Aries 1B/Aries 2B från filmen 2001

[THB]

ARIES 1B/Aries 2

Stanley Kubricks film “2001: A Space Odyssey” som kom ut 1968 bygger på Arthur Clarkes novell “The Sentinel” och han skrev också filmmanuset. Trots åldern och dåtidens Hollywoodsyn på SCIFI är den förvånadsvärt realistisk och modern när det gäller farkosterna. Det mesta av tekniken finns idag eller är på väg att hända och filmen fick mycket stor betydelse för senare SciFi filmer. Kubrick hade hjälp av NASA och IBM. Farkosterna byggdes upp till stora modeller, Discovery 1 var 17 m lång och månlandaren Aries 1 B ca 82 x 68 x dia 238 cm. Denna dök upp på en auktion 2015. Moebius tillverkade en första modell i skala 1:48 2001 och en senare 2021. Modellen är relativt massiv med en storlek på ca 35 x 35 cm. Mycket har skrivits om filmens historia och design och så också om Moebius modeller. En del modellbyggare har gått väldigt långt för att bygga en så exakt kopia som möjligt av filmens Aries men jag har en annan infallsvinkel. Månlandaren har en stor likhet med en del av NASAS designförslag på en bemannad farkost till Mars, och min tanke är att bygga den mer som vad som idag skulle vara en logiskt gångbar design i framtiden och inte från 1968 års designide’ och därför tar jag mej friheten att kalla den för Aries 2 och modifiera den lite. Den stora skalan och omfånget gör den idealisk för detaljarbeten och belysning. Den är inte en nybörjarmodell och priset avskräcker nog en del (i Sverige ca 3400 kr) men jag anser den vara väl värd priset. Och den kommer ta tid att bygga……klart en av de allra intressantaste SciFi byggsatserna att lägga tid på idag.

Aries var tänkt att finnas i flera versioner; 1 – 2 C med olika funktioner, 1 B för Månen och 2 B för Mars, alla med termonukleära reaktorer. En färd till Månen skulle fiktivt ta en dag men till Mars längre tid och också vara en första bostad varför passagerar delen är byggd annorlunda och vara avsedd för färre astronauter. Oavsett vilken version man nu vill bygga finns det gott om intressanta utmaningar och möjligheter.

Bild 1 Aries närmar sig månen (Aries från filmen 2001). Bild 2 Aries landar på månen. Bild 3 den återfunna filmmodellen såld på auktion till Acad. Museum of Motion Pictures, Los Angeles 2015.

[THB]

Jag bestämde mej för att bygga 2B som var tänkt för Mars. Det var bara att sätta sig och läsa Clarkes böcker igen, “The sentinel”, “2001, 2010”, med överkurs “2061, 3001” inklusive “Against the fall of night” och “Rendevous with Rama” för att få ideer om hur 2B:s inredning skulle kunna tänkas vara ur Clarkes synvinkel. Jag uppfattar det mer som liknande Discovery 1 i 2001.

Landningställets delar är inte helt lätta att få rätt, de ska vara rörliga för att kunna passas in korrekt och också ställas för landning eller flygning. Här är instruktionerna och märkningen något otydliga för oövade byggare. Jag valde också att inte sätta in belysning i motorerna då de inte var tänkta för raketdrift utan för kärnreaktorer och allså inte borde avge ljus.

Gjutstammarna är av imponerande mått; från dia 4 mm till 7 mm och kräver vassa avbitare så att man inte skadar delarna – eller en silversmedssåg. Till den här byggstatsen använder jag helst inte sandpapper utan en riktigt vass rasp och nålfilar av hög kvalite och hugg 2. Även om plast är mjukt är den abrasiv mot filar. ALLA filar ska bara föras framåt bort från dig, lyftas och sedan dras framåt igen. För man den fram och tillbaka sliter man på huggningen, mosar plasten och den filar bara i en riktning i alla fall. För eller senare fastnar det saker mellan tänderna och det skonsammaste är att lägga nålfilen i hett vatten och borsta den med en hård tandborste (!) Jag rekommenderar bra kvalitet, inte typ kinesiska filar a la Clas Ohlsson. De ersätter i mycket sandpapper och ger mycket bättre kontroll.

Bild 4. Här är fundamentet till motorerna, 2 stora bitar som behöver sättas i press.

Bild 5. Delarna till landningsstället. Såga ut de inre gjutstammarna, att skära bort dom kan spräcka bitarna.

Bild 6. Landställets delar ihopmonterade. Till höger sitter en del som ska vara rörlig. Den sättes fast med en minimal del som ska tryckas fast likt en “nitplåt”, till råga på eländet har “nitplåten” en longitudinell sida som är helt flat och en som har rundade kanter och den flata sidan ska vara mot piggarna. Förlora inte den delen med modellbyggarens mardröm, pincetten (pincetter HAR en ineboende egen vilja), tappar ni bort dessa 4 smådelar blir det problem….. skarpögda barn eller barnbarns stadiga fingrar är bästa verktyget till det här.

[THB]

Bild 7. Bottenplattan och landningsställets undre delar monterade. En del av dessa är rörliga och ska inte limmas nu. Personligen anser jag att rörliga delar inte hör hemma på en statisk modell, de gör den bara mer ömtålig och föv vill man väl inte ha någon som fingrar på modellen ? I det här fallet måste man följa instruktionen därför att stället sedan ska fixeras i läge för “landad”, “under landning” eller “flygande” vilket inte låter sig göras om man limmar dessa delar under uppbyggnaden. Stället är ömtåligt och kommer inte att tåla “demonstrationer” av dess funktioner. Dessutom är det tveksamt om det kommer att hålla för någon extra tyngd som inte “hör till modellen” (dvs batterier etc) om det inte är satt i fixerat läge.

Bild 8. Motorernas kåpor och övre delar till landningsstället. Här finns ockå rörliga delar och några ömtåliga sådana varför mycket vassa verktyg rekommenderas. Modellen är inte förlåtande och delarna måste inpassas exakt för det följande momentet.

Bild 9. De 4 separata motoruppsättningarna monterade på plattan. Det finns 2 monteringsätt, båda kräver eftertanke och precision. Antingen monterar man motorerna en och en efter byggbeskrivningen och är noggrann med passningen av landningställets delar eller monterar först ihop motorerna/landningsställets övre delar som en enhet och sätter den sedan på plattan. Det finns inget utrymme för misstag, låser sig enheterna i lite fel läge är det mycket svårt att rätta till det. Bäst är att montera utan lim och när inpassningarna är korrekta och motorerna på plats limmar man och är mycket noga med att de rörliga delarna går fria. När limmet är torrt kan det vara klokt att “efterlimma” igen. Här är det sedan läge att lägga till extra scratchbyggda detaljer, grundmåla och att bestämma om man vill belysa motorerna eller inte. Jag har valt att inte använda batteri utan 12 V Led vilket underlättar bygget något då ingen strömkälla finns i modellen, bara en anslutningskontakt. I en uppskalad modell, karnske 1:12 eller 1:6 skulle man kunna bygga en flygande modell med 4 drönarmotorer och några Arduino mikroprocessorer.

[Lurifax]

Det ser bra ut. Snyggt bygge och annorlunda modell.

Håller med dig i analysen om rörliga delar på en statisk modell.

[THB]

Tack för det H ! Den här modellen är större än den ser ut på bilden.....lite av en fotboll på ben och ja, en fotboll får faktiskt rum i den den är så pass avancerad att varför inte spä på och göra den ännu mer avancerad med en massa "onödiga detaljer" som inte kommer att synas - men som finns där. Ett problem blir att hitta lämplig besättning i 1:48, jag gillar inte resin så det får bli vanliga polysterengubbar. Det blir stora ytor att måla för jag målar hela modellen även invändigt då färgen faktiskt förlänger livslängden på modellen. Blir en räd till MJ hobby för färg och plasticard inköp nu.....

[THB]

Bild 10. Basplattan och insidan byggd mer detaljerad. Dysorna delvis ombyggda och mer detaljerade än i byggsatsen. Grundmålad in – och utsida av modellens motorsida. Kan tyckas vara överflödigt men den plast som används för byggsatser är inte av ett helt stabilt material och tillverkarna talar aldrig om vad som ingår; div kemikalier, mjukgörare och släppmedel mm finns i materialet och går inte att tvätta bort och släpps ut i gasform vilket åldrar och bryter ner modellen i varierande grad. Färg bromsar detta och speciellt om man förseglar den med ett lämpligt medium. Det hela är lite av en slump – inom samma batch kan plasten variera och en modell kan vara mer motståndskraftig än en annan.

Bild 11. Grundmålad in – och utsida av kommandomodulen. Den kan sedan förses med paneler och en hel del extra detaljer. Ett massivt stycke som kan byggas så att den kan lyftas av för att visa inredningen men jag fixerar den mot resten av skrovet då modellen kommer att
hänga utom räckhåll för händer.

Bild 12. Ja, Aries påminner lite om en fotboll på 4 ben….och hundens fotboll passar faktiskt i kommandomodulen men till stor misstänksamhet från ägaren.

[THB]

Bild 13-14. Under tiden som grundfärgen härdar, i det här fallet Tamaya (jag litar inte på tillverkarnas uppgifter utan låter färg, speciellt akryl, härda minst 3-4 dagar eller en vecka) börjar jag montera ihop de yttre delarna av landningsstället och flygdäcket. Dersvärre visade det sig att de 2 stora skivorna böjt sig och det kan man skylla på Moebius sätt att packa byggsatsdelarna. För att inte sätta ihop delar under stress sätter jag dem i spänn med tvingar, värmer upp däcket ordentligt och limmar när det kallnat och förhoppningsfullt återtagit sin rätta form. Eftersom jag bygger den tänkta Aries 2B blir däcket en utmaning. Hur har Clarke eller Kubrik tänkt sig det, eller NASA ? Böckerna ger inga klarare uppgifter och efter flera diskussioner med kolleger i de SciFi föreningar jag tillhör får det bli en kompromiss mellan kommandomodulen i Discovery 1 och vad NASA skissat på för sina Marsproject. Kastar också ett getöga på vad Elon Musks SpaceX har för ideer.