Modellen har sina för- och nackdelar. Till den senare kategorin hör att den är ganska förenklad, cockpit är rätt spartansk och det är tydligt att Trumpeter inte bemödat sig särskilt mycket med researchen. Dekalerna är delvis skräp - och då syftar jag på de röda stjärnorna som helt saknar utlinjering!
Cockpit är som sagt väldigt förenklad. Nu syns inte så värst mycket, det är rena fyrtiotalsstuket på storleken. Jag hade en resinstol från Pavla liggandes, och då stolen är det som syns mest kändes det som en vettig satsning. Problemet var att den är betydligt bredare än stolen i lådan och den fick därför inte plats i cockpit. Problemet löstes genom att klyva baljan på mitten och limma fast de båda halvorna på kroppshalvorna. När allt monterats ihop funkade noshjulsschaktets ovansida som ett utmärkt golv.
Sedan var det bara att plocka ihop delarna. Och nu kommer vi till fördelen med den här modellen: Passformen. Den klonkar ihop utan några som helst problem. Extra bonus är att radomen går att montera sist, vilket både sparar maskeringsjobb och - framför allt - möjliggör slipning av luftintaget insidor, Här ses också en av nackdelarna: Den totala avsaknaden av detaljering framför och bakom cockpitbaljan. Här är helt blankt.
Det blev till att scratchbygga detaljering på dessa partier, de syns ju rätt bra när allt är klart. Men sedan var det bara att börja måla. Precis som på Trumpeters MiG-21 ska noshjulet monteras redan i början (schaktet består av fem delar och hjulet kläms fast mellan dem. Eftersom allt ska vara metallblankt testade jag att göra som de föreslog och monterade t o m huvudställen redan innan målning.
Efter primer fick kärran ett lager Tamiya Bare Metal Silver på kanna. Därefter målades allt med Vallejos nya aluminiumfärger, främst White Aluminium blandat med vitt, men även Dark Aluminium i olika grader av styrka. De små luckorna målades med pensel. Sedan var det bara att washa, lacka, smälla dit dekaler (lådans plus nya stjärnor från dekalarkivet och lite extra stenciler från samma arkiv), vädra, lacka och ställa in i vitrinen.
Här syns scratchandet runt cockpit lite bättre:
Även skyddsplåten bakom stolen fick fixas till.
En snygg instrumentdekal följde med. Dekalerna var för övrigt av briljant tryckkvalitet, lövtunna och kalasfina.
Alkalimissilerna fick följa med som små färgklickar.
Till sist: Jag har alltid trott att Su-9 är i hyfsat samma storlek som kusinen MiG-21. Och visst är de lika, men lika stora är de definitivt inte!
Med tanke på mina inlägg på sistone kan man lätt tro att jag inte gör annat än bygger modeller på sommaren. Men om det ändå vore så väl...
Här har rests och fixats med hus mest hela tiden. Snarare är den till synes hyfsade produktionen ett resultat av lättbyggda modeller. Den här tog verkligen inte många timmar att få ihop. Ett kul och avkopplande bygge med andra ord. Perfekt för sommaren!
