Trären J 22

[Henrik R]

Intressant! ska bli kul och följa detta byge!

[Fredrik L]

Riktigt spännande. Kul att se en J 22 på samma tema. Ska bli intressant att följa bygget!

/Fredrik

[Pelle F]

Jag fick tag i lite källor, i form av planrintningar m.m. Flygvapenmuséet kollade igenom sitt arkiv också. Det kom inte fram några banbrytande nyheter, utan jag har arbetat med en kombination av att jämföra källorna, kolla hur andra träkonstruktioner gjordes (ryska tyska, finska och brittiska plan från samma tid). Något är därför tolkningar, men jag tror jag hamnar ganska nära verkligheten.

Först fick jag rista om lite paneler. Vingarnas linjer förefaller inte så korrekta på Marivoxmodellen. Men med lite enkel spackling och nya linjer, så kommer jag dit jag vill. I bakhuvudet har jag dessutom att flygplanet måste ha konstruerats väldigt rättframt och lätt att sätta samman. Det var mängder av underleverantörer inblandade, och alla delar var tvungna att kunna sättas ihop snabbt och smidigt. Så linjerna blir raka, enkla och tydliga.


Sedan började jag lägga på dekaler. Jag har sett tekniken där tejp appliceras, palelen ritas upp på tejpen och överförs till den torra dekalen för att sedan skäras ut och läggas på samma yta på modellen. Men tejp på tunn dekal är livsfarligt (vilket jag kan vittna om efter ett missöde här i början). Istället lägger jag helt enkelt på en dekal med lite marginal, och skär direkt på modellen den överflödiga ytan. På så vis har jag kontrollen hela tiden.



Överdelen av vingarna börjar få sin textur. Så här långt är det lite lärdomar gjorda:
1. Visst fanken blir det fel ibland, men det är bara att skära till en ny dekal.
2. Ytorna är väldigt små, så det är inte måna lägen där mönstret verkligen kommer fram i all sin prakt. Det anas lite ådring, men kunde vara mycket snyggare i större skala.
3. Färgen blir alltid lite rödare med dessa dekaler. Jag försöker hålla tonen åt en ljus björkplywood, men får vara försiktig så det inte blir orange eller rött.
4. Den där vattenlösliga tuschpennan jag använde i början var ingen vidare idé. Panellinjerna är nu istället skalpellutskärda med en viss efterton av tunn blyerts. Det behövs inte mer.
5. En riktigt vass kniv är avgörande för att lyckas.


Även kroppen börjar få sin textur. Det är mer metall än jag först trodde. Hela framdelen på planet är metallpaneler. Luckorna på sidan är helt enkelt två dekallager, som gör den lite mörkare. det ser lite blaskigt och slarvigt ut nu, och den här närbilden är väldig toförlåtande. På det här avståndet syns också färgrastret i dekaltrycket tydligt. Men alltsammans försvinner på "normalt" betraktelseavstånd.

[magnusf]

Det här blir väldigt snyggt Pelle! Och annorlunda!

Hälsningar

Magnus

[MartinN]

Ja, verkligen kul.
/M

[Pelle F]

När det mesta av dekalerna var satta, så limmade jag ihop kroppen med vingarna. Planen var att jobba med skarven som blir mellan just dessa delar. En skarv som är täckt av en metallist, så den behövde spacklas igen till osynlighet. Ett jobb som var knöligt, på grund av de mycket små avstånden till ömtåliga dekaler. Så en spik och en tändsticka fick funka som spackelslev, och så finast möjliga sandpapper på detta. Icke desto mindre lyckades jag tyvärr skada dekalerna vid sidan om detta. Småsaker, men det syns ändå på nära håll. Så det blir till att skrapa bort och byta ut dem.

Dekalerna är värda lite noteringar: För det första är de halvgenomskinliga. Så vad som än målas under, syns det igenom ganska bra. De har en intressant egenskap av att vara tunna och lätt formbara, men samtidigt oväntat robusta. Ingen dekalvätska har jag behövt använda, men å andra sidan är just den här modellen väldigt jämn, utan försänkningar eller liknande. En annan egenskap är att dekalerna förefaller ha väldigt lite lim på baksidan. Så de sitter inte lika fast som vanliga dekaler. Istället är de tänkta att snabbt få ett skyddande lacklager över, för att hålla dem på plats mer säkert och tryggt.

Vad gäller mönstren, så är ett tips att välja ut delar som ger viss variation. Dekalarken består av mönster som upprepar sig gång på gång, men redan små ändringar ger effekt. Det finns å andra sidan bitar som är "händelselösa", alltså i princip utan urskiljbart mönster i den här skalan. Så här får man klippa med lite urskiljning.

Ett ytterligare tips är att inte bli för vildsint i variationerna. Det blir snyggare om dekaleringen sker enligt någon form av system. Jag har valt att göra mittenplanen på vingarna lite mörkare, och kanterna ljusare som synes. På kroppen något liknande, men jag är inte helt nöjd med den mörka ryggåsen, så kanske tänker jag om där. Egentligen behöver inte de olika panerlerna förmålas i olika nyanser (som vid metallytor för att få lite liv) utan variationen görs med fördel just med olika dekalaltertnativ. Okej, några minimala nyansskillnader har jag testat på sina ställen.

Motorn på plats, för att testa hur huven kan ta sig ut. Men först behöver jag sätta dekal på undersidan också.

[Björn Fransson]

Det här är ett så häftigt projekt! Följer med stort intresse, det ser verkligen kalas ut!

[Andre B.]

Det att det är dåligt med "lim" på dekalerna tycker jag är lite oroande. Min erfarenhet är att dekaler då ibland släpper och än mer om man lagt på ett lager klarlack ovanpå dem. Har lite trista erfarenheter från tyska flygplan med "lozengemönster" från första världskriget. Skulle MicroSet göra vidhäftningen bättre i sammanhanget? Eller finns det någon annan fungerande dekalvätska? Har ju en halvhemlig J 29T(rä) ståendes på grund av detta problem...

Mvh. André

[olindau]

Vid föreläsningen på C4 så visade Alexander Glass (dvs Mr Uschi van der Rosten) att han
använde utspätt trälim till dekalerna, för att få dom att fästa bättre och för att undvika silvring.

[Stellan]

Det tar sig riktigt snyggt ut med trädekalerna. Bra jobbat!