En Crusader III (eller åtminstone del därav) i öknen (1/35)

[bultenibo]

Blev precis klar med en liten vinjett som jag micklat med sedan Hednahös tid (känns det som). Temat är den flitiga praktiken under ökenkriget att gräva ned utskjutna eller havererade stridsvagnar och använda dem som befästningar. Det verkar som om tyskarna var mest flitiga i detta avseende, men även britterna klämde in Vickers Medium MkII:s, Matilda MkII:s och Cruiser MK4A:s i linjerna runt Tobruk och Mersa Maruh. Just denna kombo - en 6 pdr Crusader III - bygger dock inte på nån känd förlaga.

Tornet är en uråldrig Italeri och gubben är en "Parchudista" från Model Victoria. Den senare är löjligt fint gjuten.

Kommentarer och kritik välkomnas som vanligt!

/Tony

[SvenYoung]

Kanonfint Tony!

Gillar alla ingående delar (tornet och figuren), och helheten.

Snyggt jobbat!

[MiniStuff]

Verkligen sketasnyggt!

Håller med om Model Victoria, deras figurer går inte av för hackor.

[Öken-Erik]

Trevligt med bunkrar/nedgrävad pjäser o likn.
Ser dessutom bra ut även om jag har en del invändningar på det "historiskt korrekta" (det har jag alltid!)

Själv har jag både en "Pantherstellung" och en improviserad kustartilleriställning på byggbordet.
Och jag kan berätta att förmodligen hade ingen av dom hållit för en nogrann historisk granskning.

Öken-Erik

[zapper]

Fransoserna hade åtminstone ett Crusader Mk III torn på en bunker i Indokina, men det är ju klart, det är ju en bit därifrån till Nordafrika. Härligt koncept annars, det där med tornställningar. Favissarna är väl de finska med T-54(55?)-torn. Synd att vi inte uppgraderade Per Albin-linjen med de Centurion-torn när dessa vagnar skrotades.

I vilket fall en trevlig liten skapelse.
Ska jag säga något konstruktivt så ser nedre vänstra hörnet lite tomt ut. Blir lite mycket grå sand där det inte händer något. Möjligt att det är fotona som ljuger lite och att detta inte upplevs i verkligheten.

/E

[bultenibo]

Tack för alla kommentarer!

Zapper: Du har helt rätt i att det ser lite tomt ut framför vagnen. Först hade jag tänkt att fylla ut det med taggtrågshinder, men såg på ett foto att dessa - av förståeliga skäl - verkade vara placerade på längre avstånd från tornen (kanonen) så jag avstod från att sätta nåt där. Det där med komposition är fanken klurigt!

Öken-Erik:

Nu fick du allt igång mig!

Det du säger om historisk fakticitet är en väldigt intressant diskussion. Jag har fått intrycket att det blivit allt vanligare inom hobbyn att både utgå ifrån och förvänta sig enskilda, identifierbara och bevisbara historiska förlagor till de modeller som byggs, inte minst i form av foton. Själv tycker jag att det är att inskränka fantasin i denna typ av konstutövning. Men jag har på känna att perspektivet också rymmer ett felslut.

Det historiskt korrekta identifieras ofta med det som går att belägga med väldigt specifika historiska källor, en del byggare som jag har träffat på anser som sagt att t.o.m. endast foton duger i det avseendet. Men detta är ju inte sant: någonting kan ju vara historiskt korrekt, utan att det för den skull går att bevisa att så var fallet. Ibland begränsar helt enkelt bristen på källmaterial vad som kan beläggas (som konkret exempel kan nämnas att jag efter en fem års letande inte har funnit mer än 5-6 foton föreställande allierade nedgrävda stridsvagnar i öknen)-


Men bortanför dessa ganska stränga krav på att kunna bevisa historisk fakticitet – ibland ända ned till vagnsnummer – breder - enligt mitt tycke - ett vitt fält ut sig som rymmer det historiskt plausibla, vilket jag själv tycker är ett mycket intressantare område som modellbyggare. Då rör vi oss inom en skala som inte handlar om sant-falskt, utan en glidande skala av sannolikhet.

Två dioramaexempel kan kontrasteras.

1. En kungsstiger i gatumiljö omgiven av glada civilister. På plaketten står det ”Anschluss, mars 1938”. Den representation som dioramat utgör kan man ju med gott samvete – på grund av tidsperspektivet - säga att den är historiskt inkorrekt, alltså falsk, inte sant. (Det kanske kan kallas ett kontrafaktiskt diorama, men till och med som spekulation – ”Vad skulle ha hänt om tyskarna började utveckla Kungstigrar 1935?” – är den ju inte särskilt hållbar.)

2. Ett diorama av en Pzkpfw I Ausf. A i en ruinmiljö. På plaketten står: ”Friedreichstrasse, Berlin, April 1945”. Här är ju förhållandet det omvända. Det är principiellt möjligt att en sådan gammal vagn hade överlevt sex års krig och satts in i slaget om Berlin – men det är ju inte särskilt sannolikt. Skalan rör sig denna gång mellan det mer eller mindre sannolika.

Om vi ska ta min egen vinjett och försöker orientera den i ett historiskt sammanhang, så ser vi följande:

1. Ett ökenlandskap som man – förhoppningsvis, annars har jag misslyckats kapitalt – associerar till Nordafrika.
2. En Crusader III med 6 pdr kanon.
3. En italiensk fallskärmsjägare.


Vilken historisk situation kan då vinjetten föreställa? Är det en möjlig och/eller rimlig historisk representation?

Öknen ger en tidsram mellan den 14 juni 1940, då striderna inleddes, och 13 maj 1943 då axelmakterna kapitulerade, men den gå att snäva in än mer. Källorna berättar att Crusader III med denna typ av kanon introducerades i öknen först i maj 1942. Samtidigt tycks den ingå i en fast allierad försvarslinje, något som inte var aktuellt efter det allierade genombrottet början av november 1942. Det är ändå en ganska bred tidsram på ett halvår.

Kan det handla om just det andra slaget vid El Alamein? För att besvara frågan kan vi ta hjälp av figuren. Vilka italienska fallskärmstrupper fanns på plats under denna tidsperiod? Det rätta svaret blir den 185. italienska fallskärmsjägardivisionen ”Folgore”, vilket framgår av divisiontecknet på figurens vänstra ärm. Men vid slaget om El Alamein var divisionen förlagd till det södra frontavsnittet, där de allierade inte hade ett särskilt väl utbyggt fast försvar. Dessutom får man ju intrycket att italienaren beträder tagen mark, vilket går stick i stäv med det faktum att operation Lightfoot var en allierad offensiv. Vi utesluter alltså detta slag som historiskt sammanhang.

Ett bättre förslag skulle då vara slaget om Alam Halfa i skiftet mellan augusti och september månad 1942. Då ingick Folgore i den italienska X. kåren, förlagd till det mellersta frontavsnittet, under slaget tog också axelmakterna mark och än intressantare är att det var vid Alam Halfa som britterna för första gången – på den nyutnämnde Montgomerys initiativ – gick över till att använda sina pansartrupper utpräglat defensivt och grävde ned vagnarna. Att det just skulle vara en Crusader med 6 pdr kanon låter också ganska rimligt. Stridsvagnarna var notoriskt opålitliga, framförallt när det gällde kylsystemet och bröt ofta ihop; å andra sidan var beväpningen åtminstone bättre än 2 pdr och därigenom användbar i en fast position.

Jag fastnar för detta alternativ!

Det vill säga det finns ingenting i vinjetten som i sig är historiskt inkorrekt (öken, italienare och Crusader). Jag har dessutom just skisserad en plausibel historisk situation – Alam Halfa - i vilken dessa tre beståndsdelar kan uppträda tillsammans.

Har jag då några belägg för att det fanns några nedgrävda Crusader III i försvarslinjen vid Alam Halfa – nej!

Men å andra sidan: handlar det om en principiell omöjlighet av samma typ som Kungstigern i exemplet ovan – återigen nej!

Kvar står frågan om sannolikhet...

Där har vi min käpphäst i ett nötskal! Jag antar att vi kommer kunna återvända till ämnet i framtiden.

För övrigt vore det kul att se dina två torn som du nämnde, speciellt kustpjäsen.

/Tony

[Öken-Erik]

Hej Tony!

Kul att du går igång!

Hoppas jag alltså, jag gillar en bra diskussion och ämnet är ytterst intressant. Jag vill poängtera at jag inte på något sätt har något emot hur någon bygger, alla bygger vad dom vill och hur dom vill, jag hoppas att du tar emot mina åsikter på et positivt sätt, det känns som du bjudit in mej med din mycket väl underbyggda kommentar.

Jag håller med om ditt resonemang ang plausibalitet (heter det så?).
Köper absolut det!
Själv lägger jag mina projekt på olika nivåer, ibland vill jag ha det helt "korrekt" och jobbar då utifrån ett eller flera foton men oftast vill jag bara att det skall var plausibelt. Men det händer också att jag även struntar i det och då försöker jag vara tydlig med det.

För att återgå till din vignette så ser jag följande:

Öken- Hur bra som helst!

Crusader Mk III torn- Här är jag faktiskt tveksam till plausibiliteten (svårt ord). Britterna började mej veterligen använda Mk III or först vid Alamein (kan naturligtvis ha fel här och får försöka kolla mina källor) och då i mycket små mängder, har sett siffror som tyder på enstaka vagnar (har tyvärr inte dessa källor tillgängliga men har för mej det var en artikel av P Brown el D Fletcher). Denna lilla mängd talar emot värntorn. Mk III användes dock i större antal av 1a Armen i Tunisien men dessa var då grönmålade. Sedan har vi då problemet med försvarslinje.
Vart jag vill komma är att jag nog anser det ganska osannolikt att en Mk III skulle användas som värntorn. Precis som du nämner är det ovanligt med foton på värntorn från NA, jag har vad jag kommer på nu, sett Vickers medium, Matilda och A13. Jag tror både Matildan o A13 bestod av hela vagnar som var nedgrävda. Men utifrån ett tänkbart scenarie skulle jag kunna tänka mej en Crusader Mk I eller II nedgrävda.

Italiensk fallskärmsjägare från Folgore, utmärkt.

Men det finns en fjärde punkt... den brittiska bössan som hänger på tornet... detta är en Lee Enfield No 4 Mk III. Denna bössa användes inte i NA, här användes den gamla hederliga Lee Enfield No 1 MK III. Skillnaden är framförallt mynningen som är "platt" på No i Mk III.

Mina egna byggen är dels en "Pantherstellung" från Berlin med den förmodligen helt hopplösa märkningen 666, denna märkning för att illustrera "The Beast" sas. Knappast varken historisk korrekt eller plausibel.
Kustartilleripjäsen har du sett i en av mina tidigare trådar där du också kommenterade den. Med största sannolikhet användes inte dessa pjäser för kustartilleri utan samtliga monterades förmodligen på hjälpkryssare o handelsfartyg. Så även här skarvar jag med verkligheten.

Samtidgt gör jag det inte med min 18 Pdr. Jag har förvisso bara tre bildbevis från NA men jag har också tagit del av dokument i form av "inventeringslistor" från NA vilket visar att det fanns en hel del pjäser till hands och detta ganska sent (jag har också information om enheter mm).

Hoppas att fler vill ta del av denna diskussion, kanske borde denna också flyttas då ämnet på intet sätt bara rör din vignette Tony. Jag tycker ämnet är superintressant och det tillhör en av dom saker som jag och mina vänner ofta återkommer till över en öl eller två, faktiskt oftare än vädring tror jag. Fast dom hänger iofs ihop, vi pratar ju om plausibalitet/historiskt korrekthet vilket även vädring kan sortera under.

När får vi se dina alster "live" Tony förresten?
Göteborg eller Malmö?
Hade varit kul att träffas.

Öken-Erik

[Sten Ekedahl]

Låt den tomma ytan framför tornet vara som den är och lägg för guds skull inte till något där. Den balanserar upp vinjetten/dioramat, ett stort torn i ena kanten och det fria skottfältet framför det. Min personliga uppfattning är att många dioramabyggare lider av "horror vacuui" - rädsla för tomma ytor - och därför överlastar sina dioramor med allsköns bråte som förvirrar betraktaren och förtar helhetsbilden. Precis den fällan har du undvikit här. Kompositionsmässigt bildar motivet en perfekt triangel. En sida är italienares blick mot tornet, kanonens riktning den andra, och det tomma sandområdet utgör triangelns tredje sida och sluter den. Din första bild visat detta bäst.

[bultenibo]

Sten: Kul att höra att kompositionen funkar! Jag håller med om att det finns en tendens till att fylla ut tomrum med plottrigheter. Jag kollade igenom Verlindens 25 år gamla samlingsalbum förra veckan och lade då märke till att det i nästan vartenda diorama fullkomligen myllrar av kringslängd eller övergiven utrustning – och detta alldeles oavsett vilken situation som ska representeras. När jag samtidigt gick igenom gamla Tamiya-katalogernas dioramor från 80- och 90-talen så slogs jag också av att jag instinktivt tyckte bäst om de som var enklast komponerade: ett fordon och två gubbar i samspråk. Det finns nåt väldigt fundamentalt och tilltalande i sådana enkla scener.

Erik: Roligt med en rejäl respons! Jag tycker verkligen att denna typ av diskussioner är intressanta. Jag gissar på att det är historieteoretikern i mig som söker sitt utlopp på hobbyn, men framförallt tror att hobbyn mår bra av självreflektioner kring saker som annars formar sig själva: Vad är en realistisk representation? Hur värderar vi historisk fakticitet i byggena? Förhållandet mellan teknik//historia/estetik är också en stor sådan fråga. Jag håller definitivt med dig om att diskussionen blir än roligare över ett par öl!

Vad gäller Crusadern tror jag faktiskt att du är mer rätt ute än vad jag själv argumenterade för! (Jag gillar att argumentera för saker jag inte helt tror på.) Redan när jag höll på att bygga vinjetten hade jag på känn att den - bland annat genom kombinationen av element – drog åt det osannolika (men inte omöjliga) hållet, bland annat just för att jag inte kunde finna vare sig något foto eller någon skriftlig källa som ens indikerade dess existens, trots att jag haft ögonen öppna under ganska lång tid. (Jag tar och bifogar de bilder jag har hittat på pjäsvärn i Afrika + en ifrån Korsika; du har dem kanske i ditt arkiv, men ändå.)

Som kanske framgått är jag ganska böjd åt att balansera på de udda byggenas kant (den sovjetiska och ungerska befälsvagnen, en italiensk T-34 o.s.v.) – ja, hela beute-genren – och när man då infogar dem i ett diorama tror jag att sammanhanget bli lite mer komplicerat. En Sherman eller Pz III kan ju ingå i så många olika sammanhang. För tillfället håller jag t.ex. på att slita mitt hår för att få reda på mer om de M3 Stuarts som japanerna lade beslag på 1941-42 och speciellt då de som målades om i japanska kamoflagefärger (har hittat 1 foto!).

Din anmärkning om Lee-Enfield var bra! Kände inte till att 4:an inte användes i öknen, utan utgick bara ifrån det tidsmässigt rimliga (att produktionen kom igång -41). Det är precis av den anledningen WIP-trådar är guld värda!

Angående att se nåt alster “live” funderar jag allvarligt på Göteborg i september! Ska du dit? I så fall måste vi ses! Jag har dock inget nytt projekt rullande som jag kan ta med mig, men det är ju ett par månader kvar. (Min Manilla-Sherman drog jag näven igenom efter att suttit och försökt få till de färska leravlagringarna på ett vettigt sätt, så nu har jag en konverterad samtida filippinsk hamnarbetare om det är nån som mot all förmodan skulle ha nytta av en sådan!)

/Tony