Har Ni Krigsveteraner i Släkten!?

[BrianKuehn]

Min pappa stred på Corregidor i Filippinerna under andravärldskriget. Han var kustartillerist, på en M1918 3" luftvärnskanon. Han överlevde drygt 3 år som krigsfånge. Han sa aldrig någonting om sin tid i tjänst förutom då jag tyckte maten var äckligt "I början tyckte vi att maskarna i maten var äckliga, sedan åt vi med god aptit allting som serverades..."

För sina insattser fick pappa en Bronze Star av Ike Eisenhower himself, men ramlade av scenen av utmattning och bröt benet... det roliga var att Ike bar pappa själv till båren som hade tagits fram.

Allt som allt var pappa mycket bitter över Gen. MacArthurs beslut att dra sig bort ifrån striden. Jag kan förstå pappas ilska men tyvärr var det en ganska klokt beslut...

Jag förlorade min pappa när jag var 14 år gammal. Doktorerna har sagt att dessa 3 år tog ungefär 20 år av min pappas liv.

[Janne Nilsson]

Brian har berättat detta för mig tidigare och jag tycker fortfarande det är en rörande berättelse som mycket speglar den "lilla" människan i en så stor händelse som andra världskriget.

Min egen far och farfar låg ju inne under beredskapen och tjänstgjorde bla med permitenttrafiken.

I skolan hade vi en tyskalärare som det ryktades om att han hade varit ubåtskapten under kriget. Han kommenterade aldrig detta och de flesta var lite rädda för honom.

I samma skola var rektorn före detta Finlandsfrivillig och hade ett talfel till följd av en kula i käken från en krypskytt. Jag kommer inte ihåg namnet men han var bekant med Harry Järv som hälsade på skolan. Händelsen när han skadas är för övrigt med i filmen, Framom främsta linjen.

När jag jobbade på SAS-Lintaverken så hade vi Finska Nisse i verktygsförrådet men han pratade aldrig om det och jag var för ung och för ointresserad för att fråga.

Det fanns även en Spanien-frivillig där som gick under namnet Spanien-Olle tror jag. Jag vet inte så mycket mer om denne.

Vi hade även en Portuquis som hade tjänstgjort som fallskärmsjägare i kolonierna på typ 70-talet.

Janne Nilsson

[SvenYoung]

Det var en väldigt rörande berättelse, Brian.

Jag har en vän i USA som tjänstgjorde i Vietnam i flygvapnet, han berättade ibland lite om sina upplevelser där också, men inte i detalj.

En rolig historia berättade han: Han besökte även England under sin tjänst i flygvapnet, och berättade om en gång när han var på pubben och umgicks med en massa britiska militärer. Plötsligt så bröt det ut ett slagsmål. Verkar som om många blev inblandade i detta, men ett bord skilde sig från mängden.

Där satt några killar i relativt lugn och drack sina öl. Framför dem på bordet låg deras sand-färgade baskrar.

[Lerxzt]

Denna tråd har blivit precis vad jag hoppades.. Precis som Sven skrev ovan är de små berättelserna gripande och rörande i all sin enkelhet. Tack för att Ni berättar

Verkar också som de flesta som var med inte tycker om att minnas och berätta om sina upplevelser, något som man kan förstå och måste respektera.. Kommer att tänka på serien "last war heroes", som även gick på svensk tv, så kan dessa minnen vara mycket svåra och smärtsamma att prata om..

Fortsätt att bidra med Era små historier!

//Micke

[Joakim Hultman]

Jag har släktingar som deltagit i världskrigen, men deras berättelser får förbli en familjeangelägenhet.

I högstadiet hade jag två lärare som var krigsveteraner från samma krig - de stred på varsin sida!
Fysikläraren var från Irak medan matematikläraren var från Iran. Båda tjänstgjorde i stridsvagnar under Iran-Irak kriget på 80-talet. De tycktes dock inte hysa något agg gentemot varandra, tvärtom.

Jag minns framför allt en sak som fysikläraren berättade för mig. En natt under kriget hade han vakttjänst på kasernen, när han fick för sig att ropa "Jordbävning! Jordbävning!" (jordbävningar är ju som bekant en reell fara i Iran).
Hela regementet sprang ut och ställde upp sig på gården i bara underkläderna, inklusive befälhavaren vars ursinne inte visste några gränser. Han lovade att den skyldige skulle piskas tills ryggen blödde.
Men ingen visste vem det var som hade ropat. Han var ju inte den ende som haft vakttjänst den natten, så han kom undan. Fysikläraren tycktes finna det hela väldigt roligt.

[Andre B.]

Mycket spännande historier.. Nu börjar historierna ramla in. Ingen som har någon släkting som stred i Norge, motståndman??

Kan nu inte förstå Andre att du tvekade angående din morfar. Han verkar i högsta grad varit drabbad av krigets fasor.. Och visst är det så, man önskar alltid man varit mer frågvis medan de gamla fanns i livet..

Ser fram emot mer små historier!

Mvh Micke

Hej Micke,

Jag hade gärna frågat honom mer. Det var lika mycket för honom som ör min egen skull jag lånade och tog hem böckerna. Men när jag förstod hur berörd han blev av böckerna av Terje Fredh som jag tog med hem ville jag inte riva i det mer just då. Även om jag önskar idag att jag gjort det...

Mmm...
Sven Wingquist's gymnasium finns inte längre och inte heller skolbiblioteket. Inte heller sjömansskolan eller sjöbefäl som det än gång var. Man är ej heller längre på barken Viking. Men jag fick chansen att klättra upp i riggen på Viking när jag gick på skolan. Och utsikten där upe var inte dum. Och av någon anledning glömde jag lämna tillbaka böckerna till skolan. Jag har dem kvar...

Mvh. Andre

[Andre B.]

Intressant Ulf!
Min mosters man var också med och hämtade jagarna i Italien. Han var dock civil sjöman på passagerarfartyget Patricia som medföljde för transport av reservdelar och torpeder. Den var utrustad med kanoner och var örlogsflaggad. Vet ej om det bara var tillfälligt under denna resa.
Han brukade berätta hela historien under den sena midsommarnatten efter midsommarfirandet som vår släkt alltid höll i mosters sommarstuga på Linderödsåsen. Vi barn satt som förstenade när han berättade om hur Engelsmännen uppbringade dem och tvingade in dem i Torshamn. Det var väldigt nervöst innan allt löste sig och Engelsmännen tog sitt förnuft till fånga och lät dem segla vidare. Berättelsen om den nattliga bombningen var också ruskigt spännande. Vet inte om det är den officiella versionen men han menade att det var tyska flygplan som fällde dem.

(Tyvärr var väl hela den här olustiga historien i Torshamn, som så när kunde kastat Sverige in kriget på Tysklands sida, Winston Churchills påhitt, då han var marinminister vid denna tid. Han var väl ingen fredsduva direkt, denna oberäknelige man. Tar man i beaktning vad som hände med den Franska medelhavsflottan efter Frankrikes kapitulation så var inte katastrofen så långt bort som folk i allmänhet tror.
Läs gärna hela historien här: http://www.samfundet-sverige-faroarna.s ... -juni-1940 )

Min mosters man tjänstgjorde i handelsflottan hela kriget och var med om att bli uppbringad av tysk Jagare och förd till Tysk hamn, där blev de bombade av Engelska bombplan och fick kasta sig i skydd under borden.

Han var mycket intresserad av mina modeller som jag byggt och hade i mitt rum som liten, och när han fick se en Stuka jag just byggt så kände han omedelbart igen den och berättade att han sett sådana i Tyskland under kriget i någon hamn, nya som skulle transporteras någonstans (kanske till afrikafälttåget?)

Han var en hedersman och alltid mycket vänlig och snäll mot oss barn. När han lämnade sjömansyrket blev han kranförare på Kockums varv i hans kära hemstad Malmö, om jag inte missminner mig "körde" han även Kockums stolthet, den stora kranen, "Kockumskranen". Jag har absolut ingen aning men jag tror att han tjänade rätt bra som sjöman under kriget med risktillägg o.s.v. Men det måste man väl anse som välförtjänta pengar då han verkligen satte sitt liv på spel för sitt fosterland. Utan handelsflottan hade Sverige varit än mer isolerat under kriget.

Heder åt hans minne då han tyvärr inte finns mer...

Hej!

Fick din mosters man verkligen ut några krigsriskpengar? Jag har aldrig hört att någon svensk sjöman fick ut några pengar. Istället så väntade oftast skatteskulder och polis på dem när de kom hem...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Krigsseglare

Vänligast / Andre

[Johan i Hok]

Kanske lite längre tillbaka än vad det var tänkt? Jag har bla en förfader som tjänstgjorde som förare vid Kalmar regemente 1709.

Johan i Hok

[AndersN]

Mosters man Sven gjorde FN-tjänst i Kongo, Cypern och mellanöstern framför allt beväpnad med kamera men har vad jag vet inte velat prata om den tiden, tyvärr. Eller så har ingen ställt rätt frågor, jag fick nämligen låna hela diabildarkivet i somras...

Dessutom en Olof Michelsson Nimmernyckter, soldat i Norsjö 8, Västerbotten, som dog i baltstaterna under det stora nordiska kriget 1710. Han återfinns rakt neråt i släktträdet.

Anders

[BjarneS]

Har en förfader som dog i Littauen. Hans bröder dog i Warsava och Poltava, alla var officerare i Dalaregementet.

Min mor kom hit -43. Morfar och mormor vägrade att prata om kriget. Allt jag fått veta är att morfars bror var med i danska motståndsrörelsen.

Bjarne