Det mesta är rakt ur lådan, det här var mest ett bygge på kul. Skapade några enkla hjulbrunnar till huvudställen, Heller hade lämnat det utrymmet helt tomt á la gamla sextiotalsmodeller...
...men så gammal är inte den här. Ingen Tamiyaklass, förstås, men betydligt bättre än jag trodde. Lite grovt tillyxad i detaljeringen, men helt okej passform på det mesta. Så själva byggandet var betydligt mer smärtfritt än jag befarat. Det vita är Tamiyas primer toppat med Mr. Paint, medan de sju-åtta nyanserna på vingar och motorer är Vallejos metallfärger.
Det värsta var egentligen dekalerna. Hellers är rätt usla och dåligt tryckta, så jag beslöt mig för att utgå från Stoppels DC-3-ark. Vikingaskeppet var visserligen 5 cm kortare och hade delvis fel form och en del bokstäver saknades. Men med lite pusslande, tålamod och en vass skalpell gick det att få ihop till slut. Några dekaler (främst SAS-loggan på fenan och den sista delen av den blåröda randen) kommer från Hellers ark, men annars är det mesta från DC-3-arket där D, T på i registreringen och S i "Sven Viking" är tillfixade av andra bokstäver.
Huvudställen fick lite extra detaljer.
Det här är en stor fågel, större än jag trodde. När jag byggde klart Backfiren i somras tyckte jag att den var jättelik, men den här är faktiskt inte så värst mycket mindre. Viggen känns som en liten sparv mellan de ryska och amerikanska bjässarna. Som vore det en bild av Sverige under Kalla kriget.
Det var det! Nu dags för en ny, betydligt större plastutmaning...
