen (17) och slutligen Lettland (46). En rejäl uppslutning alltså. Av de 607 deltagande modellerna tävlade 268 och 339 ställdes ut utom tävlan. Om man ställer dessa siffror mot 2012 års tillställning så deltog totalt 36 med runt 300 modeller, hälften av modellerna tävlade. Man har vuxit ordentligt alltså på bara ett år. Tack vare en uppbackning från museet som står för lokalerna så har man den delen avklarad. Goda kontakter med ambassader stod för flaggor som representerar deltagarländerna. Från försvarsdepartementet fick man bidrag i form av bord, ett stort antal vet vi som var med. Trots detta var det trångt mellan modellerna. Nästa år kommer man förhoppningsvis delta i en större festlighet då Riga firar kalas, vem vet hur stort det blir då? Den lilla kommitté som har dragit lasset för denna tävling, med Nik i spetsen, behöver säkerligen mer hjälp från moderklubben Gyllene Snittet.

Enligt Nik så gick det mesta som förväntat och inga stora överraskningar inträffade förutom vid prisutdelningen då det blev lite mankemang, några priser hade förkommit. Vi i den svenska delegationen fick lite extra behandling då våra priser delades ut först, vi var ju tvungna att ta oss till båten i tid. Tack Nik för den hjälpen, bra rutin vid datorn. Ett antal färgsprutor delades ut från Inked (dock ej till oss) och North Star Model bidrog med många fina priser i form av presentkort.

En uppenbart trött men glad Nik har detta års tävling nu i ryggen. Efter att ha arbetat i stort sett hela året sedan i februari, förutom ett kortare uppehåll, så kan man nu summera tankarna och utfallet.

/Stellan Englund