Min morfar som var åländsk sjöman tillfångatogs med resten av besättningen av tyskarna utanför Norge 1944. Finland hade just brutit med Tyskland och alla finska medborgare var lovligt byte. Till en början satt de internerade utanför Oslo och hade det enligt morfar rätt drägligt. Efter några veckor lastades de ombord på ett transportfartyg och fördes till Danmark där det blev godståg till Tyskland. De sattes i ett arbets/straffläger som hette Pölitz om jag kommer ihåg rätt. I detta läger träffade de andra finska sjömän som tyskarna hade tagit. Totalt har jag för mig att de var runt 30-40 personer. ca. 80% av besättningsmedlemmarna dog av svält, sjukdomar och misshandel samt tortyr. Min morfar och en av hans kamrater lyckades rymma en dag då de var på väg till arbetet i en närliggande fabrik där de skulle rensa upp rasmassor från de allierades bombningar. De lyckades ta sig till Danmark och vidare till Norge som fripassagerare på en båt. Väl i Norge slog de sig i hop med en norsk busschaufför som ordnade falska identitetspapper åt dem och hjälpte dem över gränsen till Sverige. Han dog 1991, 74 år gammal.
Min farfar var född i USA eftersom hans föräldrar emigrerade dit vid sekelskiftet. De kom hem till Åland då han var tonåring men han behöll sitt amerikanska medborgarskap. Detta resulterade i att han skulle bli inkallad då USA gick in i kriget 1941. Det sista han ville var att strida så han rymde till Sydamerika och höll sig där under hela kriget. Han kom hem med falska papper på en av de sista konvojerna som gick från USA. Ha dog 1997, 80 år gammal.
Sedan har jag min farmors bror som var sjöman och gick på konvojerna över Nordatlanten. Han blev torpederad två gånger och överlevde bägge. Han levde också till gammal ålder. Vet inte hur gammal dock.
Min svärfar rymde hemifrån när han var i sextonårsåldern och gick till sjöss som jungman (??), sommaren 1939 ....
När de låg i Gävle och lastade så bröt kriget ut. Efter ett tag fick fartyget som uppgift att understödja ubåtar och en stor del av kriget låg de i hamn på Kanarieöarna. Besättningen organiserades inom Abwehr (inte marinen alltså). Vid något besök hemmavid gick han på café med sin mor och syster och då var det nån överspänd polis som vädrade morgonluft då han trodde att han upptäckt en krigsduglig ung man som höll sig undan från kriget och bröstade upp sig och började gapa om "papiere" och "ausweis" och så vidare. Svärfar halade fram sitt id-kort där det stod 'Abwehr' och då höll polisen på att skita på sig och visste inte hur han skulle lyckas vara tillräckligt len i mun (han ville inte heller till östfronten antar jag ...)
När kriget tog slut så internerades hela besättningen av Spanien (Franco hade skitbråttom att vända kappan åt rätt håll ....) och efter en bedrövlig tid i fängelse/läger i Spanien så kom han hem till ett Tyskland i ruiner och jobbade i kolgruva (på morgonen åt han okokt ris som fick svälla i magen under dagen så att han kände sig mätt länge).
Luftbevakerska i torn: Smeknamnet på dessa damer ( bland unga män i uniform alltså) var 'tornsvala'.
Min far gjorde beredskap på 40mm luftvärn. Inget stort hände förutom en gång i trakten runt Årjäng när nån skitstövel till officer i infanteri-uniform stegade fram till pjäsen (min far var inte på sin plats just då) och började ge order och anvisningar och riktade pjäsen mot ett flyplan på himlen och kommenderade Eld. Planet var kurirplanet som var på väg från Stockholm till Oslo, min far hann precis fram till pjäsen så att han kunde se hur spårljuset i granaten passerade bakom planet. Vet inte om riktaren avsikligt skjutit bakom för att han identifierat planet korrekt eller om det var en oavsiktlig miss. Hur som helst var det en väldig tur att planet klarade sig.
Efteråt talade min far om för de övriga att de skulle "Ge F-N !!" i att lyssna på några andra än sina egna befäl.
Farsgubben var även med och vaktade tågen som transporterade division Eneglbrekt genom Sverige, lv-skydd alltså.
/ Robin
Nu blir det verkligen "off-topic", för det här är en släkting som inte var med i något krig. Min farmors bror, Carl de Bourg, tjänstgjorde i US Army mellan krigen. Han var född 1892 och emigrerade någon gång på 20-talet. Därför missade han (om det var något att missa) 1:a världskriget och var för gammal för det 2:a. Det är Carl som står i mitten med hatten på och cigg i handen.
Min hustrus morfar var socialist hemma i Tyskland och krigade för republikanerna mot Franco i det spanska inbördeskriget. Under andra världskriget höll han sig undan i Sverige för att inte behöva slåss (och kanske dö) för Hitler.
/ Robin
Det är verkligen intressant och spännande att så många av oss har historier att berätta här.. Nu spretar släkthistorierna åt alla håll Ser fram emot nya inlägg!! Keep em Coming!!
Än en gång, tack alla!!
Mvh Micke
IDF Armored Corps motto: "האדם שבטנק ינצח" - The man in the tank shall win!
När mammas morbror blev bortblåst. Flensburg, några kilometer söder om gränsen till Danmark.
Dagen efter vapenvilan så gick flyglarmet, några ryska bombplan flög över stan. Den tyska högsta ledningen fanns i marinbasen Mürwik (fortfarande i drift tror jag) och de hade knäppa idéer om att få med sig de västallierade på "Operation Barbarossa, the Remake" så någon gav order om att luftvärnet skulle skjuta. Alla hade ju kutat ner i skyddsrummet varenda gång det var flyglarm men inte en endaste ynka bomb (enligt mamma) hade fallit på deras gata. Nu hade inte morbror Otto lust att sitta och häcka i skyddsrummet nu när det var vapenvila och kriget äntligen var slut så han stannade i lägenheten (högst upp i hyreshuset). Då sköt luftvärnet och ryssarna lättade på lasten för att komma undan och/eller "ge igen" för lv-beskjutningen. En bomb träffade morbror Ottos lägenhet, KABOOOOOM. Otto hittades liggande stendöd på en säng i en lägenhet på översta våningen i ett annat hus som träffats, tror det var nästnästa port eller till och med två portar emellan ...
En rejäl flygtur ....
Ser fram emot nya inlägg!! Keep em Coming!! 