1967 var Chrysler en av de stora tillverkarna av muskelbilar i USA med bilmärkena Dodge och Plymouth. I sin strävan att bredda sig och öppna upp nya marknader började de att titta på den civila privata flygmarknaden. Tanken var att skapa en flygande bil som var ett mellanting mellan flygplan och muskelbil för den bilburna amerikanska medelklassen. För att hålla nere kostnaderna började man titta på vad som redan fanns att tillgå på marknaden och som man kunde förädla. Blicken föll på SAAB Tunnan som i och för sig var ett militärt flygplan, men som var i slutet av sin tjänstgöringstid och dessutom hade tillverkats i stort antal.
SAAB kontaktades och visade sig intresserade av det något udda projektet. 1969 bildades det gemensamma bolaget SAAB-Plymouth Aircar Inc. med avsikt att skapa en flygande bil till största del baserad på SAAB Tunnan. Återanvändning av stora delar av flygplanet var avsiktlig. Den gamla Tunnan var ju ensitsig men en flygande bil behövde ju åtminstonde vara tvåsitsig. Ett annat problem var ju att Tunnans motor ansågs vara lite klen, särskilt med tanke på att fordonet skulle konkurrera på muskelbilsmarknaden. Båda problemen löstes på ett elegant sätt genom att man tog den gamla designen av Tunnan och breddade den rakt genom centrumlinjen. Cockpiten blev således tvåsitsig sida-vid-sida. Plats fanns nu i kroppen för att låta två stycken motorer driva flygplanet, dock utan efterbrännkammare som inte ansågs behövas. Genom att använda två motorer överkom man det gamla vikt/kraftproblemet. Taket på den nya cockpiten designades i samma stil som taket på den kommande E-body från Chryslerkoncernen som skulle användas till Dodge Challenger och Plymouth Barracuda. Motorerna, DeHaviland Ghost, byggdes om till HEMI-motorer, med hemisfäriska inlopp till sina förbränningskammare.
1971 var flygplanet redo och försågs med beteckningen T/A 29 Power Barrel för att knyta an till både den tänkta marknaden och sin historia. T/A 29 Power Barrel fanns enbart tillgänglig genom Chryslers återförsäljare i USA.
T/A 29 Power Barrel erbjöds i följande ”high impact-färger”:
• Plum Crazy (purple)
• Sublime (green)
• Go-Mango (orange)
• Hemi-orange
• Banana (yellow)
Enbart 163 stycken T/A 29 Power Barrel producerades innan modellen lades ned 1972 till följd av den uppkomna oljekrisen. Trots en viss initial uppmärksamhet bland landets industrimagnater blev flygplanet aldrig någon succe, särskilt inte bland medelklassen då priset skjutit i höjden till skyhöga nivåer. Dessutom var flygplanet extremt svårfluget med de ärvda pilvingarna och undersidan på flygkroppen som vid höga anfallsvinklar kunde agera ”lifting body” och oväntat ge extra lyftkraft. 137 stycken T/A 29 Power Barrel avskrevs genom olika krascher och incidenter .
1986 togs det sista flygande exemplaret ur bruk efter att servicekostnaderna stigit radikalt som en följd av att reservdelar från SAAB:s Tunnan blivit extremt svåra att få tag på.
I skrivande stund planeras det för att renovera 1 av de 4 återstående exemplaren och åter försätta det i flygande skick för deltagande i motorshower runtomkring USA.
Jag lyckades även få tag i ett av få existerande foton på förebilden.
Mer om bygget går att läsa i byggtråden på IPMS Uppsalas forum.
http://www.ipmsuppsala.forum24.se/ipmsu ... ut250.html
Mvh
/Mattias
