Der großer Materialschlacht des Schmirgelpapiers.

Här har vi resultatet av en aftons slipande! Jag skulle kunna skriva en avhandling lika lång som Percy Barneviks plånbok är tjock i detta ämne vid det här laget. Hm, får bli en framtida artikel.
Kvällen ägnades åt att spackla och slipa på den stora rytmen-pinnen och sätta ihop några av de otaliga ammo-racken. Kanonrörets (och övriga cylindriska pryttlar, det är några såna på en kanon) skarvar är jag extra petig med, det ser skrutt ut om man ser en skarv här. Jag började med att ta bort alla styrpinnar och slipa alla fogytor helt plana. Sen passade jag noga in delarna för att minimera glapp och nivåskillnader. Ymnigt med lim och sen pressade jag ihop delarna ordentligt så man jag fick en liten utputande limfog. Jag lät limmet torka ordentligt, skrapade längs skarven medett skalpellblad, slipade med grovt våtslippapper (grad 320), därefter 400 och 600 papper vått.
Jag avslutade det hela med att slutslipa delarna med lite våt stålull. Djupare glipor och ofrånkomliga missar och ihopsjunkningar får spacklas igen och sen upprepas processen.

Der großer Materialschlacht des Schmirgelpapiers.

Here’s the result after one evening’s sanding! Man, I could write a sanding thesis as long as Bill Gates wallet is thick by now. Tonight I puttied and sanded the big gun and assembled some of ll those ammo racks. Extra care is taken with the seams on the gun, as a visible seam here really distracts. I removed all steering pins/guides, glued liberally and aligned. By pressing hard a ”weld joint” is achieved, that both fills the seam and makes putty almost unnecessary. After dry, scraping with a scalpel blade, then sanding with 320, 400 and 600 grade wet-n-dry paper gives a smooth joint.
I finished off by doing a final sanding/polishing with some steel wool