Chin Yuen grundmålad. Färdigställd sid. 3.

[Ulf Lundberg]

Nu har jag fått överbyggnad kanontorn och skorstenar på plats.
[/URL]

[/URL]

[/URL]

Jag gnetar vidare.
Uffe

[MiniStuff]

Mumsig liten skuta!

Gillar de gula skorstenarna mfl, fin kontrast mot allt annat "grått"

/Markus

[Ulf Lundberg]

Tack Markus.
Färgerna är det intressanta med denna modell.
Jag har tonat det svarta med massor av brunt men inget vitt.
Den gula färgen och däcket var relativt lätta att hitta.
Den vita färgen har jag jobbat mycket med och värre blir det.
På vaggor på överbyggnaden kommer det att stå två helvita torpedbåtar. Hittills ser de ut som vita plastklumpar. Jag vet inte vad jag ska göra för att få liv i dem. Spännande fortsättning följer.
Uffe

[Stellan]

Ulf, vad tror du om att lägga lite grånyans i det vita, bara så att du får ned vitheten lite lagom märkbart. Sedan accentuerar du avbärarlister etc med ren vit färg för att få upp detajering och former. Tofter, ev överbyggnationer etc kan du väl plocka fram med andra färger och pinwash?

[Andre B.]

Fantastiskt snyggt jobb Ulf. Tycker om att modellen är så snyggt tonad utan allt för myket "dirt". Gillar däcket speciellt mycket. Och håller med om att färgerna, svart skrov, vita kanontorn och gul skorstenar lyfter modellen på ett sätt som inte varit möjligt om den varit grå...

Såg filmen om jakten på Graf Spee för ett tag sedan. Den är ju i färg och man får ett rätt bra grepp om hur fartygen var målade och underhållna i fredstid (såväl som i början på kriget). Man ser inga smutsfläckar, rostränder eller liknande. Min uppfattning är och har varit att fartygen hölls "ship shape" så mycket det var möjligt. Det vill säga man tvättade, spolade och nymålade i största möjliga mån. Besättningarna var ju stora så många kunde hålla i spolslangar, rollers och färgpottar. J.E. McDonnel skev en hel del om det i sina böcker om jagarna under andra världskriget...

Sen är ju det en liten fråga om hur mycket de koleldade pannorna smutsade ner fartygen? Efterkrigstidens HMS Daring hade, precis som HMS Halland en öppen brygga. Trots att den var oljeeldad (eller tack vare) så hade man stora problem med sot på bryggan speciellt på "medvinden" vilket ledde till ett ständigt tvättande.

/ Andre

[Henrik R]

Hur tänkte dom förr i tiden egentligen?! Den är fulsnygg så det heter duga. Det ser mer ut som en flytande fabrik mer än ett kanonbestyckat fartyg.
Hur som helst så är det hatten av för byggeriet! håller världsklass!

[Andre B.]

Mmm...
Det ligger en isbrytare i Talinn som inte är mycket yngre. Bortsett från förstäven så skulle man kunna tro att de var systefartyg. Man kan nog säga att function gick före fashion. Raka sidor gjorde det enkelt att nita stålplåtarna. Och krävde inte några avancerade bockningsmaskiner heller...

Isbrytaren är nyrenoverad och museifartyg idag tror jag. Var ombordbjuden på middag ett par gånger när jag var i Talinn 2005. Var rätt kul att vandra runt på fartyget som var en rätt stor isbrytare milt sagt..

Tror det ligger en gammalt kryssare (Aurora?) i St. Petersburg från "samma tidsålder" med. Men den är väl mer eller mindre murad på plats. Har för mig att de fyllde det läckande skrovet med betong för att kuna bevara resterna för eftervärlden...

[Ulf Lundberg]

Hur tänkte dom förr i tiden egentligen?! Den är fulsnygg så det heter duga. Det ser mer ut som en flytande fabrik mer än ett kanonbestyckat fartyg.
Hur som helst så är det hatten av för byggeriet! håller världsklass!

Under andra hälften av 1800 talet utvecklades krigsfartygen från seglande träfartyg med mynningsladdade kanoner i portar i skrovsidorna till ångdrivna pansrade järngartyg med bakladdade kanoner i vridbara torn. Ammunitionen gick från massiva rundkulor till pansarbrytande projektiler.
Det ena intressanta fartyget efter det andra byggdes och de blev alla snabbt omoderna i den rasande tekniska utvecklingen.
Under en kort period fanns det pansrade fartyg men inga pansarbrytande projektiler. Det ledde till återinförandet av rammen som framgångsrikt användes under slaget vid Lissa mellan Italien och Österrike. Därför har Chen Yuen ramm.
Kanontornens placering experimenterades det friskt med. Det gällde att få till så bra bestrykningsvinklar som möjligt. Samtidigt tog torn och barbetter utrymme från det skrymmande maskineriet och kolförrådet. Dessutom kunde man inte ställa artilleriet för högt upp för då fick man problem med stabiliteten. Dessa motstridiga krav ledde till en del lustiga lösningar, t:ex Chin Yuen.

De lustiga fartygen möttes i slaget vid Tsushima och det visade sig att de inte funkade så bra.
Erfarenheterna fick britterna att bygga HMS Dreadnought som blev stilbildare för alla senare slagskepp.

Uffe

[Andre B.]

Mmm...

Slaget vid Tsushima blev väl ett test av många nya saker. Men det som ledde till japanerna stora framgång var egentligen inte de nya fartygen i sig utan tre gamla men viktiga saker - taktik, fart och tränade artillerister.

Japanerna lyckades aldrig erövra Port Arthur 1904. Men vid belägringen av Port Arthur hade de fått mycket artilleriträning genom att sänka de ryska fartyg som fanns där. Något som man sedan spädde på med att träna genom att skjuta med underkalibrig amunition som inte slet på eldrören.

De ryska besättningarna var däremot slitna efter en lång resa från Östersjön och hade inte fått någon skjutträning som var i närheten av vad de japanska besättningarna fått. Dessutom var bottnarna på de ryska fartygen kraftigt beväxta efter den långa resan. Något som gjorde att de ryska fartygen var mycket långsammare än de japanska. De japanska fartygen kunde göra 16 knop när majoriteten av de ryska knappt klarade åtta.

När sen den japanske amiralen gjorde en farlig men lyckosam manöver som placerade hans bästa slagkepp i täten mot de ryska slagskeppen var tärningen lagd till japanernas favör. Majotiteten av de ryska fartygen blev "flytande mål" utan någon som helst möjlighet att komma undan. Japanerna lyckades korsa den ryska stridslinjen inte bara en utan flera gånger.

Ryssarna sköt med sitt tunga huvudartillerie långsamma salvor med pansarbrytande granater som om de träffade gick igenom de japanska fartygen. Japanerna däremot sköt snabba salvor (inte minst med sekundärartilleriet) med spränggranater riktade mot överbyggnaderna på de ryska fartygen. Det ledde till att det ryska befälen slogs ut samt att fartygen började brinna på grund av alla lager färg. När sen artilleri, befäl och manskap var utslaget var det enkelt för japanerna att gå in och ge nådastöten med torpeder...

Efter slaget insåg alla nationer att man måste ha slagskepp och kapprustningen ledde till större fartyg med bättre plats för kanonerna samt inte minst högre toppfart. Att färgen var så brandfarlig var något som britterna tog lärdom av och var en kunskap de behöll. Det första de brittiska besättningarna fick göra vid krigsutbrotten vid både första och andra värlskriget var att skrapa skotten helt rena på färg. Vill minnas att ett brittiskt fartygsbefäl som sköt en wichyfransk jagare i brand utryckte sig följande "Built and painted in peacetime and burnt lovely". Men de hade glömt det efter andra världskriget. Under Falklandskriget brann de träffade brittiska fregatterna med aluminiumöverbyggnader lika vackert...

Förlåt, om det var lite "OT", Ulf. Vill se mer av utvecklingen på ditt fina bygge. Skulle vara roligt att möta det med en rysk skorv av något slag. Finns det någon lämplig modell? *s*

[Ulf Lundberg]

Tack för bra sammanfattning av Tsushima.
En annan avgörande lärdom från det slaget var att det var nära nog omöjligt att skilja mellan huvudartilleriets och sekundärartilleriets nedslag.
Det ledde till Dreadnoughts grova enhetsartilleri som gjorde alla tidigare fartyg omoderna.
Det finns en del fartyg från Rysk-Japanska kriget att bygga.
Hasegawa har gett ut Mikasa
Zvesda har gett ut Suvarov, Borodino och någon av de ryska kryssarna.
De har dessutom gett ut Sevastapol. Hon står på bygglistan. Hon är iofs ett senare fartyg men hon ser rätt kul ut hon med.
Uffe