Bra beskrivning, Magnus. Hellers lådor gör ingen besviken. De kompenserar nästan innehållet som både har sina brister och som dessutom känns lite ihoprafsat. Känslan är att det är ren tur om alla delarna är med...
Bygget rullar på. Eftersom det här är P-versionen, bör fördjupningen som anpassades till den första bombmodellen täckas med en platta. En platta som (såklart) inte passar särskilt bra. Men det här är ingen modell man bygger om man inte är redo med slippapper och spackel, så det var bara att sätta igång.
Fördelen med den här modellen är att det inte är särskilt många delar som ska passa ihop. Så även om passformen är lite sisådär, gick det relativt enkelt att få ihop den.
Värst var passformen vid luftintagen, de ljusgrå delarna på bilden ovan. Men efter mycket meck och slipning fick jag en jämn övergång. Men på sina håll är nog plasten bara några tiondels millimeter efter slipningen... Stjärtkonen var heller ingen höjdare:
Här fanns det däremot gott om tjock plast att slipa bort. Så det löste sig. Efter timmar av slipning, spackande och omristande av de omristade panellinjer som försvunnit, såg det ut så här. Alltså typ nästan likadant som på bilden ovan. För att det ska synas någon skillnad, bröt jag av tankbommen i nosen.
Nu gjorde det ingenting, eftersom den ändå skulle ersättas av Masters tjusiga dito. Lite mer detaljer kom till i nosen:
Nästa steg var hjulhusen. Heller har lämnat dem helt tomma, men alla som lyft på motorhuven till en fransk bil från samma tid, vet att fransmännen älskar sina slangar och kablar. Och det enorma främre hjulhuset på Mirage IV är inget undantag. Så med utgångspunkt från förebilden och med lite artistisk frihet, fick jag till det så här:
Dags för primer. Lite läskigt att få svaret på hur bra jag lyckats med slipandet...