Panoramamuseet Slaget om Stalingrad 6


Slaget om Stalingrad har jag läst oräkneliga spaltmeter om sedan tonåren, så när jag och ett par vänner planerade en resa till Ryssland hösten 2019 lyckades jag övertala dem om att en avstickare till platsen för det berömda slaget vore intressant.

Så blev det alltså.

Staden

Stalingrad går dock under namnet Volgograd idag. Eller, det beror på vilken dag det är. Och vem du frågar.

Så här alltså: Större delen av året heter staden Volgograd. Men ett par dagar varje år byter den officiellt namn till Stalingrad igen, till åminnelse av slaget. Pratar du med lokalbor så kallar de flesta staden för Volgograd, medan andra insisterar på att den heter Stalingrad.

Nåja.

Oavsett vad du vill kalla staden så är den full av påminnelser om slaget som stod där; från den pampiga parken Mamajev Kurgan med Europas högsta staty Moderlandet Kallar, till torn från T-34:or som står på stenplintar vid vart och vartannat gathörn.

Museet

Nu i efterhand har jag fått veta att det finns två museer i staden som handlar om slaget, men vid tillfället kände jag bara till ett av dem: Panoramamuseet Slaget om Stalingrad.

Den distinkta byggnaden är belägen längsmed floden Volga, på promenadavstånd från Hilton Garden Inn och Europa Mall. På museets tak, och alldeles intill byggnaden, finns diverse fordon och artilleripjäser utställda som man har tillgång till dygnet runt, utan att lösa inträde.

Att ta en kvällspromenad förbi museet rekommenderas, då strålkastare belyser ruinerna som museibyggnaden omger på ett dramatiskt sätt.

DSC07853

Ruinerna dagtid.

DSC07795

Ruinerna i sin belysning, kvällstid.

Jag minns inte vad de tog för inträdet, men liksom allt annat i Ryssland var det med svenska mått mätt inget att bråka om.

Jag tror att de erbjuder audioguider på engelska för en extra slant, men vi valde att gå utan. Är man lite påläst och allmänt MÖP:ig av sig så tar man sig fram hyggligt. Nästan all skyltning i museet är på ryska, vilket jag inte behärskar mer än enstaka ord och fraser av, men det gick bra ändå.

Utställningen var välförsedd med blindskrift och föremål att känna på.

Utställningen är modern, visuellt imponerande och många gånger interaktiv. Små och stora historiska föremål blandas med ljusskådespel och stridslarm för att frammana slagets elände och hjältedådet hos de sovjetiska soldater som utkämpade det.

Bordet som Paulus undertecknade kapitulationen vid.

Allra högst upp i byggnaden finner man ett jättelikt panorama i 360 grader som ska fånga slaget om Stalingrads essens. Man står på en upphöjd plattform i mitten och blickar ut över scenerierna av skyttegravar och bråte närmast en själv, som övergår till en jättelik cirkulär målning längre bort mot byggnadens insida. Bilder gör inte verket rättvisa, utan det måste upplevas på plats. Mäkta imponerande!

Blir man sedan hungrig eller nödig så ska man bege sig till museets källare, där det finns kafé och toaletter. Kaféet valde vi dock bort, då menyn endast presenterades i kyrillisk text. Inget för oss utrikiska besökare att peka på!

Shopping

Museet hade en liten souvenirbutik med diverse småsaker, eller vad sägs om en tygkasse med en Po-2 till motiv på?

Runtomkring museet dräller det med ytterligare små – antagligen privata – souvenirbutiker som gott och väl stillar köpbegäret: Magneter med tyska och sovjetiska stridsvagnar på, miniatyrer av statyn Moderlandet Kallar i alla upptänkliga storlekar och material, eller varför inte en officersmössa?

Vill man handla modeller fann jag ett gott urval till bra priser av byggsatser från Zvezda i köpcentret Europa Mall en liten bit bort.

När det gäller vykort så blev det dock lite svårare. Det verkar inte vara en så stor grej bland ryssarna över lag. I både Sankt Petersburg och Moskva gick det att få tag på längsmed turiststråken ganska lätt, men i Volgograd var det ont om dem. Hittade till slut några hos en kiosk i parken Mamajev Kurgan.

Slutsatser

Volgograd är väl värt ett besök under en eller två dagar, och är man väl där tycker jag absolut att man ska göra ett besök till panoramamuseet. Även om man inte kan ryska så är det ganska lätt att hanka sig fram med gester och lite god vilja. Lokalborna verkar inte få utländska turister så ofta, och var i regel nyfikna och anmärkningsvärt hjälpsamma mot en.

Det finns en flygplats i anslutning till staden, men jag vill varmt rekommendera att man tar nattåget från Moskva. Att resa med tåg visade sig vara både bekvämt och enkelt, då all skyltning finns på engelska vid stationer och i vagnarna. Vi bokade ganska fina kupéer till ett fullt överkomligt pris, och i det ingick en god trerätters middag serverad på porslin, frukost och hur mycket te man ville ha. Det fanns även dusch att låna, om man frågade.

Att se det föränderliga ryska landskapet susa förbi utanför kupéfönstret är dessutom en upplevelse i sig, för att inte tala om järnvägsstationen i Volgograd som av många anses vara den vackraste i Ryssland. Jag kan bara instämma!

Artikelförfattaren själv, tämligen nöjd med besöket.


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “Panoramamuseet Slaget om Stalingrad

  • Mikael Byström

    Inte en ända bild på en en Gaz, Lada eller annan högstatusbil. Besvikelse. 😉 Har du förresten tänkt resa till Turkmenistan Jocke. Det är helt klart din typ av resmål 😀

    //Micke

    • Joakim Hultman Inläggsförfattare

      Haha! Det var faktiskt vanligare att se de gamla klassiska Lada på Kuba än i Ryssland, överraskande nog!

      Vi får se hur det blir med nästa resmål. Det är inte osannolikt att det blir någonstans österut åtminstone! 😉

  • Henrik Persson

    Intressant resmål måste jag säga, tack för reportaget som var riktigt inspirerande att läsa och som jag själv också skulle vilja resa till.