Tack för ännu ett trevligt arrangemang i "de goa gubbarnas stad".
Välorganiserad tävling som vanligt, kompetenta domare, särskilt i fartygsklassen och i klassen för moderna pansarfordon i 35-skalan. Och även om modellerna är tävlingens och utställningens centrum så är såklart deltagarna det viktigaste, oavsett om de är byggare, utställare, domare, organisatörer eller en kombination.
För vem kan ha tråkigt i ett sällskap med personer som byggt Koras J-22 och haft tre SAAB99 (världens bästa bil)?
Vem gäspar när man kan prata gamla Airfix 72-figurer med en person som byggt ett diorama av slaget vid Waterloo?
Vem är likgiltig i tillsammans med byggare av smörgåstårtor, räkmackor, kanelsnäckor? Inte jag, för i samspråk med dessa muntra och byggskickliga kvinnor blir till och med trivialiteter som lönesamtal stor konst!
Vem känner sig avslagen under en middag där bordssamtalet rör sig från Charlie Parkers knarkande till vådan av att transporteras på svenska arméns cykelbår. Cykelbåren som lär ha fört de skadade direkt till bårhuset ... eller möjligen dårhuset.
Och vem kan behålla en avmätt min när munhålan fylls av smaken av en av de ljuvligaste calvadoser jag någonsin smakat.
När folk frågar mig varför jag håller på med modellbygge så svarar jag:
"Humorn, glädjen, skratten, tokerierna, de vänliga människorna, diskussionerna om musik, litteratur, serier, matlagning, politik, historia."
...
"Ja ... och så bygger vi lite modeller också ... det är också skoj."
