Förmodligen det tuffaste diesellok vi haft i Sverige, det här är ju ett riktigt diesellok och inte någon dieselelektrisk skit som T43 eller T44. Järnvägsmuseet i Gävle har en T41 med 6 raka rör ut från motorn, där snackar vi ljud (inte för att en vanlig T41:a är dålig heller). Jag såg den vid ett evenemang på museet dra ett fullastat timmertåg med ett bromsande Da-lok i bakändan, förmodligen det tuffaste jag någonsin upplevt i tågväg.
Stopp och belägg Gabriel, T41 är väldigt mycket dieselelektriskt. Motorn är en GM 12-567 precis som T43. T44 har 12-645. Dock har i stort sätt alla 567:or 645 cylindrar. 567 och 645 är cylindervolymen för var cylinder i kubiktum, mellan 9,6 och 10,2 liter. Generatorn hinkar ut 750 volt, 600 Ampere likspänning till 4 banmotorer, mittaxlarna i var boggi är bara stödaxlar. Rent tekniskt är T41 en DSB My med förenklat elsystem och 4 färre cylindrar. Finns en del andra skillnader. T41, T42, My, Mx och Di3 bygger på tekniken i en EMD F7. Finns en mycket bra bok om Motorlok T41 skriven av Bengt Spade, utgiven av Trafiknostalgiska förlaget.
Jaha, då får jag ta tillbaka vad jag skrev.
Men då uppstår en annan fråga. Vage gång jag sett T43 eller T44 i drift har de haft en motor som gick med ett jämnt varvtal hela tiden, medans T41:an har haft varierande varvtal, som hos t.ex. en bil. Hur kommer det sig?
Det har nog att göra med att både T43 och T44 har ljuddämpare, övriga GM-Nohab i den svenska familjen har inte det, T41, T42 och Tb. Alla har 8 körsteg som innebär att varvtalet är uppdelat från tomgång på 260 rpm till fullvarv på 835 rpm eller 900 rpm (T44, Tb). Ljuddämparen tar bort smattret från avgasröret, det är nog det som gör att du upplever att de går på konstant varvtal. En skillnad som finns är ju körsättet, ett museitåg ska ju synas och höras, i den dagliga driften kör man lite mjukare,