SMS Seydlitz. Färdigställd! Sid 8.

[Ulf Lundberg]

Den 31 Maj 2016 är det hundraårsdagen av Skagerakslaget. Vad bättre sätt att hålla detta första världskrigets största sjöslag i minne, än att bygga en modell av ett av de deltagande fartygen.
Slagkryssaren SMS Seydlitz var i hetluften under stora delar av slaget, blev svårt skadad men tog sig hem för egen maskin och kunde repareras.
Läs mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/SMS_Seydlitz

Combrigs resinbyggsats håller hög kvalitet vad det verkar, men eftersom jag bygger helskrovsmodeller bestraffas jag med en vattenlinjeskarv.





Innan man kan limma ihop delarna måste vattenlinjen på över och underdel rensågas längs markeringen. För att inte skada däcksdetaljerna under hanteringen, täckte jag däcket med wellpapp.



Trots alla försiktighetsåtgärder lyckades jag såga snett vid fören. Ingen fara. Hela skarven ska ändå spacklas.

På återseende,
Uffe

[magnusf]

Du och dina skarvar - de verkar förfölja dig! Det här måste väl nästan vara en av de värre dessutom?

Hälsningar

Magnus

[Joakim Hultman]

Häftigt bygge och ädelt mål.

[Urban Gardini]

Det här kommer bli intressant att följa! Men visst kan man tycka att just SMS Seydlitz är bevärdigat ett diorama visandes edriften att linka hem till hemmahamnen.

[Ulf Lundberg]

Tack Magnus, Jocke och Urban.
Ja Magnus, vattenlinjeskarvar har förföljt mig så länge jag byggt fartygsmodeller. Jag är helt enkelt diskriminerad. Det är synd om mig.
Helt rätt Jocke, ädelt är helt rätt ord i detta sammanhang.
Tyvärr Urban, det blir inget vattendio. Efter att ha tillbringat stora delar av mitt liv i kajak och andra småbåtar, har jag alltför starka minnesbilder av vågor och vatten för att försöka göra ett vattendio. Dessutom gränsar det till helgerån att framställa ett så vackert och ädelt fartyg med stridsskador. Ett dio med en ful brittisk slagkryssare som flyger i luften vore mer passande.

Uffe
Chef afdelningen för fartygsestetik
Fåtöljamiral över de elva haven.

[Urban Gardini]

Jo, jag vet att du bygger som du bygger och det finns ingen anledning för dig att göra undantag eftersom det då inte skulle stämma överens med resten av dina vackra byggen.

[Ulf Lundberg]

Bygget vid Sein Majestäts Schiffsmodellwerft fortätter oförtrutet.



Skrovet förstärktes invändigt med 1 mm plasticard....



...och den hatade skarven spacklades med Milliput.



Efter slipning och ytterligare en spacklingsomgång, denna gång med Mr Surfacer, såg det ut så här.



Sen limmades "skrovplåtar" av 0,2 mm plasticard på plats.



Flänsarna till luftintagen var transportskadade. De reparerades och plåtskarvarna på överbyggnaden markerades med remsor av 0,1 mm plasticard.



Överbyggnader och artilleris löst uppställt på däck. Hur koolt kan ett fartyg vara?

På återseende,
Uffe

[Henrik R]

Dåtidens logiska placering av artilleriet Dom där monstren var väl koleldade på den tiden? Du Uffe gör i alla fall ett mycket bra jobb med resinet. Följer med intresse!

[Ulf Lundberg]

Koleldade monster är en bra beteckning. Närmare bestämt människoätande koleldade monster. För att få upp dem i full fart tvingades otaliga eldare slita livet ur sig med att in skyffla kol i pannorna. Strålnings värmen från pannorna hettade upp framsidan av deras kroppar. Samtidigt träffades deras ryggar av den kalla luft som pannorna också drog i sig. Ingen människopropp tål en sådan behandling över längre tid.

Uffe

[Björn B]

Snyggt arbetat. Spackla skarvar kan vara ett mastodontarbete. Jag slipade och spacklade en skarv på min Ferrari minst tio gånger och fick inte bort den helt. Till slut la jag på en bit plasticcard över hela sidan.
Ett elände att du började med denna. Nu blev jag sugen på att plocka fram min tyska ubåt fån första världskriget.