Ett annat megaprojekt som jag äntligen fick ihop var min Vertol 44/HKP 1 i 1/48 från Special Hobby. Sommarbygget 2011, tror jag att det var.
Insåg sedan att mitt rykte som 1/72-byggare var allvarligt hotat och kompenserade detta med två britter. Först ut var Trumpeters Wyvern som var mitt första och även sista experiment med saltmetoden. Jäkla omständigt sätt att åstadkomma något som man kan fixa på enklare sätt. Till slut blev jag i alla fall riktigt nöjd.
Nästa britt i gentlemen's scale blev Italeris tvåsitsiga Jagga:
Årets uddabygge blev The Real Flying Banana som komponerades ihop av rester från Vertolen och ett bananfodral från Sagaform:
Med våren kom cykelsäsongen igång. Förödande för modellbyggandet. Det enda som åstadkoms var Airfix lilla Spitfire 22. Tänkte göra det enkelt för mig med aluminiumfinish, men misslyckades lite med målningen. Blev väl sådär.
En tripp till London och RAF Museum inspirerade till ännu en britt, Hasegawas Harrier GR.3 i 1/72:
Årets sommarbygget blev - hör och häpna - avslutat under sensommaren! Hasegawas Draken i 1/48 i skepnaden av Roy Cross klassiska boxart för Airfix Draken.
En sommarbagatell var denna J 29B från Heller som var en gåva till svärmors sambo, tillika Kongoveteran från marktrupperna på hans 75-årsdag.
Nästa Tunna var tänkt att bli Tarangus, men ett galet infall gjorde att jag tog mig det vansinniga projektet att försöka åtminstone hjälpligt korrigera AZ:s Tunnan i 1/48. Gick över förväntan även om det hade behövts betydligt mer jobb för att få den perfekt mot originalet.
Till slut fick jag i alla fall ihop Tarangus finfina J 29B. Heja Fredrik, Max & Co!!!
En udda historia som jag nog aldrig visade i färdigt skick var denna märkliga ryss, ekranoplanet A-90 Orljonok från Revell i 1/144. Kommer strax lite fler bilder på den.
Lagom till min premiär på C4 Open lyckades jag äntligen avsluta en riktig surdeg, min S 32C Lansen från Heller med det mesta i eftermarknadsväg som finns till den. Trots tonvis med svordomar längs vägen är detta nog min favorit för året.
Höstens stora projekt blev också årets sista avslutade: Hasegawas TF-104G som kanadensisk CF-104G i danska, skönt slitna kläder:
Ja, mer blev det inte. Fjorton stycken är betydligt klenare än de senaste åren då jag brukar hamna på nitton-tjugo. Å andra sidan ägnades hela resten av hösten och vintern (eller vad man nu ska kalla det) åt ett antal projekt som borde bli klara rätt snart. Airfix Lynx, Tp 80 Lancaster och Su-22:an från i våras som omotiverat avstannade på upploppet.
