Hamnar man i Zürich, vilket kan hända den bäste, finns ingen anledning att inte besöka Flieger-Flab-Museum vid Dübendorf. För att ta sig dit gäller det att hålla tungan rätt i munnen, man vill inte hamna på storflygplatsen i Kloten, dit spårvagnen går, utan man ska istället ta ett tåg från Zürich Hauptbahnhof (de går ofta) till just Dübendorf. (Ovanstående låter antyda att jag klantade till det, å andra sidan tycker jag ju om att åka spårvagn.)
Från järnvägsstationen är det ungefär 700 m till museet. Det är visserligen skyltat, men något sparsamt, å andra sidan är det egentligen bara att följa stora vägen, vid den uppspetade F-5:an i Patrouille Suisses färger är man framme.
Museet är uppdelat i två hallar, den ena täcker det schweiziska militärflyget fram till 1950, den andra tiden därefter. Kronologin går motsols runt hallarna, men så kan det vara. Jag hade som specifikt mål att fotografera den (replika av) Doppeldecker Häfeli DH-1 som finns på museet, så här kommer en walkaround:
-
- Stolarna där nere hjälpte lite för att komma upp för närbilder, men en stege hade varit en hit.
-
- Översiktsbilder.
-
- Det här var det bästa jag kunde åstadkomma för att få syn på cockpitinredningen.
-
- Man kan urskilja att det inte finns någon skiljevägg mellan skyttens och pilotens utrymme.
-
- Planet sitter stadigt på rumpan och samtida bilder bekräftar att det var så även när besättningen satt i. Alltså torde det främre hjulparet vara till för att förhindra framåttippning vid landning på ojämn mark.
-
- Jag har ingen aning om vad den där vimpeln på bössan är till för.
-
- Knackad plåt på översidan av flygkroppen.
-
- Ett försök att plåta skyttens vindruta.
-
- Förarplats med vindruta.
-
- Vänster sida av fören. Fotsteg att klättra upp på, men jag tror att en stege måste ingått i markutrustningen.
-
- En hel del pryttlar här under. Notera bromsen – nånstans i cockpit borde alltså finnas en stadig spak för att dra ner den där kroken med. Här sitter också en liten generatorpropeller.
-
- En närbild på generatorpropellern.
-
- …och bromsen.
-
- Ekerhjul, men med skyddsskivor på. Innanför urtaget sitter ett nippel för pumpning av däcket.
-
- Stötdämpning med resårband.
-
- Observera att de bakre däcken är mönstrade, det är inte de främre.
-
- Här har vi höjdroderstyrningen, den enstaka wiren är för sidrodret.
-
- Här försvinner roderkablarna in en bit i stjärtbommen, men kommer strax ut igen.
-
- Och här kommer de fram till själva rodren. Kom ihåg nu, det fanns höjdroderkablar på bägge sidor och de drar i oken ovan och under stabilisatorn. Sidroderkablarna kommer dock bara här på insidan om respektive roder, men de är sedan kopplade med en tvärkabel här.
-
- Lite bättre överblick här.
-
- Och en närbild till.
-
- Vi passar på och tittar på beteckningarna på rodret. Nån med stadig hand har gjort krumeluriga siffror.
-
- En närbild av höger sporre (även de är ju pariga). Man kan förmoda att det blev en del jord- och gräsmojs här i tjänst.
-
- Här ser man hur sidroderoket går genom fenan. Notera också stagwiren, den går upp till övre fästet på bakre vingstötta nr 2.
-
- Dvs hit.
-
- Från motsvarande främre vingstötta går i sin tur en wire till landställsinfästningen.
-
- Alltså hit.
-
- Inte helt uppenbart, men wiren som går tvärs är skevroderkabeln. Den smiter in i vingen vid femte ribban, som synes på en av bilderna ovan.
-
- Nånting spännande händer sedan inne i vingen, det kommer ut två wirar som går upp till skevrodret (roder endast på övervingen som synes).
-
- Här går wirarna upp till rodret. (Obs! Höger vinge här.)
-
- Konstruktionen påminner starkt om hur sidroderstyrningen är utförd. Notera också det ”bockade” skevrodret. Det har säkert någon intressant aerodynamisk effekt.
-
- Här har vi hastighetsmätaren (på höger sida), graderad upp till 150 km/h. Fartvinden trycker på plattan och då vrids nålen till motsvarande hastighet.
-
- Kylaren på höger sida. Notera att den inte är parallell med vare sig kroppssidan eller flygriktningen.
-
- En liten detalj i hur vingen ansluter till kroppen.
-
- Grupperade kylarelement, uppenbarligen för att få plats med hållarna.
-
- Motorn.
-
- En lite annan vinkel bara.
-
- Kylarna bakifrån. Rör och stag i massor. Passa på och notera spalten i övervingen.
-
- Så här ser motorn ut när den är urtagen. En Argus II på 90 kW, alltför klen för att ge DH-1 önskade flygegenskaper.
-
- Det där ådrade mönstret på stjärtbommarna är ju bara för läckert!
-
- Metallband och wirar håller stöttorna på plats.
-
- Fler detaljer på hur stagen är anbringade.
-
- Så här ser stöttornas anslutningar ut på andra sidan vingen.
-
- Duken är genomlyslig, så vingspanten syns tydligt igenom.
-
- Pilot i vinterdräkt.
Just när jag höll på och fotograferade som bäst blev det ett väldigt brummande utanför och en Ju 52/3m från Ju-Air taxade in utanför fönstret. Något senare passerade en illgul Bücker Jungmeister förbi.
Jag passade också på att ta detaljbilder av den D-3801 som fanns i samma hall, så här kommer en walkaround till:
-
- Antennen placerad asymmetriskt för att inte vara rätt ivägen för pilotens sikt.
-
- Vita band på propellern, men inte hela vägen ut i spetsen, man får akta sig bäst man kan ändå. Massor med luftintag för propellern att vispa in luft i.
-
- En 20mm-bössa i propellern.
-
- Propellerreglering och spinnerform.
-
- I Tyskland hette det väl Rotring, men klart man måste ha sitt eget varumärke i Schweiz.
-
- Den karakteristiska kylaren.
-
- Oljekylaren, tror jag.
-
- Notera texterna på franska och tyska. Men nästan ännu intressantare är att planet alltså är byggt av Dornier-Werke AG i Altenrhein. De bytte sedermera namn till Flug- und Fahrzeugwerke Altenrhein.
-
- Avgasrör och andra utsläpp.
-
- 93-oktanigt ska det vara.
-
- För att veva upp huven är instruktionerna endast på franska.
-
- …men tryckluftsmatningen är skyltad på italienska också, förutom tyskan och franskan.
-
- Vid vingroten får man vara försiktig med hur man kliver.
-
- Där finns små luckor.
-
- Och uppe på finns nån sorts luftgaller.
-
- …som ser ut så här. De torde höra till kulsprutan i vingen.
-
- …som ser ut så här framifrån.
-
- Undertill ramlar tomhylsorna ut här.
-
- …och strax bakom ser vingen ut så här.
-
- Hjulet ser helt galet snett ut på landstället, men det ska vara så.
-
- Här är vänster sida.
-
- Infästning i vingen.
-
- Mekanik och sånt.
-
- Mer detaljer.
-
- Hjulet.
-
- Och en liten ring att kroka fast i för bogsering, kan tänka.
-
- Utfällningsindikator på vingöversidan.
-
- Positionsljus på höger vinge, grönt glas (plast?).
-
- …och vänster.
-
- …och där bak.
-
- Pitotröret på vänster vinge.
-
- Sporrhjulet. « Lever ici » betyder ”lyft här”, « chevalet » ”bock”, d v s samma som „Hier aufbocken“ eller “Trestle here”. På själva hjulet anges dock trycket i „Atmosphäre Überdruck“. Logiken i språkvalen är inte alltid helt självklar.
-
- Närbild på själva hjulet.
-
- Man får inte trycka på höjdrodret.
-
- Bakifrånbild.
-
- På fenan finns den andra radiomasten.
-
- Och precis bakom huven förs antenntråden in genom en isolerad genomföring i porslin.
-
- Backspegel, som intressant nog är infällbar.
-
- Siktet.
-
- Sittbrunnen.
-
- Störtbågen bakom sätet.
-
- Och eftersom det är hopplöst att plåta cockpitinredningen så fanns det lite bilder på hur det ser ut därinne.
Man har ansträngt sig att vara pedagogiska och därför var flera plan avklädda så att man skulle se hur de ser ut inuti:
Fokker C.V
Att tilta upp planet så här är riktigt fiffigt, så går det lätt att se både under och översida på vingarna.
Eidgenössisches Flugzeugwerk N-20 Aiguillon, Schweiz första jetflygplan, som dock aldrig kom i luften.
Flug- und Fahrzeugwerke Altenrhein P-16, som skulle ersätta Aiguillon, men efter att två prototyper kraschat lade man ner planerna på schweiziskt jetflyg och köpte in Hawker Hunter istället.
Under tiden flög man de Havilland Vampire
…och de Havilland Venom
Så här ser en Vampire ut under sitt lager med High Speed Silver. Trä och plåt i olika delar.
Det här är kulturimperialism det, när planet blir uppkallat efter Disneys Robin Hood istället för Wilhelm Tell.
Schweiz har flugit BAe Hawk, men sålt sitt bestånd till finska flygvapnet.
Som framgår av namnet Flieger-Flab har både flygvapnet och luftvärnet representation på museet och hall 2 har ett annex helt dedicerat åt luftvärnsdelen, vilka kanoner jag sparade till en annan gång, men en del gamla stridsledningsdatorer talade till mig.
Schweizarna spanar från varenda bergstopp.
Displayer och styrutrustning.
Den 80-talsfrillan!
Även Schweiz har använt Bloodhound.
En flygsimulator – för bröderna Wrights Flyer I! Det gäller att vicka rätt med höfterna för att hålla planet i luften.
På hyllan runt hall 2 finns en utställning om militär telekommunikation, vilken jag ägnade alldeles för lite uppmärksamhet åt.
Man passerar genom museibutiken på vägen ut och jag konstaterade att det fanns ett gott urval byggsatser av schweiziska förebilder, dock relativt lite i bokväg. Jag blev lite småsugen på en flygaroverall, men kom fram till att den inte skulle få plats i packningen.
Det finns en restaurang på museet, men den går inte att nå från själva utställningsdelen, så vill man äta där får man ta det innan eller efter att man tittat på utställningen.