Det har ju varit en hel del diskussioner om nosen och även jag har sneglat på Maestros resinnos. Men samtidigt har de byggen jag sett med den heller inte känts helt hundraprocentiga. Trots duktiga byggare har formerna fortfarande varit rätt konstiga. Och att lägga tvåhundrafemtio bagis på något som i bästa fall är ett lätt fall framåt är inget som har lockat.
Så när AZ annonserade att de planerar att ge ut en förbättrad tjugonia, hamnade den gamla ljusår från byggbordet. Att sälja kändes meningslöst. Ge bort? Vem vill ha den?
Men så fick jag syn på den här bilden. Och snart började märkliga tankar slå rot i skallen.
Är det verkligen nosen det är fel på? Är det inte huven som är problemet?
Det fanns bara ett sätt att ta reda på detta. (Och jag kan höra er skrika "nej, nej! Gör det inte!") Att bygga skiten.
Fast med extremt låga ambitioner, då. Det här är liksom inget att lägga tid på. Men kanske skulle det gå att få något som åtminstone påminde om en Tunna. Så några timmar kunde man i alla fall offra.
Sagt och gjort. Lådan letades fram och sittandes i solen på uteplatsen började jag karva. Och slipa. Och karva. Att det skulle bli någon form av ordentligt bygge fanns inte på kartan, så därför togs inga kort i början. Men stora delar av nederkanten på huvens främre del slipades ner, nästan ända ner till där den markerade rutan börjar. Samtidigt karvades huvens öppning ner på kroppssidan så att "hacket" försvann. Hopplöst att förklara och svårt när man inte tog några bilder. Men den här bilden från nätet - fylld av linjer - kanske kan förklara något. Den gula och orange linjen markerar det som jag tog bort (strunta i de andra linjerna). Dessutom smalnades nosen av ungefär en millimeter, för att huven skulle passa i den breddade öppningen.
Jag karvade mest på måfå tills det såg någotsånär ut. Allt tejpades ihop och såg ut så här:
Faktiskt något bättre i verkligheten, kamerans vidvinkel luras lite (vilket man ser i huvudställsschakten). Dagen efter skaffade jag ordentliga ritningar. Det fick bli Karlströms. Och ja, jag vet att de kan ha sina brister. Men här handlade det inte om exakthet. Och till min stora förvåning såg det ut så här:
Om inte spot on, så i alla fall oändligt mycket bättre än väntat. Det största problemet var nosringen. Men eftersom den var för stor, kändes det tillräckligt enkelt åtgärdat för att det skulle vara värt att fortsätta.
Plötsligt insåg jag att det här höll på att bli ett riktigt bygge. Många svordomar senare satt den genomusla cockpiten på plats. Visst, mina modifieringar hade naturligtvis inverkan på passformen, men nej. Det här var inte bra ändå. Det är svårt att tro att den här modellen är gjord på 2010-talet.
Resten av bygget gick hyggligt smärtfritt. Med ett visst mått av våld kom vingarna på plats, men i övrigt var det inga större problem, om man jämför med motsvarande kortseriemodeller. Men förstås ljusår från Hasegawa och grabbarna. Så spacklet kom mest till användning i nos- och huvpartiet.
Den främre delen av huven har alltför stora sidofönster. Så hela nedre delen av huvramen slipades ner och rutorna maskades om till ett mer korrekt utseende. En förändring som betydde mer än jag trodde. Med hjälp av spackel förvandlades nedre delen av huven till flygkropp.
Åsså en massa slipning:
Formerna kändes faktiskt rätt OK. Så det var med viss spänning jag drog igång med grundmålningen. Och här är vi nu:
Att säga att det är perfekt är långt från sanningen. Men med hyfsat små medel gick det faktiskt att skapa något som åtminstone påminner hyfsat om en Tunna. I alla fall om man jämför med AZ:s första utgåva...
Och i mina ögon känns min silverfisk även mer lik originalet än Maestros konvertering:
Hursomhelst är min metod definitivt billigare.
Nu ska det direkt sägas att det finns en hel del som inte stämmer. I vissa vinklar känns partiet framför frontrutan fortfarande lite väl markerat. Framkroppen är dessutom något för smal. Men det får duga i väntan på AZ:s nästa försök. Nu ska jag bara försöka avsluta den här också...Hur går det då med Tarangustunnan? Nja, det här bygget har ju stoppat upp det en del. Men nu är de i alla fall i fas med varandra. Så några samordningsvinster kanske det går att få till mot slutet av bygget av dem båda.
