Den som vill bygga en MiG-29 borde naturligtvis välja GWH:s. Men eftersom jag i ett svagt ögonblick råkade köpa Academys för ett par år sedan, fick det bli den. Ryktet talade om en riktigt usel modell. Men antingen är det jag som byggt alltför många dåliga modeller, eller också är de byggare som sänkt denna på nätet vana vid att bara bygga Tamiya. För SÅ dålig var den absolut inte. Lite knepigt att få ihop konstruktionen av framkroppen och lite meck med huven. Men i övrigt inget som inte gick att lösa rätt snabbt med lite slipning och en gnutta spackel.
Nosen däremot, har lite knepig form och byttes ut mot Quickboosts. Cockpit är rätt spartansk, men jag nöjde mig med en ny stol. Och sedan var det bara att börja måla. Märkningen blir tysk, alltså inte östtysk, utan post 1990-NATO-tysk.
Lite kuriosa om MiG-29 är att den inte heter Mikojan-Gurevitj (jo, jag stavar rätt, Mikoyan-Gurevich är engelsk transkribering), utan bara Mikojan. Michail Gurevitj gick i pension 1964, men konstruktionsbyrån behöll hans namn fram till 1970 då kollegan Artem Mikojan dog och allt döptes efter honom. Men alla konstruktioner fram till dess bär bådas namn, så MiG-29 var den första att bara heta Mikojan. Men Gurevitj lever kvar i G:et i MiG, som man behöll. Dels då "Mi" redan var upptaget, men framför allt eftersom man insett att "MiG" var ett etablerat varumärke. Även i det kommunistiska Sovjet fanns med andra ord en känsla för starka varumärken.
(Det här med namnet innebär för övrigt att rubriken på denna eminenta referensartikel som jag har stor nytta av just nu, faktiskt inte är helt korrekt: https://www.ipmsstockholm.se/home/mikoy ... in-detail/)
Mikojan var för övrigt inte ryss, utan armenier. Hans bror Anastas var en av Sovjets högsta politiker och innehade under en kort period titeln president. Men nu är det slut på historielektionen. Dags att måla vidare. Snart i alla fall.
