Åsså var den klar. I alla fall så när som på pitotrören.
När man ser alla andra härliga Tunnor, framstår ju denna i ärlighetens namn som lite fantasilös. Men jag fastnade djupt inne i det realistiska what if-träsket och hade svårt för att frigöra mig från tanken på hur det skulle ha kunnat se ut om Svensk Flygtjänst faktiskt flugit Tunnan. Och deras märkning var ju aldrig roligare än så här. Även om det kliade i fingrarna att peta dit den där Snobben som Lars tipsade om... Dottern föreslog SE-NAP som en passande registrering, men inte ens det kunde jag förmå mig, eftersom det troliga hade varit att registreringen hade börjat på D. Så roligare än så här blev det inte.
Men även om dekalerna kanske inte är de roligaste piggar ju färgen upp i decembermörkret! Såna här hade vi velat se!!!
Klantade mig när jag lade i vikter i nosen och fick peta in ett extra blyhagel i nosställsschaktet.
Dekalerna är det som blev över från Miles Martinet-arket. Plus några överblivna Revell-Tunna-Dekaler. Som inte var särskilt tunna.
Och som sagt, när man ser den så här, känns det lite synd att Flygtjänst aldrig skaffade sig någon Tunna. Alla borde egentligen ha rätt till en egen Tunna. Fast å andra sidan, då hade vi ju aldrig fått se någon svensk Meteor. Man kan inte få allt.
Jag tycker de gula kärrorna är så härligt befriade från allt bjäfs, bara rena texter och en färg som säger "SKJUT INTE PÅ MIG!". Du använde väl inte bara en nyans gult på denna va? Blir det något mål eller wiretrumma?