Till exempel hade jag nog aldrig på allvar trott att jag verkligen skulle bygga Hellers DC-6B i 1/72. Men en kollega berättade den fascinerande historien om sin mormor som arbetade som flygvärdinna på SAS på femtiotalet och vips låg den här maskinen (som var en av de som hon jobbade på) på byggbordet. Skönt med något så totalt annorlunda mot det jag brukar bygga och nivån anpassades till modellens kvalitet. Dvs grodorna rättades i lagom omfattande grad:
Under vintern började jag också rota i den där nästan-klara-högen och fixade till målning och resten på Hobbyboss MiG-17F i 1/48:
Ännu mer nästan-klar var Eduards MiG-21MF i 1/48 som stannade av efter målning och dekalering. Dock har jag en dålig ovana att spara de pilligaste momenten som ställ, stol och huv till sist. Så det var lite mer jobb kvar än jag trodde. Men en härlig modell att bygga är det!
De avslutade projekten kompenserades snabbt med nya oavslutade, så våren ägnades åt ännu ej färdiga Airfix Concorde och Heller Boeing 707, båda i 1/72 och båda ligger fortfarande kvar och tar typ halva byggbordet i anspråk... Tröttnade på dem och ville bygga något enklare. Och så fick det bli, Eduards Spitfire XVI i 1/48 var en ren njutning att bygga:
Inspirerad av Bubbelspiten gjorde jag något som kom att bli årets tema: Jag grävde djupt i stashen. Långt därnere fanns Airfix Spitfire 22 i 1/48. Inte lika enkel som Eduarden, men ovanligt bra för sin tid:
Två hyfsat enkla modeller i rad? Tuppkammen växte. Nu var det dags för en rejäl utmaning och OEZ/Smer/KP:s gamla Su-7BKL i 1/48 hamnade på byggbordet. Såna här byggen brukar bli liggandes efter ett tag, men efter en rejäl, men rolig, brottningsmatch blev den faktiskt klar rätt snart:
Inspirerad av Suchojen tänkte jag att "jag bygger väl en till". Dumt nog föll valet på den coola, men ack så usla Su-15. Även här följde en brottningsmatch, dock inte lika rolig som den med Su-7:an. Oklart egentligen varför vissa dåliga modeller är roligare än andra. Men en urläcker maskin är det, så det var absolut värt slitet!
Sommaren kom och med den en önskan att dra igång något enkelt. Men årets tema var som sagt att gräva djupt och plötsligt hade jag dragit igång Airfix gamla Mosquito PR.XVI i 1/48, den äldsta modellen av alla i min stash. Så det var onekligen hög tid. Lite samma syndrom som Su-7:an, en hård, men rolig kamp. Och även här ett jädrans läckert plan!
Nu var det dags för något lite modernare. Dessutom var det länge sedan jag byggde något med kronor på. Lösningen på den ekvationen blev Airfix nya J 34 Hunter i 1/48. Sånär som på vingframkanterna ett smärtfritt bygge (å andra sidan ägnades väl typ halva byggtiden åt dem) av ett av historiens vackraste flygplan.
Efter Huntern var planen att bygga Kittyhawks JAS 39C Gripen. För att värma upp lite, letade jag åter i stashen och kom upp med Italeris gamla 39B. Ett bygge som växte i omfattning och trots att det nog gick rätt spårlöst förbi här på forumet ett av det som jag är mest nöjd med i år.
Nu var vi framme i oktober. Hösten var - förstås - inplanerad med byggen som troligen inte skulle bli av ändå, men ersatta av andra infall, när Britmodeller drog igång ett gruppbygge av gamla klassiska Heller-modeller. Då Heller var en stor del av min byggungdom och jag dyrkade deras modeller och deras satsning på det svenska, ville jag förstås haka på. Började med ett par, sedan lade jag till ytterligare några, och till sist hade jag dragit igång elva byggen. Jo, ni läste rätt. Elva stycken.
Gruppbyggeet avslutas 8 februari, då kommer del 2 av min årsredovisning. Byggena finns förstås på Britmodeller, men för er som inte hänger där, kommer här en teaser om vilka modeller som ni kommer att få se i 2020 års bokslut del 2. Utöver dessa dyker det upp två drakar, en Vampire och en Alouette II som blir klara på den här sidan årsskiftet och alltså hör till 2021. Även de snart på ett forum nära er.
