Detta är vårt fotografiska forum där besökare kan dela bilder på deras pågående modellprojekt (pågående eller färdiga), för att kunna få feedback och konstruktiva kommentarer. För att lägga upp en bild, klicka på fliken Bilagor under inläggets testruta. Klicka på Lägg till filer för att ladda upp dina bilder, upp till tre bilder per inlägg. 800 × 600 pixlar är lagom storlek.
Efter Draken kommer Tunnan. Ja, i verkligheten var det ju tvärtom, men inte på mitt byggbord.
Den här modellen är en njutning att bygga. Lite fintrimning behövs för att få insatsdelarna på framkroppen att passa, på min första Tunna hamnade de en aning för långt in då jag var slarvig med torrpassandet. Men den här gången var jag förberedd. I övrigt krånglade jag till det lite för mig själv genom att vilja ha luftbromsarna infällda. Beslutet kom rätt sent, vilket ledde till en halsbrytande manöver där risken var överhängande för att jag skulle råka tappa in luftbromsen i kroppen...
Men det löste sig. Sedan var det bara att dra på primer och börja måla. Först en preshade som även ska funka delvis som en black base:
Och så aluminium på vingarnas undersidor och längst ner på buken:
Senast redigerad av Björn Fransson den 10 aug 2023, 14:16, redigerad totalt 1 gånger.
Jaha, det här innebär att vi får hoppas på mycket regn i juli så du kan stanna inne och inte behöver släpa dig ut till några soldränkta stränder. Camouflage eller omålad, det är frågan, men oavsett så kommer jag att ta del av fortsättningen med stort intresse.
Haha! Nja, de har ju i alla fall utlovat regn den här veckan, så förhoppningsvis kan jag åtminstone komma igång med målningen. Och det blir kamouflage, vit E. Tack vare Robert Bergvall har jag fått redan på att målningsanvisningen i lådan är fel. Korrekt är däremot den i Fly:s 1/32-utgåva, så alla som eventuellt funderar på att bygga den här individen bör utgå från den.
Obs att det som är korrekt är mönstret. Däremot har Fly fel i att hela buken är omålad, där har Pilot Replicas en mer korrekt färggräns. Nosens undersida ska med andra ord vara kamouflerad (se luckorna på denna bild):
Ska bli intressant att se slutresultatet. Vilka färger kommer vi att se på kärran? Grön/OD, grön/brun, grön/OD/brun...
Har känt vid några tillfällen att Kongocamout är mer och mer som att stå på högsta nivån i hopptornet och ta ett jäkligt djupt andetag innan beslut tas om att klttra ned igen eller fatalistiskt ta steget ut.
Ja, färgerna är en utmaning. Men jag håller fast vid min teori att det gröna i stort sett är vanlig grön 325. Den lär dock ha mixats något, så jag gjorde den en aning mer klargrön. När det gäller den bruna utgick jag från att det var brun 505, fast något ljusare och mixade RAF Dark Earth med lite gult och rödbrunt.
De "orange" banden lär ha skiftat en hel del och eftersom de sprutades på rätt tunt, känns de inte så orange som man skulle kunna tänka sig. Åtminstone inte när man ser på de färgbilder som finns. Jag testade att spraya en rätt klar orange på mörk bakgrund och fick ungefär den färg som det blev på bilderna. Eftersom resultatet kändes lite för svagt i den här skalan, förstärkte jag det hela med en nyans där jag blandade orange med ljusbrunt (jag använde den bruna i Viggenkamouflaget). Och då blev de hela så här.
Om det stämmer helt med verkligheten vete tusan. Men det får duga. Det hela kommer också att tonas ner en del både via mattlack och vädring.
De färger som skickades ned tror jag mer eller mindre användes rakt av även om det har angetts att man blandade på plats. Brunt och grönt finns ju naturligt i naturen i Kongo, så varför man inte skulle använda sig av de färgerna ur burk vet jag inte. Ofta är det som är enklast som är sanningen.
Tack! Ja, jag tänkte så också. Så därför det är inga stora ändringar av nyanserna. Med tanke på att man sprayade på rätt så hejvilt, mönstren är ju individuella för varje maskin, känns det inte som om man lagt ner alltför mycket tid på att blanda dem.
Intressant är att mönstret åtminstone på den här individen inte hänger ihop mellan höger- och vänstersidan. Det känns verkligen som om de börjat underifrån och sedan fick det bli som det blev när man kom upp till ryggåsen. Kreativiteten känns också som om det var något större på högersidan än på vänstersidan.
Och så här blev den när allt var klart. Bra modeller är en fröjd att bygga. Den här var dessutom sällsynt kul - om än lite klurig - att måla:
En fascinerande poäng är att jag häromdagen träffade en gammal flygvapenpilot som kände Åke Christiansson, mannen som flög just denna individ. På samma fest (jubilaren själv, min svärmors särbo) fanns en före detta Kongosoldat som mindes hur Tunnorna faktiskt räddade livet på honom.
Snart på en modellutställning nära dig. Åtminstone om du bor i närheten av Hisingen.