”Visst skulle vi träffas utanför Gärdets T-banestation?”  Där satt Olle, Stellan, Lisa och jag, undrande var vår transport tagit vägen.  Efter en kvart eller så ringde jag Mats, som undrade var vi höll hus nånstans.  Efter lite förvirrade diskussioner kom vi fram till att han och Bjarne tålmodigt satt och väntade på oss, men en gata bort.  Till slut lyckades vi hitta varandra och tryckte in oss och våra modeller i hyrbilen och slingrade oss ner sista biten till den väntande Finlandsfärjan.

Inte bara 08-Open kallar sig ”Model-Expo”, utan det gör även den stora hobbymässan i Helsingfors.  Vi var där förra året och det gav mersmak, så nu var det dags att göra en tradition av att bevista evenemanget.

Det vackra vädret och förväntan inför utflykten samverkade till att få alla på bästa humör och vi flamsade så glatt över middagen att Stellan flera gånger kände sig föranledd att ryta ”Tyst, jag äter!”.  Till slut utnämnde vi det till Resans Officiella Motto.

Vi hade bokat hytter i den billiga avdelningen.  Det hade också ett antal ungdomar också med den konsekvensen att de hade pengar över till taxfree-sprit och livade av den satt och stod de i korridoren och höll låda natten igenom.  Framåt halvsextiden på morgon hade Mats fått nog och gav dem en rejäl utskällning som dock rann av dem som vodka på en gås.  Färjans säkerhetsvakter fick tillkallas för att få ungarna i säng.  Och sen var det dags för oss att stiga upp.

Alltnog, dusch och frukost hade oss snart i god form och ledda av GPS:en lämnade vi färjan och hade snart tagit oss till Helsingfors Mässcentrum.  Model-Expo samkör med husdjursmässan, barnmässan, hantverksmässan och en factory outlet-mässa för att maximera antalet helsingforsare på plats.  Det var ändå inte fullt så långa köer utanför som förra året, men det berodde uppenbarligen på att man optimerat kassahanteringen – inne var det knökfullt.  Model-Expo var placerad i en helt nybyggd hall med bra ljus genom stora glasväggar.  Mitt i smeten fanns IPMS Finlands monter.  I år hade den elektroniska registreringen fungerat som avsett och Stellan, Mats och Lisa fick sina lappar och kunde lirka in sina tävlingsbidrag bland de som redan var utplacerade.  Jag tog ett varv runt utställningen och fotograferade översiktsbilder, håll till godo:

Man noterar vissa saker som vi inte är vana vid hemifrån, som Lego-husen (med vidhängande fotodokumentation av förebilderna) och den stora pappersmodellen.  Modellerna av handeldvapen var också lite ovanliga.  Man kan också notera att kvalitetsspannet var större än man är van vid från 08-Open, vilket tyder på att även yngre och/eller mindre skickliga byggare törs ställa upp, vilket är vällovligt.

När jag sett mig mätt på plastmodeller var det dags för en tur runt resten av mässan.  Mycket radiostyrt var det.  I ena änden av hallen fanns ett nätinhägnat område där R/C-flygarna höll till.  Bredvid den fanns båtbyggarnas bassäng.  På ena långsidan fanns en bana där R/C-bilar körde runt runt (och upp och ner och upp och ner, tack vare några publikfriande gupp).  Mycket modelljärnvägar var det, med några stora modulbyggen i både N- och H0-skala.  Nivån på landskapen var imponerande hög – jag tycker att det ofta slarvas  med detaljerna bland mj-rallare.

Lego-byggarna Palikkatakomo ställde ut en hel stad i Lego, samt åtskilliga lösa byggen av olika slag, bl a en grupp pansarfordon.

Dockskåpsbyggarna hade i år byggt på temat sovrum och jag slogs åter av värmen och medmänskligheten i de framställda rummen.

Några som jag inte sett tidigare var elektronikpularna i Helsinki Hacklab som byggde skojiga apparater.

Så fanns det drakbyggare, skytteklubbar, radioamatörer, museer och det ena med det andra.  Det fanns inte mindre än två flygsimulatorer av olika slag som man kunde prova på.  Och hobbyhandlare förstås.  Vi försökte övertala dem att komma över till 08-Open, men Stockholm är ju avsides och ingen pratar ett begripligt språk där, så det var inte omedelbart intressant för de flesta, men skam den som ger sig.  Vi upptäckte i alla fall att en fördelaktig eurokurs och ett allmänt lägre prisläge gjorde det lönsamt att handla, så en hel del blev inköpt.

Till slut gav vi upp för dagen och åkte in till city och vårt hotell, som låg föredömligt centralt.  Vi hittade efter lite irrande en trevlig italiensk restaurang vars vitlöksmarinerade oliver och färska sparris gjorde skäl för påfyllningar.

Nästa morgon blev det utflykt till flygmuseet i Vanda, två hangarer där man trängt in så mycket flygplan det bara går på tillgänglig golvyta och sen hängt upp det som blev över i taket.  Det första vi hittade när vi kom in var en väl korroderad Bf 109G-2 som uppenbarligen legat i ett kärr nånstans till nyligen.  (Dess historia stod på en skylt, men jag har redan glömt vad som stod.)

Vi fortsatte vidare bland blandade minnen av finsk flyghistoria.

Olle bidrog med flygtekniska kunskaper och pekade ut Fokker-nålar och andra finesser åt oss.  Jag plåtade en dokumentationsserie av en Mi-1, om vilken mera senare.  I en monter fanns modeller av alla flygplanstyper som använts av finska flygvapnet i 1/72 och jämte dem samtliga individer i F19, det blev jag lite rörd över.  I entréhallen fanns en samling med alla världsrekordhållare i hastighet, utsökt snidade i trä i 1/100.

Till sist måste vi återvända till mässan, där vi belåtet kunde räkna in ett försvarligt antal pokaler.

Vi tog farväl av våra värdar, som svor på att hämnas vid nästa 08-Open, samlade in Bjarne, som hade några sista-sekunden-inköp att göra, plockade ihop modeller och priser och brände ner till hamnen, där Sverigebåten väntade på oss.  På den här turen var våra korridorgrannar, om inte nyktra, så i alla fall stillsamma.  Och Stellan mös belåtet till slut.