Och jämfört med de båda andra, var den faktiskt om inte en fröjd, så åtminstone betydligt enklare att få ihop. Förutom att jag hela tiden slår vingar, fena och stabbe mot allehanda tingestar som råkar komma i vägen. Lyckligtvis är just dessa delar gjutna i en silverfärgad, lite mjukare, plast som klarar av en del smällar. Kroppen däremot, är gjuten i tämligen stenhård plast. Lite meck och spackel behövdes för att få till skarven mellan vingar och kropp och motorerna var inte helt enkla att få dit. Men i övrigt funkade det mesta rätt så bra. Överraskande bra med tanke på att modellen kom redan på sjuttiotalet. Och med tanke på det är det ännu mer överraskande att den faktiskt har nedsänkta panellinjer! Så här är vi nu.
Strax dags att måla vitt, både på den här och Concorden. Just den här blir i Lufthansas kostym, kommer att använda dekalerna i lådan trots att de har vissa begränsningar. Men det här är inte tänkt att bli det ultimata airliner-bygget, utan mest en kul klackspark och rolig utmaning.
