Toulouse har ungefär samma förhållande till franskt flyg som Linköping till svenskt, om inte mer så. Så under en nyligen timad resa i Sydfrankrike var ett besök där obligatoriskt. Det visade sig vara inte helt okomplicerat p g a en långvarig strejk på de franska statsjärnvägarna, med följden att tåg bara gick ibland, vissa dagar, med motstridig information om vilka tåg som faktiskt gick, men till slut fick vi ihop utflykten till Toulouse. Vi inledde med att ta oss ut till Aéroscopia, vilket man lämpligen gör med spårvagn linje T1, till hållplats Beauzelle. Därifrån är det skyltat till Aéroscopia. (Vid vårt besök pågick bygget av ett helt nytt bostadsområde mellan spårvagnshållplatsen och museet, med konsekvensen att vi fick ta en rejäl omväg för att komma fram, men det var bara att följa skyltarna så kom man rätt. Vill man, kan man istället åka till ändhållplatsen Aéroconstellation, vilket innebär en något kortare omväg, men där finns å andra sidan ingen skyltning.)
Vi närmar oss Aéroscopia.
Aéroscopia befinner sig i en stor hangar, med en Concorde, en Caravelle och en Airbus 400M stående utanför. Reception är stor, luftig och luftkonditionerad. Därifrån utgår också guidade visningar av dels Airbus-fabriken, dels flygplatsen Toulouse-Blagnac. Självfallet finns det också guidade visningar av själva museet, för barnfamiljer eller inriktade på speciella intresseområden. Här gäller att spara biljetterna, man får nämligen rabatt på de andra aktiviteterna om man köpt biljett till en.
Efter att ha löst biljett skrider man uppför en trappa och kommer sedan ut på en hylla i hangaren. Längs väggen på hyllan finns bilder, text och video som beskriver utvecklingen av fransk flygindustri (med engelsk översättning för de icke-frankofona), i övrigt finns ett antal modeller, genomgående i 1:25, vilket är både meter-anpassat och rätt lagom stort för museimodeller. (De minnesgoda kommer ihåg gamla Heller-modeller i 1:50, vilken skala dock inte slog igenom.)
Historia i 2D och 3D.
En Super Guppy, ett av de utställningsobjekt som egentligen tillhör Ailes Anciennes de Toulouse, varom mer inom kort.
Vid vårt besök hade museet också en tillfällig utställning på temat Tintin och flygplan, så det fanns små montrar med modeller av alla plan som nånsin förekommit i Tintin (det är uppenbarligen fler än jag som är fascinerade av detta ämne, och jag rekommenderar Blue Riders bok A Scale Modeller’s Guide to Aircraft from the Adventures of Tintin From ‘Land of the Soviets’ to ‘Tintin and the Picaros’ Also featuring aircraft from The Adventures of Jo, Zette and Jocko – Blue Rider har också gjort dekaler till dessa plan).
Tintin-utställningen beskrev i detalj hur Hergé arbetade med Tintin-serierna, och innehöll också material om andra Hergé-serier, som t ex Johan, Lotta och Jockos äventyr.
Från hyllan kan man sedan gå på en brygga till en utvikt Super Guppy och gå in i ytterligare en Concorde (prototyp, så lite annorlunda än den utanför, men tänk ändå, två Concorde på samma ställe).
Med den fönsterstorleken är det bestämt meningen att man ska njuta mer av champagnen och de andra rika knösarna ombord än utsikten.
På golvet nedanför kan man sedan fortsätta att betrakta franska plan och plan i fransk tjänst. Där fanns också några simulatorer som man kunde prova på, just Concorde-simulatorn var dock inte tillgänglig för allmänheten.
En Blériot XI framför ett demonstrationsexemplar av Airbus 300, den senare kan man också gå in i.
Det här var en alldeles genial idé: transparenta golvpaneler, så att man ser vad som döljer sig under passagerarutrymmet i en Airbus.
Det här är exempelinredning för den som anser att en A300 är precis lagom som bizjet. Det ligger sovrum och kök bakom.
En Morane-Saulnier Paris är man inte bortskämd med att se ofta. Notera Milou i cockpit – det fanns totalt åtta Milou att hitta i hallen så det sprang omkring små grupper av barn med ifyllningshäften som letade Milou.
En CAP 20L. Vi pratade ju nyss om Heller-modellen.
Gazelle-prototypen.
En Djinn, den vevar runt rotorn med små jetutblås i rotorspetsarna.
En liten specialutställning jag blev oerhört fascinerad av handlade om föreningen Aérocherche, ett gäng flygplansarkeologer som gräver ut historiska flygkrascher. I ett hörn av utställningen fanns en monter med skrot från en störtad Bf 109 som man kunde gissa på var de suttit i planet, jag blev ganska belåten med hur väl jag kunde identifiera diverse förvridna plåtbitar.
En före detta Buchón, modifierad till 109G-2-standard. Notera att den inte är metallren, utan målad.
Vi gjorde ett snabbt varv utomhus, men flydde rätt snabbt från det heta solskenet. På vägen ut kollade jag av museishoppen, som tyvärr var inriktad på barnfamiljer med små barn, så mest leksaker och småpryttlar.
Nu var det dags för nästa museum – Ailes Anciennes de Toulouse. I själva verket är det så att flera av utställningsobjekten på Aéroscopia är lån från AATLSE, som började redan på 1980-talet att samla på flygplan och ställa ut dem. Inträdesbiljetten köper man på Aéroscopia, men bara i kassa 5, dock med rabatt om man redan varit på Aéroscopia.
AATLSE ligger bara på andra sidan parkeringsplatsen från Aéroscopia sett, men på vägen passerar man Restaurant Sky-Trotter och vi var lunchhungriga, så en avstickare dit var på sin plats. I Frankrike har man visserligen hört talas om vegetarianer, men har en ganska vag uppfattning om vad det innebär; med lite övertalning lyckades ändå köket skaka fram en risotto som faktiskt inte var dum alls.
Sålunda styrkta fortsatte vi de sista stegen till AATLSE. Kontrasten mellan det coola monumentet till den franska flygindustrins ära och vad som mest påminde om Skrotnisses upplag var stor, men flygplan att titta på, det fanns det.
Vi blev i receptionen bemötta som ärade hedersgäster av en yngre dam och en herre som eventuellt kunde varit med i Ballongkåren under fransktyska kriget 1870–71. Vi fick foldrar och en mapp med beskrivningar av alla plan som var utställda. I ett hörn stod en nyrenoverad Draken, noterade vi, men hettan jagade in oss i restaureringshangaren, där det stod ett antal renoveringsobjekt i mer eller mindre uppbyggt skick.
Specialbilder till Gabriel, här är nosinredningen i en Voodoo.
…och styrbordssidan.
En Bréguet Alizé under renovering.
Vad har vi här då? En Morane-Saulnier Alcyon, inte helt lätt att identifiera, i synnerhet i det här skicket.
Restaurering eller scratchning? En Salmson 2A.2 i alla fall.
En Onera Deltaviex. Hand upp, den som hört talas om den förr. Nä, trodde väl det.
Det kan vara så att bära IPMS Stockholm-T-shirt och fotografera flygskrot ur konstiga vinklar avgav speciella vibbar eller att alla besökare faktiskt behandlas som VIP, hur som helst tog det inte många minuter innan det dök upp ytterligare en äldre herre; han skulle bara vinka av en besökande skolklass först, men sen skulle vi få en specialvisning. Vi blev insläppta i en Noratlas (en av två på området) där vi fick en rundtur i fraktutrymmet medan Jean-Claude (jaja, man rår inte för sitt namn) berättade om sin långa karriär i inte bara det franska flygvapnet utan en hel hög med andra flygvapen också. Kanske, kanske skarvade han en smula, men vad gjorde det? Vi blev runtvallade till diverse höjdpunkter bland objekten och till sist fick vi som en avskedspresent en affisch med Patrouille de France, som jag naturligtvis bad Jean-Claude signera.
Hur många av er har fått stå på en Mirage-vinge?
MiG-21. Här gällde det att inte vidröra de brännheta metallytorna.
Egentligen är det inte helikoptrarna som är det intressanta här utan den Bréguet Sahara, som ligger bakom.
Vi gick ett varv runt de övriga objekten, men sen var vi tvungna att ta oss till spårvagnen och tåget, fullkomligt mätta och belåtna på flygmuseer – för denna dag.