Avro Shackleton AEW.2, Revell 1/72 - Klar

[Lars Befring]

osåsnyggt!

Vad är det för färg på ovansidan? dvs kulör och modellfärg?

[Björn Fransson]

Tack, Lars och Magnus!

Färgen är Gunze H333 Extra Dark Sea Grey. Som för övrigt täcker inte bara ovansidan utan hela maskinen. Rena drömmen för en maskeringsmaskare som jag. Men ovant att måla så stora ytor, det gick åt en hel burk.

[Lars Befring]

all heder åt dom som får liv i enfärgade flygplan!

Visst var vissa Buccaneers målade i PRU-blå undersida och EDSGray översida?

[Björn Fransson]

Stämmer bra det, de sydafrikanska hade denna häftiga färgkombo.

[Lars Befring]

Tan-Models!

och visst vore en Shackleton i 1/48 piffig

[Björn Fransson]

Dekalerna är en rysare. De ser bra ut vid en första anblick och funkar också fint med Microsol och set. Men det är många svettiga moment. Shacken är fylld av linjer och streckade linjer.Vingarna har stora gå här-fält där Revell klokt nog valt att låta bärfilmen vara så liten som möjligt, den följer linjerna helt och stora genomskinliga sjok saknas. Detta är förstås oerhört klokt med tanke på de myriader av nithål som dekalerna ska ner i, risken för silvring är minimal (dessutom är dekalerna av bra kvalitet, så den risken är inte särskilt stor ändå). Å andra sidan får man hålla tungan rätt i mun för att få allt rakt... Men till slut lyckades jag. Nitarna gör det enklare att få till en identisk placering på båda vingarna.



Dessutom finns åtskilliga streckade linjer över olika fönster (här finns fler nödutgångar än i en mellanstadieskola). Revell har valt att låta de små strecken sitta ihop, vilket underlättar att de hamnar rätt. Men det är ordentligt svettigt när de ska glida över från dekalpapperet till modellen utan att trassla ihop sig...

En stor nackdel med dekalerna är att det blå är på tok för mörkt, se dekalen på kroppssidan. Först tänkte jag låta det vara, men när allt nästan var klart kom nästa överraskning: Det vita täckte inte ordentligt. Märkligt nog, för på kokarderna på kroppen och flaggorna på fenan märktes det inte. Men när de stora rundlarna hamnade på vingarna, lyste det gula igenom. Lyckligtvis hade de inte torkat helt, så det gick att skära bort de bråkiga delarna. Då kom nästa överraskning: Dekalerna var en gnutta felpassade, vilket gjorde att en förarglig liten månskära dök upp på de stora rundlarna (den fanns även på de små, men var så liten att den inte märktes).

Vad göra? Beställa nya dekaler, är förstås det logiska svaret. Men att vänta är inte min grej (ska avsluta den här nu, då jag har ett nytt kul projekt i pipelinen), så det blev till att leta i arkivet. Till sidorna funkade överblivna Lightning-dekaler från Airfix alldeles utmärkt. Men vingarna...? Lösningen var närmare än man kunde tro. Nämligen Revells Shackleton. Fast den gamla. Dekalerna där hade rätt storlek och hyfsad färg. Dessvärre täckte de lika illa. Lösningen blev att köra båda samtidigt. Först de nya, mörka, sedan de gamla, ljusa ovanpå. Flaggorna på fenorna pimpades med det blå från det gamla arket.

Nästa puck blev pricken. Revells nya var för mörk mot den ljusare blå. Men den gamla var för ljus. Räddningen blev den tunnhet som höll på att stjälpa allt. Först den mörkröda, sedan den ljusröda ovanpå. Och voilá, där satt den! Massor av Microsol senare hade de tunnats ut så pass mycket att det inte märks särskilt tydligt att det faktiskt är fyra(!) dekaler ovanpå varandra i mitten.



Några dekaler återstår fortfarande, men sedan ska vi nog kunna sy ihop det här rätt snart. Fast just det... Det var ju det där med propellerspetsarna... Nåja. Man brukar ju spara det bästa till sist.

[magnusf]

Sådana streck är (en av) mina mardrömmar, slirkiga och obehagliga och svåra att få till. Du verkar du dock ha lyckats!

Rundlar har jag mer och mer landat i att jag målar, jag tycker ofta det är enklare än att bängla med dekaler (som jag blir mindre och mindre förtjust i ju längre tiden går). Däremot är jag impad av din insats att till slut få till det i alla fall ! Tror det var i FSM jag läste om en dekaler och där skrev Paul Boyer att det var hans favoritdel av bygget. Jaja, folk gillar så mycket konstiga saker...

Det blir ett mäktigt bygge Björn! Och så dagens feedback (jag vet att du inte bett om det men du brukar tåla det ): det svarta över nosen ser väldigt svart ut mot resten av maskinen. Skulle kanske vara läge att ljusa upp det lite eller göra det lite flammigt det också?

Hälsningar

Magnus

[Björn Fransson]

Tack, Magnus! Ja, du har ju en märklig förtjusning i att maska och måla... Vågar inte riktigt gå loss på den, åtminstone inte runda former. Det känns lite för oåterkalleligt. Men en vacker dag, så, kanske. I ett förvirrat ögonblick funderade jag faktiskt på det den här gången.

Det svarta är en bra iakttagelse. Jag har funderat en del på det, hur jag ska göra. Men målet är att avbilda en av de sista Shackleton i tjänst, och de var paradoxalt nog väldigt välpolerade. Jag gissar att man - likt de danska Drakarna - tröttnade på att de blev så väderbitna och därför målade om dem och lackade dem ganska blanka. Det gör att på de bilder jag sett är det svarta faktiskt ganska svart:



Det blanka förstärker det svarta - men jag är fortfarande lite fundersam om hur jag ska göra med lacken. Det blanka är ganska korrekt, men skalaeffekten gör att den sannolikt blir rätt eländig om den är för blank. Så jag tror att det blir halvblankt för att få till känslan. I bästa fall tar det ner det svarta något. Annars har jag span på det och får måla om det. Den maskeringen klarar till och med jag av.

By the way: Jag säger bara: Eduards målningsmasker. Utan dem hade jag aldrig behållit sans och vett efter den här glasorgien.

[magnusf]

Eduards masker: känns ovanligt motiverat på den här ! Lite som min Eduard Me-110. Min var en Profi Pack-boxning. Genom att köpa weekend-edition så spar man någon tia och förlorar maskerna till växthuset. Dålig ekonomi i det...

Svart: jag ger mig. Vad ska jag nu hitta att klaga på ?

Hälsningar

Magnus

[Björn Fransson]

Hehe! Det finns nog en hel del att klaga på om man tittar noga. Men du får inga ledtrådar av mig. Jo, en. Småtexterna är - som så ofta - alltför framträdande på modellen jämfört med originalet. Det är som om dekaltillverkarna tycker att prio 1 är att man måste kunna läsa vad det står, prio 2 är att det ska vara autentiskt. Jämför t ex den gula texten under främre sidorutan.

Sedan är jag fundersam till nitarna. Från början var jag en stark anhängare av dem framför Airfix släta variant. Men jag vet inte... De ger visserligen rätt känsla av "a hundred thousand rivets flying in close formation". Men de blir ändå väldigt framträdande, det är lite sjuttiotalskänsla på modellen. Samtidigt vet jag inte om slätt med panellinjer hade varit rätt heller. Jag klurar också lite på hur jag ska göra med wash, det finns en uppenbar risk att det blir en raster-effekt om alla nitarna fylls med svart färg, vilket gör modellen alltför mörk. Så just nu lutar jag åt att bara fylla i panellinjerna. Men alla tips och idéer mottages tacksamt.

För övrigt blir jag lite sugen på att bygga Airfix MR.2, vore kul att se samma modell ur ett annat perspektiv. Får nog bestämt ta och leta upp den, tror jag.