Först ut är en lite sliten S 29C. Den har haft landningsställ. Men det var ett tag sedan...

Byggkvaliteten är väl inte helt hundra om man säger så. Och modellen rätt spartansk, milt uttryckt. Tror att den hade elva delar, inklusive en enkel stol. Men till Arnes försvar ska sägas att han fick till nosen oändligt mycket bättre än AZ Models trettio år senare.

S 32:an plockades isär för några år sedan. Hade någon slags idé att renovera den, men kom inte till skott. Konstigt, va?


En jämförelse med en mer sentida Lansen. Man får väl säga att både svensk modelltillverkning och den egna byggtekniken utvecklats sedan dess. Heja Tarangus!!!

