Undertecknad tog Swebus till Oslo fredagen den 8/3 för att delta i Skala, IPMS-Norges nationella tävling. Parallellt åkte Olle Lindau, Lars Befring, Björn Bäcklund och Jonas Nyström bil från Stockholm. Tävlingen ägde rum i Letohallen, en mässhall med anslutet hotell, några mil norr om Oslo. De flesta tävlingsdeltagarna bodde på hotellet vilket ledde till en massa fina möten.
Lars och jag ägnade en god stund av fredagskvällen åt att tala med ”Mr Eduard” om modellbranchen och om framtagning av modeller. ”Mr Eduard” berättade bland annat att det vingspannet på Mig 21:or kunde diffa på upp till 20cm från individ till individ. Det blir lite svårt att tillverka ”historiskt korrekta” byggsatser med de förutsättningar. ”Mr Eduard” blev också lite chockad när jag sa att jag hade mindre än tio obyggda modeller hemma.
Under kvällen ställde Olle och de andra stockholmarna upp klubbens utställningsbord.
”Tunnan what if” utställningen tilldrog sig en del intresse. För en del av åskådarna fick vi förklara att det faktiskt var ”what if” modeller….;-)
Lördagsförmiddagen ägnades som vanligt åt att checka in och ställa ut modellerna på borden. När jag ställde ut mina modeller träffade jag Stein Gildberg, som byggt en lysande modell av Tirpitz i 1:350.
Vi enades genast om att ställa hans Tirpitz intill min Bismarck så att man skulle få möjlighet att jämföra syrrorna.
När han såg min Admiral Hipper sade han:
-Jag har Blücher i bilen, ska jag hämta henne?
En stund senare stod ytterligare ett par vackra systrar intill varandra.
Nu dök plötsligt David Griffith, författare till ”Building ship models from kits” upp och ställde ut två görsnygga kryssare i 1:700.
Framför mig stod nu den vassaste fartygsklass jag deltagit i och dessutom hade jag lärt känna två framstående fartygsbyggare. Vilken början på en modelltävling!
Sen gick jag runt och fotade lite innan det var dags att lyssna på Marcus Nichols, chefredaktör för Tamiya Model Magazine, som höll ett föredrag om enkla metoder att vädra militärfordon.
Intressant med föredraget var hans utgångspunkt. Han började med att framhålla att han inte var någon mästarbyggare, men påpekade att hans metod, att arbeta med svampar och washer, var avpassad för att på ca en månad få till en modell som ser anständig nog ut att visas i tidningen. Han bygger helt enkelt alltid mot en deadline och är därför tvungen att använda metoder som ger resultat snabbt.
Efter en kort paus tog David Griffith vid, och höll ett högintressant föredrag om att arbeta med fotoets och att rigga fartyg.
Bland annat visade han hur han snabbt och enkelt vek etsade relingar genom att lägga dem på ett mjukt underlag (en gammal musmatta) och därefter pressa med en kniv där vecket ska ligga. Mycket snabbare än att arbeta med en ”Hold and Fold”.
Sen visade han hur man flätar egna kättingar och hur man fixar supertunna trådar.
(Han repade upp handtagen till frugans shoppingkassar.)
Han avslutade med att bygga en korgantenn, dvs en antenn bestående av ett gäng parallella trådar som hålls på avstånd av en rad ringar, ett klassiskt mästarprov för riggare. Bygget misslyckades, men vi fattade tekniken, vilket var det viktiga.
Ytterligare några av Davids utsökta byggen.
För att skydda sig mot eventuellt tjafs om historisk korrekthet hade David skrivit ”Welcome home USS Anjovese” på banderollen som folket på kajen håller i.
Båda föredragen var utmärkta, men samtidigt framgick det hur svårt det är att demonstrera modellbygge för en stor publik. Trots webbkamera och bildskärm, var det ibland svårt att se vad som gjordes, och bakgrundssorlet från utställningen gjorde det svårt att höra vad de sade trots mikrofon.
Ett föredrag kräver en stängd lokal, webbkamera, mikrofon och högtalare samt att man repat och soundcheckat. Man ska inte tro att publiken hör bättre bara för att mikrofon används. Ljudet måste ställas in och anpassas till lokalen och därtill behöver man oftast en ljudtekniker.
Ett axplock av de utställda modellerna.
Lördagen avslutades med gemensam middag med efterföljande barhäng.
Från vänster till höger: Marcus Nichols, David Griffith och Stein Gildberg.
Stein och jag fick några matnyttiga webbadresser av David….
Söndagsförmiddagen ägnades åt en utflykt till Gardemoens flygmuseum.
En separat artikel om detta kommer.
Vi kom tillbaka lagom i tid till prisutdelningen.
Inte oväntat tog vi svenske ett gäng klassegrar.
Den vassa fartygsklassen vanns av David, som spontant utbrast ”This is wrong” när han fick höra det. Jag kom tvåa med min HIpper, vilket förvånade mig eftersom jag tycker att den är den tredje bästa av de modeller jag ställde ut. Stein fick inget pris trots att båda han och jag trodde att han skulle vinna med sin Tirpitz.
Att döma modeller är aldrig lätt…
David vann också ”best in show” för sin HMAS Sydney.
Även om David hade invändningar, tycker jag att han var en värdig vinnare.
Därefter vidtog den traditionellt stressiga nedpackningen av modeller.
Jag valde att stanna några dagar i Oslo och Stein hade vänligheten att bjuda hem mig till sitt hem i Kongsberg för att kolla på hans samling….
En artikel om detta följer.
Tills dess,
på återseende,
Uffe Lundberg