Det har blivit lite av en tradition att åka till Modelexpo i Helsingfors för att vila upp sig efter 08-Open. I år hampade det sig så att det inföll helgen innan Open, mitt i sista spurten, men Kai, Lisa och Mats kände att vi ändå borde visa flaggan, så vi anmälde några modeller och åkte över.

Även på båten fanns modeller, men hur det nu var så köpte vi inte just den här byggsatsen.

Överresan var stillsam, vi åt en rejäl buffémiddag och slocknade sedan och vaknade i tid för en snabb frukost innan vi angjorde Helsingfors. Vid det här laget hittar vi nästan alldeles själva ut till Mässcentrum, men Lillbabs i GPS:en hade sina egna idéer om bästa vägen så vi fick lite sight-seeing också.

Som vanligt var Modelexpo blott en del av ett stort antal mässor avsedda att locka dit Helsingfors familjer, men det kändes som om det blivit en allt mindre del – hallen var definitivt inte utnyttjad fullt ut. Vi togs icke desto mindre hjärtligt emot av våra finska kollegor, placerade ut våra modeller och inspekterade de övriga bidragen.

Några modeller som speciellt fångade fotografens öga:

Legobyggarna Palikkatakomo hade satsat på stort, de hade dels ett enormt fantasy-landskap med slott och arméer och jag vet inte hur många drakar (vid närmare eftertanke var det säkert inspirerat av Game of Thrones), dels en exklusiv badort med dyra lustjakter i en marina omgiven av lyxhotell, och dessutom diverse annat, som en vy över Tatooine och ett shoppingcenter med ett myller av figurer.

Det fanns som vanligt ett antal R/C-båtar som kuskade runt i en damm, ett antal R/C-plan som flög runt i sin stora bur och ett antal R/C-bilar som rejsade runt, runt på sin bana med ett hopp i mitten™ och terränggående R/C-bilar som gnetade sig uppför och nerför branta backar utan att göra hopp.

Ånglok. Stort. Fint.

Ett flertal modelljärnvägar, inklusive ett stort modulbygge i H0.

Dockskåpsbyggarna hade som vanligt några riktigt fina alster på de två temata ”Ettor” och ”Vindsvåningar”.

Sen var det dags för en tur kring de andra mässorna.

Ge mig mi mysse och mi kalashnikov!

Vi passerade först Outlet-mässan och skaffade bekväma skor och fortsatte sen till Husdjursmässan. Den föreföll vara samma storlek som tidigare med kattutställningar, smådjursuppvisningar och diverse klubbar för obskyra arter och raser. Vi stannade till för att titta på kaninhoppningen. Vid alla de husdjursmässor jag besökt drivs kaninhoppningen med säker hand av proffsiga och välorganiserade flickor i yngre tonåren; det enda problemet är själva kaninerna, som verkar tycka att det är fasligt dumt att ta sig över svåra hinder om man istället kan gå åt ett annat håll. Sen kan man ju tänka sig att man har ett visst favorittryck på sig om man heter “Millennium Falcon”…

En kanin har vägrat ut sig och bärs bort av sin ägarinna.

Efter att ha titta på hantverksmässan kom vi in från andra hållet på Barnmässan, som är den allra största begivenheten. Här startade precis tävlingen i dans för barngrupper i 10–12-årsåldern. Med minnen från framträdanden i sina barns skolor såg man inte direkt fram mot det med tillförsikt, men de uppträdande grupperna visade sig vara genomgående imponerande skickliga och deras koreografer hade satt upp ett antal kreativa nummer.

Det var svårt att fotografera de fartfyllda danserna.

Till sist hade vi sett oss mätta och åkte tillbaka in till centrum, checkade in på vårt vanliga hotell och gick sedan till vårt stamhak för middag. Nu när vi var så få var det inga problem med att få bord.

Söndagen brukar vi traditionellt ägna åt ett museibesök. Ett hotande regnväder ställde även denna gång in utflykten till Sveaborg. Istället bestämde vi oss för att äntligen, efter alla dessa år, besöka Naturhistoriska museet, som ju ligger tvärs över gatan från hotellet. Det visade sig vara ett hemskt rart museum som lyckas klämma in en förvånansvärd mängd objekt på en relativt liten yta. På utställningen om den finska naturen hade författaren av skylttexterna blivit rent poetisk – man kände att det fanns en djup kärlek till djuren och naturen, vare sig det handlade om kråkor eller kråkbär.

Stora hallen på Naturhistoriska museet, med livets utveckling från Perm till Kvartär.

Till slut var det dags för en sen men alldeles utmärkt lunch nere på Glaspalatset, varefter vi åkte ut till Mässcentrum för att se hur bedömningen gått. Det visade sig att samtliga våra fem modeller hade fått ett pris var. Kai gjorde om sitt vanliga trick att ta pris genom att delta i en klass med färre än tre deltagare.

Vi delade också ut ett pris själva, till Jonne Uotilas läckra modell av slagskeppet Novgorod i 1/350. Vi trodde till en början att det var ett fullständigt fantasifoster, men fåtöljamiral Ulf förklarade senare för oss att det var ett alldeles riktigt slagskepp som ryska flottan byggt inte mindre än två stycken av, varav ingendera fungerade…

Sen var det bara att packa in alla grejerna i bilen och ta oss till hamnen. På hemvägen gungade det duktigt, men vi kom ändå hem i god ordning.