Sent omsider kommer jag här med den slutgiltiga rapporten i kampen mellan Eduard och Airfix.
Modellerna föreställer nästan samma typ av flygplan, fast två vilt skilda individer. Att bygga dem var roligt på olika sätt: Airfix var väldigt lättbyggd och avkopplande, men saknade mycket detaljer medan Eduards inte var riktigt lika lättbyggd, fast inte så svår heller med tanke på hur detaljerad byggsatsen var!
Till radiovajer brukar jag i vanliga fall ta ett hårstrå från mitt eget huvud och färga med en spritpenna, men denna gång skulle den vara lite längre än den annars brukar när jag bygger ett litet jaktplan och jag fann därför min hårlängd otillräcklig. Vad göra?
Jag har tidigare bett min syster eller mor om längre hårstrån. Jag växte upp med dem, så de förstår till fullo. Men nu var deras hår för tovigt, vilket inte gav lämpliga radiovajrar.
Den enda lösningen som jag fann var att be en kollega på jobbet om ett par hårstrån. Hur lägger man upp den frågan utan att låta som någon som gör små voodoo-dockor av folk?
Hmm.
Helt lätt var det ju inte. Men jag siktade in mig på en kollega/vän vars make pysslar med diverse liknande hobbys, och förklarade ingående varför jag behövde lite hår.
Inga konstigheter, tyckte hon, och gav mig en knippe på direkten! Modellen kunde färdigställas!
Här är den alltså: Messerschmitt Bf 110 E, tillhörandes Fliegerführer Irak (även kallat "Sonderkommando Junck"), stationerad i Basra, maj 1941.
Stort tack till Lars Befring som illvilligt mutade mig med modellen!