Hej Johan,
När det gäller flygets insatser så får man betänka att teknikutvecklingen spelar in. Det lönar sig föga att flyga omkring om man inte har något system som kan upptäcka en ubåt. Att försöka träffa den med vapen blir nästa problem. Sen får man räkna med motståndarens jaktflyg. om det kryllar av brittiska plan över Biscaya men är väldigt glest med dem över Tyskland så går det fort att räkna ut var det tyska jaktflyget kommer att befinna sig. Att träffa ett ubåtsvarv, även om det är ett stort område på en stadskarta är inte så enkelt som det verkar, att sen åstadkomma en signifikant verkan i målet är inte heller så lätt.
Sen handlar det om opinionen, främst den egna (Varför ska vi sitta och huka för tyskarnas/britternas bomber utan att Churchill/der Führer gör något åt saken. Bomba de jävla nazisterna/britterna åt h-e !) Då är det inte helt enkelt att sitta och berätta varför det är bättre att göra si eller så.
Till sist så kanske man ska räkna på procenten istället för tonnaget som sänktes. De tyska ubåtarna sänkte en massa fartyg men det var mååånga fler som kom igenom. Dessutom var det nog (utan flygburen radar) lättare att fånga ubåtar kring konvojerna än att jaga fritt ute på öppna havet (Atlanten är en stor sjö, även om man begränsar sig till den norra halvan).
När det gäller ubåtarnas effektivitet så kan man även räkna på hur många ubåts-sjömän som aldrig kom tillbaka (per sänkt ton alltså)
/ Robin
Hittat lite siffror: Det gick åt ungefär en ubåt för varje 2300 ton som sänktes och det dog 9 eller 10 ubåts-sjömän för varje fartyg som sänktes av ubåtar ..... runt 3/4-delar av de som seglade ut kom aldrig tillbaka ... Ubåtarna stod för ca 3/5-delar av de fartyg som sänktes .... Som Ulf skriver så var ubåtarna effektivare än ytfartygen men de var inte så effektiva att de lyckades få någon större inverkan på kriget, möjligen att de förlängde lidandet för den egna civilbefolkningen med kanske ett år ...
http://www.navy.mil/navydata/cno/n87/hi ... aigns.html intressant om de sekundära och tertiära effekterna av ubåtskrigandet.
Texten nedan lånad från :
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_ ... chant_Navy
Siffran om sänkte fartyg inkluderar även de andra vapenslagen så det är summan av ubåtar, minor, ytfartyg (kapare & krigsfartyg) & flyget.
"At no time during the campaign were supply lines to Britain interrupted; even during the Bismarck crisis, convoys sailed as usual (although with heavier escorts). In all, during the Atlantic Campaign only 10% of transatlantic convoys that sailed were attacked, and of those attacked only 10% on average of the ships were lost. Overall, more than 99% of all ships sailing to and from the British Isles during World War II did so safely.
Despite their efforts, the Axis powers were unable to prevent the build-up of Allied invasion forces for the liberation of Europe. In November 1942, at the height of the Atlantic campaign, the US Navy escorted the Operation Torch invasion fleet 3,000 mi (4,800 km) across the Atlantic without hindrance, or even being detected. (This may be the ultimate example of the Allied practise of evasive routing.) In 1943 and 1944 the Allies transported some 3 million American and Allied servicemen across the Atlantic without significant loss. By 1945 the USN was able to wipe out in mid-Atlantic a wolf-pack suspected of carrying V-weapons with little real difficulty.
Third, and unlike the Allies, the Germans were never able to mount a comprehensive blockade of Britain. Nor were they able to focus their effort by targeting the most valuable cargoes, the eastbound traffic carrying war materiel. Instead they were reduced to the slow attrition of a tonnage war. To win this, the U-boat arm had to sink 300,000 GRT per month in order to overwhelm Britain's shipbuilding capacity and reduce her merchant marine strength.
In only four out of the first 27 months of the war did Germany achieve this target, while after December 1941, when Britain was joined by the U.S. merchant marine and ship yards the target effectively doubled. As a result the Axis needed to sink 700,000 grt per month; as the massive expansion of the U.S. shipbuilding industry took effect this target increased still further. The 700,000 ton target was achieved in only one month, November 1942, while after May 1943 average sinkings dropped to less than one tenth of that figure.
By the end of the war, although the U-boat arm had sunk 6,000 ships totalling 21 million grt, the Allies had built over 38 million tons of new shipping.
The reason for the misperception that the German blockade came close to success may be found in post-war writings by both German and British authors. Blair attributes the distortion to "propagandists" who "glorified and exaggerated the successes of German submariners", while he believes Allied writers "had their own reasons for exaggerating the peril".[56]
"
