Jag penslade på golvpolish på de ytor där dekalerna skulle sitta och lät det hela torka över natten. Sedan åkte dekalerna på. En lätt dusch med Xtracrylics mattlack ovanpå så försvann alla dekalskarvar och allt ser nu jämt och fint ut. Airfix dekaler var riktigt tunna och fint tryckta och smetade sig över Airfixnitarna som en spandexbralla.

Hjulen målades och några smärre tillfixningar gjordes på stagen mellan vingarna för att dessa skulle passa lite bättre. En wash på motor och propeller fixade lite djup och skuggor för att framhäva detaljerna. Inte mycket men det blev lite skillnad i alla fall.

Allt som allt tog bygget tre dagar och jag är förhållandevis mer nöjd med detta bygge än många andra då arbetsinsatsen var lägre men ändå med ett hyfsat bra slutresultat. Visst kunda jag slipat ned vingspryglarna en smula och joxat i den pyttelilla cockpiten men jag lät det vara. Airfix gamla trotjänare fungerar fortfarande och Henschel 123 rekomenderas för den som vill ha något anorlunda, är intresserad av ”mellankrigstidens” flygplan eller rätt och slätt bara vill ”lustbygga” lite utan stora krav. Den är dessutom perfekt för byggaren som vill bygga ett biplan men inte vill rigga linor.

För det facila priset av 10 kronor på en loppis blev det definitivt inte så tokigt. Man kanske skulle tåta ihop en till och måla den som en tysk kärra från östfronten?