Jag är medlem i ett team som restaurerar till flygfärdigt skick en C30 autogiro och då jag själv flyger har jag skaffat mig licens för autogyros. Detta är ett mångårigt globalt projekt och min huvudsakliga uppgift är att ta fram erfoderliga ritningar och tillverka nya och som ett komplement bygga en statisk model i skala 1:12 för att ha bla som ett diskussionsunderlag och planeringsunderlag, samt att tillsammans med en kollega bygga en 3D ritning/modell mot fabriksritningen. Denna kommer att kunna flyga “virtuellt” på en webplattform. Den fysiska modellen är i trä, metall och duk som originalet och egentligen passar den inte in i IPMS plastmodellsforum men motorn gör det, den är en konverterad plastbyggsats. Därför kommer jag beskriva den här. Oavsett autogiron är motorn i sig själv ett intressant bygge. Det finns några plastbyggsatser av en C30 i 1:32 och 1:48 men jag anser de vara alldeles för veka efter att ha byggt en (rotorbladens infästningar och landstället kommer att deformeras med tiden).
Juan de la Cierva (1895-1936) var civilingenjören, aerodesignern och piloten som tog patent på den första balanserade rotorn (1923) som kom att bli grundpelaren för utvecklingen av helikoptern. 1925 flyttade han till UK och tillsammans med J. Weir startade Cierva Autogiro Company. Autogyros hade byggts före Cierva men hans autoroterande mekanism och växel blev banbrytande och hans senaste konstruktion med C30 började att licenstillverkas i flera länder (Avro i UK, Lioré-et-Olivier i FR och Focke-Wulf i DE samt Kayaba i JP). En av flygmaskinens stora fördelar är att den inte kan stalla som ett vanligt flygplan och är mycket säker då den kan landa utan att motorn fungerar. Det var Ciervas största motivation att få fram ett flygtyg som var säkrare än dåtida plan. Ironiskt nog dog Cierva i en flygolycka 1936 och det blev en huggsexa om hans patent. I USA byggde Pitcairn och senare Hughes autogyros som senare blev helikoptrar (autogiro var Ciervas fabriksbeteckning) efter hans uppfinningar. C30 har en unik växel mellan den drivande motorn och rotorn som används vid start och sedan frikopplas. Autogiron “hoppar” upp i luften från stillastående och kan landa helt vertikalt enbart på den frikopplade rotorn med motorn avstängd. Rotorn är av artikulerande typ, dvs den är så konstruerad att bladen (som är byggda som en flygplanvinge med spant, inte som hos en helikopter) anpassar sig automatiskt efter fart och riktning genom sinnrika “gångjärn” efter XYZ axlarna som mer eller mindre reducerar vibrationer och håller maskinen i luften. Motorn är snedställd för att ge en luftström till rotorbladen. Det mycket kraftiga pneumatiska landningsstället gör att maskinen kan landas i nästan vilken terräng som helst. Nackdelen med autogiros är att de inte kan ta större last, är långsamma, relativt obekväma med öppna sittbrunnar och därför blev utkonkurerade trots att de är betydligt säkrare än en helikopter. C30 byggdes i flera modifierade typer (spaning, foto/kartering, radarkalibrering, räddning/ambulans, fartygsbaserade, civil mm och kan förses med hjul, skidor eller pontoner), den senaste typen som Avro Rota C40 1938. De första drevs med en 7-cylindrig radial (Genet Major eller Civet) och de sista av en 9-cyl dito (Salmson, Wasp eller Siemens SH). Den franska 9-cyl Salmson motorn kom att licensbyggas i UK men man provade även andra fabrikat i de senaste C30 typerna som Pitcairn utvecklade i USA.
