Tack för alla kommentarer!
Zapper: Du har helt rätt i att det ser lite tomt ut framför vagnen. Först hade jag tänkt att fylla ut det med taggtrågshinder, men såg på ett foto att dessa - av förståeliga skäl - verkade vara placerade på längre avstånd från tornen (kanonen) så jag avstod från att sätta nåt där. Det där med komposition är fanken klurigt!
Öken-Erik:
Nu fick du allt igång mig!
Det du säger om historisk fakticitet är en väldigt intressant diskussion. Jag har fått intrycket att det blivit allt vanligare inom hobbyn att både utgå ifrån och förvänta sig enskilda, identifierbara och bevisbara historiska förlagor till de modeller som byggs, inte minst i form av foton. Själv tycker jag att det är att inskränka fantasin i denna typ av konstutövning. Men jag har på känna att perspektivet också rymmer ett felslut.
Det historiskt korrekta identifieras ofta med det som går att belägga med väldigt specifika historiska källor, en del byggare som jag har träffat på anser som sagt att t.o.m. endast foton duger i det avseendet. Men detta är ju inte sant: någonting kan ju vara historiskt korrekt, utan att det för den skull går att bevisa att så var fallet. Ibland begränsar helt enkelt bristen på källmaterial vad som kan beläggas (som konkret exempel kan nämnas att jag efter en fem års letande inte har funnit mer än 5-6 foton föreställande allierade nedgrävda stridsvagnar i öknen)-
Men bortanför dessa ganska stränga krav på att kunna bevisa historisk fakticitet – ibland ända ned till vagnsnummer – breder - enligt mitt tycke - ett vitt fält ut sig som rymmer det historiskt
plausibla, vilket jag själv tycker är ett mycket intressantare område som modellbyggare. Då rör vi oss inom en skala som inte handlar om sant-falskt, utan en glidande skala av
sannolikhet.
Två dioramaexempel kan kontrasteras.
1. En kungsstiger i gatumiljö omgiven av glada civilister. På plaketten står det ”Anschluss, mars 1938”. Den representation som dioramat utgör kan man ju med gott samvete – på grund av tidsperspektivet - säga att den är historiskt inkorrekt,
alltså falsk, inte sant. (Det kanske kan kallas ett kontrafaktiskt diorama, men till och med som spekulation – ”Vad skulle ha hänt om tyskarna började utveckla Kungstigrar 1935?” – är den ju inte särskilt hållbar.)
2. Ett diorama av en Pzkpfw I Ausf. A i en ruinmiljö. På plaketten står: ”Friedreichstrasse, Berlin, April 1945”. Här är ju förhållandet det omvända. Det är principiellt möjligt att en sådan gammal vagn hade överlevt sex års krig och satts in i slaget om Berlin – men det är ju inte särskilt sannolikt. Skalan rör sig denna gång mellan det
mer eller mindre sannolika.
Om vi ska ta min egen vinjett och försöker orientera den i ett historiskt sammanhang, så ser vi följande:
1. Ett ökenlandskap som man – förhoppningsvis, annars har jag misslyckats kapitalt – associerar till Nordafrika.
2. En Crusader III med 6 pdr kanon.
3. En italiensk fallskärmsjägare.
Vilken historisk situation kan då vinjetten föreställa? Är det en möjlig och/eller rimlig historisk representation?
Öknen ger en tidsram mellan den 14 juni 1940, då striderna inleddes, och 13 maj 1943 då axelmakterna kapitulerade, men den gå att snäva in än mer. Källorna berättar att Crusader III med denna typ av kanon introducerades i öknen först i maj 1942. Samtidigt tycks den ingå i en fast allierad försvarslinje, något som inte var aktuellt efter det allierade genombrottet början av november 1942. Det är ändå en ganska bred tidsram på ett halvår.
Kan det handla om just det andra slaget vid El Alamein? För att besvara frågan kan vi ta hjälp av figuren. Vilka italienska fallskärmstrupper fanns på plats under denna tidsperiod? Det rätta svaret blir den 185. italienska fallskärmsjägardivisionen ”Folgore”, vilket framgår av divisiontecknet på figurens vänstra ärm. Men vid slaget om El Alamein var divisionen förlagd till det södra frontavsnittet, där de allierade inte hade ett särskilt väl utbyggt fast försvar. Dessutom får man ju intrycket att italienaren beträder tagen mark, vilket går stick i stäv med det faktum att operation Lightfoot var en allierad offensiv. Vi utesluter alltså detta slag som historiskt sammanhang.
Ett bättre förslag skulle då vara slaget om Alam Halfa i skiftet mellan augusti och september månad 1942. Då ingick Folgore i den italienska X. kåren, förlagd till det mellersta frontavsnittet, under slaget tog också axelmakterna mark och än intressantare är att det var vid Alam Halfa som britterna för första gången – på den nyutnämnde Montgomerys initiativ – gick över till att använda sina pansartrupper utpräglat defensivt och grävde ned vagnarna. Att det just skulle vara en Crusader med 6 pdr kanon låter också ganska rimligt. Stridsvagnarna var notoriskt opålitliga, framförallt när det gällde kylsystemet och bröt ofta ihop; å andra sidan var beväpningen åtminstone bättre än 2 pdr och därigenom användbar i en fast position.
Jag fastnar för detta alternativ!
Det vill säga det finns ingenting i vinjetten som i sig är historiskt inkorrekt (öken, italienare och Crusader). Jag har dessutom just skisserad en plausibel historisk situation – Alam Halfa - i vilken dessa tre beståndsdelar kan uppträda tillsammans.
Har jag då några belägg för att det fanns några nedgrävda Crusader III i försvarslinjen vid Alam Halfa – nej!
Men å andra sidan: handlar det om en principiell omöjlighet av samma typ som Kungstigern i exemplet ovan – återigen nej!
Kvar står frågan om sannolikhet...
Där har vi min käpphäst i ett nötskal! Jag antar att vi kommer kunna återvända till ämnet i framtiden.
För övrigt vore det kul att se dina två torn som du nämnde, speciellt kustpjäsen.
/Tony