Plastmodellbygge blev en tema för 1:a sidans reportage i stockholmstidningen Metro den 23:e juni 1997. Med tidningens tillstånd publicerar vi artikeltexten.

Modeller blir historia i miniatyr 50-talets pojkhobby lockar i dag mest medelålders män

Fråga män födda på 40- och 50-talen och minst varannan kan berätta att de i sin ungdom byggde plastmodeller. Det var flygplan, bilar och stridsvagnar eller hus till modelljärnvägen. Bland dagens unga är det en sällsynt verksamhet, utkonkurrerad av video, Internet och dataspel. – Alla har väl inte tålamod att sitta med sådant här pill. Det ska ju gå så fort allting i dag, säger Rickard Malmborg, 24.
Man kanske ska vara ingenjör för att fascineras av det. Rickard är blivande civilingenjör. I sin ”verkstad” i källaren hemma i föräldrarnas radhus i Salem har han alla verktyg som behövs: skalpeller, pincett och små penslar. Under den mest intensiva tiden i tonåren kunde han sitta vid sitt monteringsbord i dagar. Han gav sig knappt tid att gå upp och äta. Det finns en förening för modellbyggare, IPMS, International Plastic Modeller Society, som varje år arrangerar utställningar och tävlingar. Men det är ingen utbredd verksamhet, bara 250 medlemmar i hela Sverige varav ett 50-tal i Stockholmsområdet. De flesta är i 40-50-årsåldern. Två av 250 är kvinnor.
De vanligaste besökarna på utställningarna är pappor som kommer fram med sina barn och visar: ”Sådant här pysslade jag med när jag var liten.”
Många försöker få sina barn intresserade, och de flesta plastbyggsatser i dag köps just som presenter i leksaksaffärerna. Men få av barnen kommer sedan själva för att köpa fler byggsatser. – Det finns så mycket annat att göra i dag för ungdomar, saker som är lättillgängligare, säger Magnus Fridsell, 25, ordförande i IPMS Sverige. – Det är synd, för aldrig har det funnits ett sådant utbud som i dag av detaljerade byggsatser och alla tänkbara tillbehör.
De som bygger i dag drivs av antingen ett tekniskt eller ett historiskt intresse, tror Rickard Malmborg. Det populäraste är krigsmodeller: flygplan och pansarvagnar. Helst ska de vara från andra världskriget och gärna tyska. – En del har kallat det nazisthysteri. Men det är inte det det handlar om. Tyskarna låg långt framme rent tekniskt, och det gör deras flygplan och pansarvagnar intressantare.
Efter varje nytt krig ökar intresset på nytt. Efter Kuwaitkriget blev det rusning efter modeller av flygplan som stred i Persiska viken. Entusiasterna målade själva den ”nose-art”, som var vanlig på flygplanen i kriget: lättklädda damer, en hajkäft eller en seriefigur med bomber i händerna. En annan grupp entusiaster är bilbyggarna. Flera av dem är före detta raggare som skaffat familj och inte längre har vare sig råd med eller tid för stora bilar. I stället bygger de modeller och drömmer sig tillbaka. En del är samlare mer än byggare. De har inte tålamod att sitta böjda över byggsatsen utan låter andra bygga modellen mot betalning. Rickard Malmborg har tagit emot en del sådana uppdrag, byggt bilar och båtar för 2 000-3 000 kronor styck åt samlare. Det passar honom utmärkt. Det är just själva byggandet som fascinerar honom, mer än att ha något som står och samlar damm på hyllorna. Häromåret kastade han nära hundra modeller som han hade byggt.
Nu satsar han mer på kvalitet än kvanitet, kan hålla på i en månad med samma modell. Skaffar fram böcker och forskar kring just det flygplanet eller den pansarvagnen, gör egna autentiska dekaler och tillverkar detaljer som fattas i byggsatsen, som säkerhetsbälten, vajrar och ledningar. Han visar vilket detaljgöra det är: som maskinsgevärspipor använder han avbrutna kanyler. – Det blir de andra imponerade av på utställningarna. Att man till och med har hål i gevärspiporna.

ARNE WIRÉN