Ett svenskt triplan i 1/72
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Jag tycker att man ser antydning av "räfflingen" på denna bild: http://dms06.dimu.org/image/02TzCHBqSX? ... =1200x1200 vilket tyder på en dukklädd yta där underliggande träribbor ger avtrycket. Dt är väl inte en Thulin flygkropp rakt av utan man har väl utgått från en sådan vid konstruktionen av triplanet?
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Jag har mailat dig, Pelle.
/M
/M
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Tack för responsen och Martin, tack för bilden. Jag har jobbat vidare en hel del, och likaledes kliat mig i huvudet. Treplanritningarna har givit en massa nya ledtrådar. Dessutom en massa nya frågetecken som jag försöker reda ut, men jag återkommer till det snart, så fort det kommit svar från Flygvapenmuseet.
Först trixade jag med sittbrunnen. Dubbelkommando var det, och för att ge lite liv till en rätt primitivt innehåll, så lade jag i alla fall till bälten. I praktiken blir det det enda som kommer att synas när man gluttar ned. Jag har inte lyckats hitta något som visar hur bältena faktiskt var arrangerade, men utifrån andra flygplantyper så får det se ut så här, tills motsatsen bevisas.
Vingarna håller jag på med för fullt, vilket är ett ganska långvarigt trixande. Stöttorna behövde jag ta en titt på, och det är lite enklare. De befintliga i Thulinmodellen har helt fel form. Men Sopwithen och Fokkern hade mer intressanta varianter. Det visar sig att Fokkerns stämmer väldigt bra överens med ritningen. Jag är lite misstänksam mot den för närvarande, som antytts ovan. Men vi kör på detta:
Både Fokkern och Sopwithen har varsitt par stöttor, medan Triplanet hade fyra (bredare vingar). Så jag provade att kopiera Fokkerns i en plastskiva, vilket blev rätt värdelöst:
Så istället tog jag helt fräckt Sopwithens stöttor och skar till dem lite bättre. Det kommer att bli snyggt i slutänden.
Förutom detta, en massa vingputsande, och motorjobb. Men jag klurar på några saker. Björn, jag kan hålla med. En räffling på översidan antyds på bilden. I alla fall syns en svagt streck som en skuggning. Den är mycket svagare än på teckningarna, så jag klurar på vad det kan vara för något. Räfflorna skulle kunna tyda på att det var duk spänt över träribbor. Men enligt källorna (svenskt militärflyg av Bo Widfeldt) anges flygplanet vara klätt med träfanér. Jag vet inte om de kan ha lagt duk bara över ryggen på den, i så fall varför. Kroppen ska varit en avlagd Thulin L, som i sin tur är en utveckling av Thulin E (som är just modellen jag fick tag i). Varken E eller L har däremot den där buktade åsen eller vad jag ska kalla det, på översidan bakom sittbrunnarna som triplanet har. Så jag är lite frågande till vad de faktiskt gjorde.
http://www.avrosys.nu/aircraft/Flygkomp ... hulinE.htm
http://www.avrosys.nu/aircraft/Flygkomp/10ThulinL.htm
Jag har därför börjat bygga på ryggen så den blir lite buktigare, men är fundersam om jag ska göra en fanérfinish (som är roligare) eller en dukfinish. Kan träfanér också uppföra sig på så vis att det får ett sorts räfflat mönster? Eller kan det helt enkelt vara så att själva fanérmönstret var randigt? Som båtplywood ungefär?
http://www.sigvard-spangberg.se/vara-sk ... ywood.html
Först trixade jag med sittbrunnen. Dubbelkommando var det, och för att ge lite liv till en rätt primitivt innehåll, så lade jag i alla fall till bälten. I praktiken blir det det enda som kommer att synas när man gluttar ned. Jag har inte lyckats hitta något som visar hur bältena faktiskt var arrangerade, men utifrån andra flygplantyper så får det se ut så här, tills motsatsen bevisas.
Vingarna håller jag på med för fullt, vilket är ett ganska långvarigt trixande. Stöttorna behövde jag ta en titt på, och det är lite enklare. De befintliga i Thulinmodellen har helt fel form. Men Sopwithen och Fokkern hade mer intressanta varianter. Det visar sig att Fokkerns stämmer väldigt bra överens med ritningen. Jag är lite misstänksam mot den för närvarande, som antytts ovan. Men vi kör på detta:
Både Fokkern och Sopwithen har varsitt par stöttor, medan Triplanet hade fyra (bredare vingar). Så jag provade att kopiera Fokkerns i en plastskiva, vilket blev rätt värdelöst:
Så istället tog jag helt fräckt Sopwithens stöttor och skar till dem lite bättre. Det kommer att bli snyggt i slutänden.
Förutom detta, en massa vingputsande, och motorjobb. Men jag klurar på några saker. Björn, jag kan hålla med. En räffling på översidan antyds på bilden. I alla fall syns en svagt streck som en skuggning. Den är mycket svagare än på teckningarna, så jag klurar på vad det kan vara för något. Räfflorna skulle kunna tyda på att det var duk spänt över träribbor. Men enligt källorna (svenskt militärflyg av Bo Widfeldt) anges flygplanet vara klätt med träfanér. Jag vet inte om de kan ha lagt duk bara över ryggen på den, i så fall varför. Kroppen ska varit en avlagd Thulin L, som i sin tur är en utveckling av Thulin E (som är just modellen jag fick tag i). Varken E eller L har däremot den där buktade åsen eller vad jag ska kalla det, på översidan bakom sittbrunnarna som triplanet har. Så jag är lite frågande till vad de faktiskt gjorde.
http://www.avrosys.nu/aircraft/Flygkomp ... hulinE.htm
http://www.avrosys.nu/aircraft/Flygkomp/10ThulinL.htm
Jag har därför börjat bygga på ryggen så den blir lite buktigare, men är fundersam om jag ska göra en fanérfinish (som är roligare) eller en dukfinish. Kan träfanér också uppföra sig på så vis att det får ett sorts räfflat mönster? Eller kan det helt enkelt vara så att själva fanérmönstret var randigt? Som båtplywood ungefär?
http://www.sigvard-spangberg.se/vara-sk ... ywood.html
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Det här är ett härligt bygge att följa Pelle! Dessvärre har jag inte så mycket input att komma med men det är kul att kolla i alla fall 
!
Hälsningar
Magnus
!Hälsningar
Magnus
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Ja, jag håller helt med Magnus, det är roligt att följa ditt projekt och dina tankar. Jag tror knappast att flygplansfanér var randig som på båtar. Den ser väl ut som den gör för att det nåtats mellan trädelarna och det är nog inte aktuellt på ett flygplan. Utan att egentligen ha en aning skulle jag tro att fanér kan vara tunn nog för att underliggande detaljer kan skapa markeringar som på bilden. Jag håller med om att det verkar konstigt att ha både duk och fanér och om det är roligare än duk så är det ju inte så mycket att tveka på.
Ritningens värde kan förstås diskuteras. Var jag vet var Carl Gustaf Ahremark en erkänt skicklig tecknare och jag tror inte att hans ritning på något sätt står Karlströms variant efter men till syvende og sist är det ju alltid möjligt att det blivit fel.
Jag skall med nöje följa dina fortsatta djupdykningar i flyghistoriens irrgångar! Dyk på.
/M
Ritningens värde kan förstås diskuteras. Var jag vet var Carl Gustaf Ahremark en erkänt skicklig tecknare och jag tror inte att hans ritning på något sätt står Karlströms variant efter men till syvende og sist är det ju alltid möjligt att det blivit fel.
Jag skall med nöje följa dina fortsatta djupdykningar i flyghistoriens irrgångar! Dyk på.
/M
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Varning för en nördig och lång post här: Jag har jobbat vidare och blev alltmer fundersam över mått och dimensioner. I början hade jag bara fotografier att jämföra med, men efter att ha fått tag i ett par illustrationer (som visats här ovan), så blev frågan om storlekarna ännu märkligare. Jag tror mig nu ha kommit fram till ett lite intressant resultat, som flyghistorisk kuriositet:
Triplanets mått anges i källorna till 6,5 meters längd och 9 meters spännvidd. Flygplanet ska som tidigare nämnts utgått från en kropp till en avlagd Thulin L. Denne var dock betydligt längre, 7,5 m. Dessutom smäckrare och plattare. Men inget föreföll stämma. Enligt fotografierna skulle Triplanet med dessa dimensioner i så fall vara ett ganska stort och stabbigt plan, med väldigt hög flygkropp. Det skiljer sig rejält i formerna mot Thulin L (även E som jag har att utgå från i modellerandet, vars flygkropp jag upptäckte är gjuten lite för kort för att kunna motsvara de angivna 6,45 m i slutänden). Ett sidofoto med en pilot framför verkar stödja tesen. Karln når ju nätt och jämnt upp till propellernavet. Jag försökte länge måtta i Photoshop utifrån detta:
http://digitaltmuseum.se/011013013741
Å andra sidan: Ett annat foto visar en kompletterande pilothöjd, som antyder att planet kanske inte alls var så högt som tidigare antytts. Här når ju den andre piloten upp till överkant på motorkåpan. Den okulära felmarginalen är stor i dessa sammanhang:
http://digitaltmuseum.se/011013013729
När så ritningarna dök upp, kunde jag jämföra bättre. Med de historiskt angivna storlekarna förefaller planet ha varit relativt stort, brett, högt, helt annorlunda flygkropp än Thulinförebilderna och märkligt stor motor. Mina frammodellerade vingar funkade däremot perfekt, det var precis rätt längd utifrån 9 m vingspann, om än lite för smala på djupet. Som tidigare visats, så verkade vingstöttorna också vara perfekta, jag lutade lite åt att FVM kanske kollat på Fokker DR1 som förebild rentav. Men allt annat var helt galet i formerna.
Jag mätte egentligen på måfå, och klurade på hur jag kunde hitta en mätbar referens. Härom dagen kom jag på att motorn måste vara den optimala utgångspunkten. Thulin A heter den, och finns dessutom i ett antal bevarade exemplar. Tydligen finns också många närbesläktade motorer som är mer eller mindre kloner av varandra: Gnome, Oberursel, Le Rhone. Alla med identiska eller näraliggande dimensioner, beroende på version och uppdateringar. Flygvapenmuseet och Tekniska museet anger diametern på Thulin A till 930 mm.
Där hade jag plötsligt en toppenbra referens, så här skulle mätas på allvar. Med en massa olika Photoshoparbete med lager på lager av skisser, foton, måttband, jämförelser osv, så upptäcker jag en liten uppdatering: Triplanet var betydligt mindre än vad som anges i källorna. Om de skulle ha stämt (9 *6,5 m) så skulle motorn vara 1152 mm i diameter, 222 mm större än Thulin A faktiskt var, vilket inte är försumbart ens i skala 1/72. Ett ögonblock klurade jag på om motorn helt enkelt var någon annan, men fotografierna är tydliga, det är av allt att döma en Thulin A som sitter på Triplanet. Men då innebär detta att dimensionerna på hela flygplanet behövde krympas i motsvarande förhållande. Så efter ännu mer Photoshoparbete, vågar jag drista mig till en uppdatering: Triplanet var kortare, ca 6,0 m långt, och med en spännvidd på ca 8,10 m.
Först lite jämförelser mellan foton och ritningsskisser:
Särskilt tredje bilden här ovan gör det tydligt. Motorn skulle vara en bit över 1 meter i diameter om vi följer skalan som finns i ritningen. Eventuellt har tecknaren känt till storleken på Thulin A-motorn, men mätt bara öppningen i motorkåpan, som förefaller ligga närmare de 930 mm i diameter.
En bild på motorn jämfört med ritningen. Plastmodellens motor är 1,3 cm i diameter => 936 mm i skala 1/1. Således stämmer den bra med originalet, medan ritningen påvisar en betydligt större motor.
Här framträder ett flygplan som är ännu mindre besläktat med den långa och smala Thulin L som angivits vara utgångsbygget. Jag kan få ihop en med min Thulin E däremot, som var just i rätt härad med sin flygkroppslängd. Men det där ganska kompakta utseendet måste jag bygga på. Fortsatte klura och så slog det mig att just ett litet kort och stabbigt flygplan byggdes strax senare. Jag tänkte inte på det först, men det var ju till och med samma flygplansfabrik som byggde den. Så jag letade upp bilder på FVM Tummelisa. Och sipåfaen. Här framträder en likaledes kort och stabbig flygkropp, och händelsevis med precis samma motor, Thulin A. Här blev det plötsligt lätt att jämföra eftersom det finns både referensexemplar och bra ritningar.Och visst kan man ana ett släktskap. Bakkroppen på Tummelisa är visserligen helt annorlunda. Vingarna förstås också. Men framdel, motor och höjd ger den besläktade småknubbiga stabbigheten. En mycket bra möjlighet till att uppskatta hur de verkliga dimensionerna bör ha varit på Triplanet således. Tummelisa är bara 5,47 m långt och av dessa är en stor bakfena en rejäl bit av längden. Så Triplanet var längre, men spännvidd verkar också haft med varann att göra. En jämförelse:
Jag uppdaterade min referensritning och som en sorts bekräftelse på vad jag plötsligt klurat på, stämmer flygkroppen mycket bättre i alla ledder med min modell. Festligt nog så är min E-modell gjuten så att längden av flygkroppen inklusive motorkåpa är 7,6 cm => 5,47 m utifrån skala 1/72. Väldigt lämplig att funka till Triplanets fenor och ge rätt längd.
En förklaring då? Det där med 9 x 6,5 m är ju en väldigt allmän siffra, jämfört med de noggranna mått som man kunnat ange för Thulinplanen och Tummelisa. Det är inte orimligt att källorna höftat till med något ungefärligt, då Triplanet existerade en väldigt kort tid och inga ritningar verkar finnas bevarade. Det var förstås roligt att komma en liten bit med såna här efterforskningar. För min modells del blir det däremot lite uppdateringar. Nu stämmer inte mina vingar (alldeles för långa), stöttorna för höga, propellern måste också krympas. Jag är fundersam om hjulen också. Det är väldigt många olika bud i ritningar och teckningar. Tummelisa har tecknats i ett antal olika varianter, som ger lite olika besked.
För framtida kalenderbitare, vågar jag påstå att FVM Triplanet var mindre än tidigare angivet (men mina mätmetoder kommer aldrig att ge rätt på centimetern förstås). Och dessutom antyds ett släktskap med Tummelisa som började byggas 1919, strax efter att Triplanet störtat, av samma fabrik, med samma syfte, som övningsflygplan. Flygingenjör Henry Kjellsson konstruerade Tummelisa, men var säkerligen inblandad i Triplanet också då han anställdes 1917 och var med att bygga upp FVM:s verksamhet (där Triplanet blev den första modellen som konstruerades). Det hittillsvarande påståendet att Thulin L var utgångspunkt för triplanet är jag därför mycket tveksam till. Mätstickan på Ahremarks treplaritning är således fel, då han sannolikt utgått från att 9 x 6,5 m storlek var korrekt, men genom att krympa den så stämmer förstås förhållandena annars bra.
Nu ska det limmas vidare, utifrån dessa nya dimensioner jag inbillar mig är mer korrekta.
Triplanets mått anges i källorna till 6,5 meters längd och 9 meters spännvidd. Flygplanet ska som tidigare nämnts utgått från en kropp till en avlagd Thulin L. Denne var dock betydligt längre, 7,5 m. Dessutom smäckrare och plattare. Men inget föreföll stämma. Enligt fotografierna skulle Triplanet med dessa dimensioner i så fall vara ett ganska stort och stabbigt plan, med väldigt hög flygkropp. Det skiljer sig rejält i formerna mot Thulin L (även E som jag har att utgå från i modellerandet, vars flygkropp jag upptäckte är gjuten lite för kort för att kunna motsvara de angivna 6,45 m i slutänden). Ett sidofoto med en pilot framför verkar stödja tesen. Karln når ju nätt och jämnt upp till propellernavet. Jag försökte länge måtta i Photoshop utifrån detta:
http://digitaltmuseum.se/011013013741
Å andra sidan: Ett annat foto visar en kompletterande pilothöjd, som antyder att planet kanske inte alls var så högt som tidigare antytts. Här når ju den andre piloten upp till överkant på motorkåpan. Den okulära felmarginalen är stor i dessa sammanhang:
http://digitaltmuseum.se/011013013729
När så ritningarna dök upp, kunde jag jämföra bättre. Med de historiskt angivna storlekarna förefaller planet ha varit relativt stort, brett, högt, helt annorlunda flygkropp än Thulinförebilderna och märkligt stor motor. Mina frammodellerade vingar funkade däremot perfekt, det var precis rätt längd utifrån 9 m vingspann, om än lite för smala på djupet. Som tidigare visats, så verkade vingstöttorna också vara perfekta, jag lutade lite åt att FVM kanske kollat på Fokker DR1 som förebild rentav. Men allt annat var helt galet i formerna.
Jag mätte egentligen på måfå, och klurade på hur jag kunde hitta en mätbar referens. Härom dagen kom jag på att motorn måste vara den optimala utgångspunkten. Thulin A heter den, och finns dessutom i ett antal bevarade exemplar. Tydligen finns också många närbesläktade motorer som är mer eller mindre kloner av varandra: Gnome, Oberursel, Le Rhone. Alla med identiska eller näraliggande dimensioner, beroende på version och uppdateringar. Flygvapenmuseet och Tekniska museet anger diametern på Thulin A till 930 mm.
Där hade jag plötsligt en toppenbra referens, så här skulle mätas på allvar. Med en massa olika Photoshoparbete med lager på lager av skisser, foton, måttband, jämförelser osv, så upptäcker jag en liten uppdatering: Triplanet var betydligt mindre än vad som anges i källorna. Om de skulle ha stämt (9 *6,5 m) så skulle motorn vara 1152 mm i diameter, 222 mm större än Thulin A faktiskt var, vilket inte är försumbart ens i skala 1/72. Ett ögonblock klurade jag på om motorn helt enkelt var någon annan, men fotografierna är tydliga, det är av allt att döma en Thulin A som sitter på Triplanet. Men då innebär detta att dimensionerna på hela flygplanet behövde krympas i motsvarande förhållande. Så efter ännu mer Photoshoparbete, vågar jag drista mig till en uppdatering: Triplanet var kortare, ca 6,0 m långt, och med en spännvidd på ca 8,10 m.
Först lite jämförelser mellan foton och ritningsskisser:
Särskilt tredje bilden här ovan gör det tydligt. Motorn skulle vara en bit över 1 meter i diameter om vi följer skalan som finns i ritningen. Eventuellt har tecknaren känt till storleken på Thulin A-motorn, men mätt bara öppningen i motorkåpan, som förefaller ligga närmare de 930 mm i diameter.
En bild på motorn jämfört med ritningen. Plastmodellens motor är 1,3 cm i diameter => 936 mm i skala 1/1. Således stämmer den bra med originalet, medan ritningen påvisar en betydligt större motor.
Här framträder ett flygplan som är ännu mindre besläktat med den långa och smala Thulin L som angivits vara utgångsbygget. Jag kan få ihop en med min Thulin E däremot, som var just i rätt härad med sin flygkroppslängd. Men det där ganska kompakta utseendet måste jag bygga på. Fortsatte klura och så slog det mig att just ett litet kort och stabbigt flygplan byggdes strax senare. Jag tänkte inte på det först, men det var ju till och med samma flygplansfabrik som byggde den. Så jag letade upp bilder på FVM Tummelisa. Och sipåfaen. Här framträder en likaledes kort och stabbig flygkropp, och händelsevis med precis samma motor, Thulin A. Här blev det plötsligt lätt att jämföra eftersom det finns både referensexemplar och bra ritningar.Och visst kan man ana ett släktskap. Bakkroppen på Tummelisa är visserligen helt annorlunda. Vingarna förstås också. Men framdel, motor och höjd ger den besläktade småknubbiga stabbigheten. En mycket bra möjlighet till att uppskatta hur de verkliga dimensionerna bör ha varit på Triplanet således. Tummelisa är bara 5,47 m långt och av dessa är en stor bakfena en rejäl bit av längden. Så Triplanet var längre, men spännvidd verkar också haft med varann att göra. En jämförelse:
Jag uppdaterade min referensritning och som en sorts bekräftelse på vad jag plötsligt klurat på, stämmer flygkroppen mycket bättre i alla ledder med min modell. Festligt nog så är min E-modell gjuten så att längden av flygkroppen inklusive motorkåpa är 7,6 cm => 5,47 m utifrån skala 1/72. Väldigt lämplig att funka till Triplanets fenor och ge rätt längd.
En förklaring då? Det där med 9 x 6,5 m är ju en väldigt allmän siffra, jämfört med de noggranna mått som man kunnat ange för Thulinplanen och Tummelisa. Det är inte orimligt att källorna höftat till med något ungefärligt, då Triplanet existerade en väldigt kort tid och inga ritningar verkar finnas bevarade. Det var förstås roligt att komma en liten bit med såna här efterforskningar. För min modells del blir det däremot lite uppdateringar. Nu stämmer inte mina vingar (alldeles för långa), stöttorna för höga, propellern måste också krympas. Jag är fundersam om hjulen också. Det är väldigt många olika bud i ritningar och teckningar. Tummelisa har tecknats i ett antal olika varianter, som ger lite olika besked.
För framtida kalenderbitare, vågar jag påstå att FVM Triplanet var mindre än tidigare angivet (men mina mätmetoder kommer aldrig att ge rätt på centimetern förstås). Och dessutom antyds ett släktskap med Tummelisa som började byggas 1919, strax efter att Triplanet störtat, av samma fabrik, med samma syfte, som övningsflygplan. Flygingenjör Henry Kjellsson konstruerade Tummelisa, men var säkerligen inblandad i Triplanet också då han anställdes 1917 och var med att bygga upp FVM:s verksamhet (där Triplanet blev den första modellen som konstruerades). Det hittillsvarande påståendet att Thulin L var utgångspunkt för triplanet är jag därför mycket tveksam till. Mätstickan på Ahremarks treplaritning är således fel, då han sannolikt utgått från att 9 x 6,5 m storlek var korrekt, men genom att krympa den så stämmer förstås förhållandena annars bra.
Nu ska det limmas vidare, utifrån dessa nya dimensioner jag inbillar mig är mer korrekta.
-
M-eson
- Inlägg: 225
- Blev medlem: 19 feb 2015, 19:04
- Namn: Mats Eriksson
- Ort: Stockholm, Fruängen, Ex Pittsburgh, PA, USA
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Mycket intressant läsning tycker jag
-Blessed are those who go around in circles, for they shall be known as wheels
-
Hobby-Importen
- Inlägg: 340
- Blev medlem: 20 jan 2012, 09:21
- Namn: Jens Lindell
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Hade länge planer att göra en sådan, men hittade ingen som kunde göra mastern.
Men jag har i alla fall sådär 500 dekaler tryckta till kärran!
Jena
Men jag har i alla fall sådär 500 dekaler tryckta till kärran!
Jena
Daedalus Models
Re: Ett svenskt triplan i 1/72
Efter att ha begripit storleksförhållandena så blev det betydligt enklare att trixa ihop alltsammans. Nu har jag jobbat en hel del med vingprofilerna och börjar få lite häng på hur det kommer att se ut. Andra vingparet skulle på plats. Först lite stöttor. Jag passade på att testa ett par små fönster också. De tär trist att såna här små 1/72-modeller är så detaljlösa. Jag blir lite avis på de där 1/32-modellerna från Wingnut Wings.
Följt av andra vingparet.
Stjärtfenan var lätt att skära ut från en gammal restvinge.
Ja, ni ser ju vartåt det barkar. Nästa steg är tredje vingparet.
Tack för responsen så här långt. Jens: det låter väldigt kul. Jag har visserligen ett bra gäng med gamla dekaler för såna här tidiga flygplan. Men dina dekaler, är de gjorda utifrån storleken 9 * 6,5 meter på flygplanet?
/Pelle
Följt av andra vingparet.
Stjärtfenan var lätt att skära ut från en gammal restvinge.
Ja, ni ser ju vartåt det barkar. Nästa steg är tredje vingparet.
Tack för responsen så här långt. Jens: det låter väldigt kul. Jag har visserligen ett bra gäng med gamla dekaler för såna här tidiga flygplan. Men dina dekaler, är de gjorda utifrån storleken 9 * 6,5 meter på flygplanet?
/Pelle