Var gjorde du lumpen??

Här skriver vi om vad som faller oss in.
Diskussion och frågor om forum och hemsida bör hållas här.
Björn Fransson
Inlägg: 3616
Blev medlem: 25 jan 2012, 22:02
Ort: Närke
Kontakt:

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av Björn Fransson »

Jag var målobservatör på W 2, dvs F 7 Detachement Mölndal, även känt som "hemliga berget" där jag tillhörde den radargruppcentral som kallades Hajen. Sex veckors grundutbildning gjordes även på F 7 Såtenäs plus tre veckors befattningsutbildning på STRIL-skolan på gamla F 18 Tullinge.

Det var på många sätt en spännande tid. Målobsen är länken mellan radarstationen och luftförsvarscentralen, vi märkte ut och följde de radarekon som var flygplan, våra markeringar var sedan det som LFC använde för att hålla koll på läget. Vi var med andra ord en del i incidentberedskapen och vardagen var därför i skarpt läge hela tiden - och skarpt läge var det, detta var precis i Kalla krigets slutskede. Tyvärr hade amerikanerna precis slutat flyga sina SR-71 över Östersjön, men det fanns mycket annat häftigt på skärmen, amerikanska "spårvagnar" (de körde alltid samma rutt) över Östersjön, WP-MiG-23:or, för att bara nämna något.

Mot slutet av tjänstgöringen fick några av oss även rycka in som STRIL-obsar. Då skickades våra markeringar direkt till jaktflyget när de antingen övade luftstrid eller sköt mot mål som drogs av gamla Lansar. Det var vid ett sådant tillfälle som en Draken som jag målföljde plötsligt tappade höjd och försvann. Övningen avbröts och någon timme senare fick vi veta att kärran störtat över Halland men att piloten klarat sig.

Många år senare upptäckte jag att den individ som störtade var exakt den individ som avbildas på Airfix klassiska Draken-boxart, en modell jag byggt massor av genom åren. Det kändes onekligen lite fascinerande!

Bild

Andra minnen är den stora övningen Väst 90, då vi satt lugnt och skönt i vårt varma berg samtidigt som andra lumparkollegor sprang runt i de västsvenska skogarna. Och då vi fick veta att om vi målföljde fel, kunde det få stora konsekvenser för folket i fält i form av snabbt rivna tält, skyddsåtgärder och liknande. Ett ansvar som var tungt att axla. För det var ju bara sååååå lätt att det blev lite fel. :-)

Eftersom vi var en mindre anläggning, var vi inte alltid i tjänst. Ibland fick vi andra kommenderingar och uppgifter. Det innebar att jag under min värnplikt dessutom skrivit uppsatser om Falklands- och Sexdagarskriget, samt vara med om att splinterkamouflera en gammal Scania på Lv6. Den som tittade närmare på dess ena framskärm fick för övrigt se ett brunt fält som hade en väldigt speciell avlång form. Så mogna var vi...

Sedan såg man även en hel del annat på skärmen också, sådant som fick en att höja på ett och annat ögonbryn. Men det fick vi noga order om att hålla hemligt. Så det är nog bäst att lyda sina befäl. :-)
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Intressant berättelse Björn, jag förstår att det just blev flyg som modellhobby.
/Henrik Persson
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Måste ha varit spännande för er som låg i flottan när det var många ubåtsjakter på 80 talet.
/Henrik Persson
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Mikael dBW skrev:A7 Visby, stf pjäsgruppchef på 10,5 cm haubits 4140. Regnigaste hösten Gotland haft på 25 år. När vi låg som vaktstyrka över julen fick alla värnpliktiga ledigt kl 3 för att se Kalle Anka (tips till Putin, så han vet när han kan anfalla). Vid övning på Tofta skjutfält kom en gammal gumma cyklande. Löjtnanten försökte tala om att skjutövning pågick men gumman svarade på en Gotländska som ingen begrep och så cyklade hon vidare.

/Mikael
Vilken krutgumma :)
/Henrik Persson
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Henrik Bergman skrev:Flygplanvapenmekaniker (klargöring) på AJ37, F6 Karlsborg 1988-89.
Jobbar sedan dess som flygtekniker på Transport och specialflygenheten F7 Såtenäs.
Din värnplikt förde ju något gott med sig som att du fick jobb som flygmekaniker. :)
/Henrik Persson
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
Daniel_A
Inlägg: 573
Blev medlem: 29 jan 2012, 23:38
Namn: Daniel Andersson
Ort: Linköping (nästan)

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av Daniel_A »

Ajajaj. Någon tryckte på lumpen-knappen och det börjar genast bubbla i anekdot-körtlarna. :mrgreen:

Jag var militärpolis/MPJ på K1 och I1 i Stockholm. Intressant och rolig tjänst men framför allt var det att vi också gjorde beridna högvakten med allt vad det innebar som jag minns. Ofta med skräckblandad glädje. Min enda erfarenhet av att rida innan var en femtiometerstur på en skenande ponny som slutade med fall på en hård vintrig grusväg, så att kliva utanför sin comfort zone var väl en underdrift i det här fallet.
Jag minns de tidiga passen i ridhuset som ofta avbröts av bygget av bostäder på bergsknallen strax bakom. En rytmisk siren som ökade i tempo och befälet som med ett leende på läpparna ropar: - Håll er i ordentligt livdragoner, nu spränger dom! Och det gjorde dom. En skarp knall och en skälvning i marken, följt av några högljudda hästfjärtar och så låg några av oss och käkade sågspån innan alla kusar lugnat sig. Den som dessutom hade fått den luriga hästen Takt tilldelad hade säkert varit nere på backen ett par gånger till innan passet var slut.

Det läskigaste jag råkade ut för själv var när vi övade med sabel i Lill-Jansskogen min häst blev utträngd vid sidan av ridstigen och började skena inne bland träden. Att försöka få stopp på den med ena handen och inte göra mig själv eller hästen illa med den långa sabeln (kallas även pallasch och är längre än de sablar som används i parad till fots) var inte en enkel match. Strax innan den branta banvallen ner mot pendelspåret fick jag stopp på eländet och kunde andas ut.

Trots dessa tillfällen och några liknande så lyckades jag hålla mig kvar på hästryggen hela värnplikten. Vi var några få som lyckades med detta och det var mer tur än skicklighet. Till saken hör det att traditionen bjöd att man fick plikta en vinare till avslutningsfesten varje gång man gick i backen. Några gossar var uppe i tvåsiffriga tal och ville även se till att den andra delen av traditionen följdes. Den gick helt sonika ut på att de som inte trillat av skulle kastas i gödselstacken, endast iförda kalsonger. Det svider bra att rullas i piss och skit (f.ö. de korrekta militära termerna) så jag höll en låg profil den aktuella dagen och hade gömt mig i det inre rummet på markan. Ett par av mina kamrater som hade varit större i käften om att de nollat fick prova på den otrevliga behandlingen tills regementschefen grep in och förklarade att den traditionen var förbjuden numera och jag kunde andas ut.

Ändå var hästtjänsten och livet i stallet riktigt trevlig och de gånger vi gick stallpost på kvällarna roade vi oss med att mata kattungarna i stallet med skinka eller tävla om vem som kunde fånga flest skitar innan de nådde golvet. Två grabbar på helspänn med skyffeln redo. Man fick inte springa i stallet så det gällde att se när det började rycka i svansen så man hann fram i tid. Att rida ut till Djurgården och dricka punsch på en solig äng var inte heller så dumt.

Själva högvakten gjorde jag bl.a. under den första vattenfestivalen och det var ett himla liv vill jag minnas. Fryshuset hade satt upp ett jättetält med världens högtalare nedanför högvaktsterassen och den höga murväggen fångade upp basljudet så att hela högvaktsflygeln skälvde i sina grundvalar. Tillsammans med en massa utryckningar och postförstärkningar var det omöjligt att få någon sömn den natten.

Jag skulle kunna skriva en sida till, men det får räcka. Som ni förstår så trivdes jag med min värnplikt, åtminstone så här i nostalgins skimmer. Jag fick även göra tre repmöten under nittiotalet och det var tre mer än de flesta under den perioden. Senare var jag även med i hemvärnet i åtta år, men det är en annan historia...

/Daniel
Senast redigerad av Daniel_A den 20 nov 2014, 21:20, redigerad totalt 1 gånger.
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Lennart 12 skrev:GS 1 / 1:a Komp P 5 Boden skytt / förare Strv 103
Lennart
Såg en dokumentär på svt om just stridsvagn 103 och den var ju omskriven ute i omvärlden under kalla kriget.
/Henrik Persson
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Daniel_A skrev:Ajajaj. Någon tryckte på lumpen-knappen och det börjar genast bubbla i anekdot-körtlarna. :mrgreen:

Jag var militärpolis/MPJ på K1 och I1 i Stockholm. Intressant och rolig tjänst men framför allt var det att vi också gjorde beridna högvakten med allt vad det innebar som jag minns. Ofta med skräckblandad glädje. Min enda erfarenhet av att rida innan var en femtiometerstur på en skenande ponny som slutade med fall på en hård vintrig grusväg, så att kliva utanför sin comfort zone var väl en underdrift i det här fallet.
Jag minns de tidiga passen i ridhuset som ofta avbröts av bygget av bostäder på bergsknallen strax bakom. En rytmisk siren som ökade i tempo och befälet som med ett leende på läpparna ropar: - Håll er i ordentligt livdragoner, nu spränger dom! Och det gjorde dom. En skarp knall och en skälvning i marken, följt av några högljudda hästfjärtar och så låg några av oss och käkade sågspån innan alla kusar lugnat sig. Den som dessutom hade fått den luriga hästen Takt tilldelad hade säkert varit nere på backen ett par gånger till innan passet var slut.

Det läskigaste jag råkade ut för själv var när vi övade med sabel i Lill-Jansskogen min häst blev utträngd vid sidan av ridstigen och började skena inne bland träden. Att försöka få stopp på den med ena handen och inte göra mig själv eller hästen illa med den långa sabeln (kallas även pallasch och är längre än de sablar som används i parad till fots) var inte en enkel match. Strax innan den branta banvallen ner mot pendelspåret fick jag stopp på eländet och kunde andas ut.

Trots dessa tillfällen och några liknande så lyckades jag hålla mig kvar på hästryggen hela värnplikten. Vi var några få som lyckades med detta och det var mer tur än skicklighet. Till saken hör det att traditionen bjöd att man fick plikta en vinare till avslutningsfesten varje gång man gick i backen. Några gossar var uppe i tvåsiffriga tal och ville även se till att den andra delen av traditionen följdes. Den gick helt sonika ut på att de som inte trillat av skulle kastas i gödselstacken, endast iförda kalsonger. Det svider bra att rullas i piss och skit (f.ö. de korrekta militära termerna) så jag höll en låg profil den aktuella dagen och hade gömt mig i det inre rummet på markan. Ett par av mina kamrater som hade varit större i käften om att de nollat fick prova på den otrevliga behandlingen tills regementschefen grep in och förklarade att den traditionen var förbjuden numera och jag kunde andas ut.

Ändå var hästtjänsten och livet i stallet riktigt trevlig och de gånger vi gick stallpost på kvällarna roade vi oss med att mata kattungarna i stallet med skinka eller tävla om vem som kunde fånga flest skitar innan de nådde golvet. Två grabbar på helspänn med skyffeln redo. Man fick inte springa i stallet så det gällde att se när det började rycka i svansen så man hann fram i tid. Att rida ut till Djurgården och dricka punsch på en solig äng var inte heller så dumt.

Själva högvakten gjorde jag bl.a. under den första vattenfestivalen och det var ett himla liv vill jag minnas. Fryshuset hade satt upp ett jättetält med världens högtalare nedanför högvaktsterassen och den höga murväggen fångade upp basljudet så att hela högvaktsflygeln skälvde i sina grundvalar. Tillsammans med en massa utryckningar och postförstärkningar var det omöjligt att få någon sömn den natten.

Jag skulle kunna skriva en sida till, men det får räcka. Som ni förstår så trivdes jag med min värnplikt, åtminstone så här i nostalgins skimmer. Jag fick även göra tre repmöten under nittiotalet och det var tre mer än de flesta under den perioden. Senare var jag även med i hemvärnet i åtta år, men det är en annan historia...

/Daniel
Intressant Daniel, jag är hästrädd och har ridit några gånger trots det. Kom ihåg en gång när jag var på en ridskola och hade en grymt ridskoletrött häst som jag inte fick i galopp, jag sa det till instruktören och hon sa "håll i dig nu!" och det gjorde jag för hem och fosterland och hon gav på en flathand på hästens rumpa, jag fick en blackout och släppte tyglarna och blundade och tog tag i hornet på westernsadeln. Jag gjorde allt som man inte ska göra och det var som att få gashäng på en moppe men hästen stannade på andra sidan av ridhuset tack och lov..... Alla skrattade och min manlighet fick sig en törn..... :)
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
easy_company
Inlägg: 832
Blev medlem: 23 okt 2013, 21:59
Namn: Henrik Persson
Ort: Stockholm

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av easy_company »

Robin Nilsson skrev:Kvartermästare, grk-kompani, I2 Karlstad, 85-86 med kvm-skola på I13 i
Falun på hösten och våren. Bott i tält när det var 30 grader kallt, det
gällde att sleva i sig morgonvällingen fort som f-n när det svalnat såpass
att man inte brände sig i munnen, åt man för sakta så frös den fast längs
kanterna på matkärlet. Det går inte att koka spaghetti i tryck-kokare,
det blir som dåligt kontaktlim, soldaterna på grk-plutonen blev
"upprörda" förstås men vi hade kokat lite extra i en vanlig gryta åt oss
på trossen så att vi kunde visa att spaghettin varit OK när vi skickade
ut den :twisted: När vi låg en vecka vid Borensberg (veckan som slutade
med Lucia på fredagen) så var det minus 30 och vi värmde förstås mjölken
innan vi skickade ut den. Efter 3 dagars gnäll om att det inte var gott med
ljummen mjölk så sa vår löjtnant att vi kunde skicka ut kall mjölk (d.v.s.
med iskristaller i) till frukost och till fikarasten på förmiddagen, sen fick
vi se hur vi skulle göra med lunchen. Vid 11-tiden kom vpl-plutonchef
(samma logement som jag) travandes och sa att det nog skulle gå bra att
skicka ut varm mjölk, det var redan 5-6 man på hans pjäspluton som
blivit dåliga i magen av den iskalla mjölken.
I början av sommaren, innan G-vpl ryckt in så hade vi plutonsafton (grillade
korv och drack varsin lättöl på en ö dit vi paddlat med kanot) och någon
föreslog en scoutlek, nån sorts indiansk övning för att uppnå djupare insikt
om sig själv. Det gick ut på att tillbe tre gudar (högljutt ropandes) medan
man gungade fram och tillbaka med överkroppen och klappade händerna
mot knäna, när man uppnått insikt skulle man tystna och låta de andra
fortsätta tills de också nått insikt. Gudarna heter Ohwa, Tafoo & Liam.
De som drog igång det hela slutade först (förstås) och såg pillemariska ut,
jag slutade som 2-3:e man efter anstiftarna. Sen tystnade den ene efter
den andre, kaptenen var väl nånstans 3-4:e från slutet och sen var det bara
löjtnanten kvar som satt och slog sig på knäna och ropade "Oh whaTa fooL I am"
med kraftig kaserngårdsröst så att det ekade över sjön. Då gav kaptenen oss
en blick som sa "skratta inte, säg inget!" och sen sa han till löjtnanten "Du kan
sluta nu <namn>, jag ska berätta för dig sen ..." :lol: :lol: :lol: :lol: :lol:
Det hände mycket annat tokroligt också, MC-ordonannsen drog tvärs över
kaserngården på bakhjulet med ordonanns MC'en (Huskvarna 250 cross ??),
han var mer vild än tam. Ena bilföraren på eldledningsplutonen körde tgb
som om det var en MC, han styrde sitt framhjul och bakhjul men den andra
halvan av bilen fick gå som den ville, am-gruppens TGB30 fick dra upp dem
ur diket varje dag ända tills eldledaren sa till komp-C att endera kör han
(eldledaren) bilen eller också går de i fortsättningen. Kan du köra bil ? sa
komp-C. Jag håller på och ta civilt körkort sa eldledaren. Bra, då skriver jag
ut ett militärt körkort åt dig ....
Ihållande regn, portabelt dass av vaxad wellpapp och lös i magen är ingen
bra kombination. Det portabla dasset är som en 3/4-dels flyttkartong ställd
på gaveln med ett urstansat lock och en plastsäck inuti. Regnvattnet suger in
i wellpappen runt hålet och den blir mjuuuuk. En av trossgruppens G-vpl hade
JÄTTE-bråttom tidigt en morgon, dimper ner på sittringen och fortsätter rakt
ner i den "färgade" vattenpölen inuti. Sitter sen fast i kartongen med knäna vid
hakan och ropar på hjälp ... blääähhk :shock:

En av bilförarna på trossen kallades för Calimero:
Bild
och var en jävel på att köra bil. Han körde rally med VW-pickupen (T2 ?) på
vintervägarna på Villingsbergs övningsfält, 80-90 knyck på krokiga skogsvägar
med bredsladd genom kurvorna. I en kurva möter de en Volvo 245, Calimero rätar
upp pickisen, glider förbi Volvon och tar retursladden bakom Volvon, gasar
vidare som om hin håle var efter honom, nerför en backe med en lång kurva i
botten på dalen, där kommer lastbilen med snöplogen, passageraren (den andre
kvm) blundar och förbereder sig på döden, Calimero gasar på och drar ut pickisen
i snön på dikesslänten i innerkurvan, glider förbi plogbilen, makar sig upp på
vägen igen och säger glatt: Nu kan du titta igen ! Sen ville min kollega aldrig
åka med honom igen, undrar varför .....

/ Robin
Vi fick se när grk kompaniet övade på I21 och vilken precision dom hade, det var imponerande och se direktträffen på det mål som hade satts ut.
/Henrik Persson
"If you going through hell, keep going!" -Winston Churchill.
Robin Nilsson
Inlägg: 3821
Blev medlem: 25 jan 2012, 22:43

Re: Var gjorde du lumpen??

Inlägg av Robin Nilsson »

Löjtnanten (han med de indianska gudarna) var kaxig och gick och skröt
och gjorde sig bred, vid skjutningarna i Borensberg (vi sköt åt Inf SS som
tränade officerare i eldledning) så gick löjtnanten och talade om hur
viktigt det var att tändröret drogs åt ordentligt så att det inte blev en
blindgångare. Det blev en enda blindgångare på hela året, i Borensberg,
den granat som löjtnanten personligen dragit åt för att visa hur det
skulle göras för att bli ordentligt gjort ......
han var ju inte sådär väldigt slug om man säger så ....
/ Robin
Skriv svar