Färdig: AEG G.V i svensk version

[M-eson]

Imponerande bygge och spackling. Följer detta med stort intresse.

/Mats

[Pelle F]

Efter lite mer filande och fixande, så kollade jag hur ribbor och strukturer såg ut. Bilderna är lite svåra, det är knepiga kontraster här och där. Men jag har valt att sätta tydliga ribbor på framdelarna av de lodräta rodren, men betydligt mer diskreta saker på resten av roderytorna, som snarare kommer att synas efter ytbehandlingen.


Så fortsatte slipningsarbetet. Sedan ett första lager grundfärg. Mest för att kolla sprickor och ojämnheter.


Jag fick förstås spackla lite ytterligare här och där.



Men varför dessa färger? Gråblått och vitt? Såg planet verkligen ut så? Och slarvigt i fronten, vad ska det föreställa? Finns det någon tanke bakom det här? Jovars. Återkommer snart.

[Pelle F]

Så till det allra roligaste: Vad ska jag göra för ytskikt?

När jag började fundera på att bygga en sådan här modell, hittade jag bara bilder och modeller som framställde de svenska planen som trist grå. Mellangrå kropp med ljusgrå vingar, möjligen naturfärgad duk.

https://digitaltmuseum.se/021025849329/ ... AEG%22&i=5

Det verkar som om den gestaltningen också fortplantade sig till mer moderna uttryck
http://www.rbdesign.se/flygplan_KOMP.html

Och det kan ju inte ha varit så lätt att tolka. Bde samtida fotografierna är i allmänhet hårt pressade med aningen extrema kontraster, eller ljusskadade över decennierna vilket resulterat i en blekgrå bild där nyanserna förlorats. Här en ganska typisk sådan:


Dessutom är de flesta bilderna på svenska planen tagna rakt framifrån, på långt håll, med en massa folk framför, eller bara på nospartiet (som de facto är enfärgat):


Som kuriositet också en ganska psykedelisk färgsättning, som nog får betraktas som influerad av något roligare än gamla grå bilder:
https://digitaltmuseum.se/021025911437/flygplansmodell

Men källorna kunde ju inte vara helt fel, tänkte jag. Så jag började ställa in mig på att bygga ett tråkgrått flygplan. Det skavde lite ändå, för säga vad man vill om första världskrigets stridsflygplan, men inte var färgsättningarna direkt diskreta. Snarare satte piloterna rejält med grälla färger och symboler på sina flygetyg. Något som också blev problematiskt för de mer kamouflagevurmande strategerna. När jag tittade på de tyska praktikaliteterna, så var jämngrå flygplan inte någon vidare trend. Kanske hade då någon specialmålning gjorts för de svenska planen. Men det föreföll också märkligt, att lägga ett sådant jobb på flygplan som egentligen var tänkta att slakta och bara ta motorerna ifrån.

Så hittade jag till den fantastiska källan digitaltmuseum.se. Där fanns ett par bilder som var betydligt mer detaljerade, och visade vad det faktiskt handlade om: Ett lozengekamouflage – diamantformade fält – som var typiskt för de tyska bombflygplanen. Eureka!
https://digitaltmuseum.se/021015869009/ ... malmen-191

https://digitaltmuseum.se/021016511700/ ... t-pa-malme

Här blev det plötsligt mycket mer spännande att skapa flygplanet. Det var uppenbarligen skitsnyggt, och med ett kamouflage som inga andra svenska flygplan hade. Uppmuntrande, kul, kreativt.

En näraliggande källa handlade om den Friedrichshafen G.III som också beställdes i samma vända, men som flygvapnet aldrig köpte in. Här finns lite vettigare bilder än på AEG G.V, och som tydligare visar ett lozengekamouflage.
http://forum.flyghistoria.org/viewtopic.php?f=1&t=12974

Således: Inga konstiga specialmålningar för svenska förhållanden. Det ser också fräscht och rent ut. Något som kan komma att vara viktigt i tolkningen av eventuella vädringseffekter. Just AEG G.V var alldeles nyproducerad när kriget tog slut, så de hann aldrig sättas in i aktiv tjänst. Det är därför sannolikt att de som levererades till Sverige kom direkt från fabrik till avrustningslagren, med minimal flygtid och därmed slitage.

Nästa fråga uppstod då: Vilket sorts lozengekamouflage var det frågan om? Vilka färger? Mönstret? Fanns det över huvudtaget något sätt att åstadkomma detta utan att måla mikroskopiskt för hand, eller ägna ett halvår åt att maskeringstejpa. Det föreföll inte ett dugg intressant, och jag skulle inte kunna åstadkomma något bra resultat.

Därför inleddes ett litet detektivjobb för att göra något realistiskt. Återkommer inom kort med resultatet.

[Jonny Andersson]

Dekaler. Gå in på Hannants, sök på lozenge, 1/72, finns många att välja på.

Jonny

[Pelle F]

Jag tänkte upprätthålla en sorts spänning omkring berättelsen, men törs väl avslöja att det gjordes visst inköp vid jul...

[Björn B]

Här är något om Lozenge på G.V http://www.theaerodrome.com/forum/showt ... hp?t=23685

[MartinN]

Bra jobbat! Och då menar jag byggtekniskt, forskningsmässigt, dramaturgiskt och säkert något mer.

https://www.zazzle.se/ajanus/rombkamouflage

/M

[Pelle F]

Tack ska ni ha för responsen. Martin, rombkamouflage var en väldigt bra översättning, det hade jag inte tänkt på själv. Har mest försökt med ”dimamantform” vilket för all del bara beskriver lite grann av kamouflagefloran. Björn, tack för länken. Den gjorde mig hastigt osäker på vad jag tyckt mig komma fram till, så jag drog en extra koll med min bästa källa, för säkerhets skull. Ni kan säkert ana på grundmålningen att jag siktat mot ett kamouflage som skiljer sig lite på över- och undersidan. Jonny; japp, dekaler är den självklara lösningen. Och jag ska dra lite bakgrund till mina val:

Föregångare till lozengekamot skapades i början av 1:a världskriget, med två och trefältiga mönster. Ofta i rödbruna eller blågröna kombinationer. Dessa målades för hand på duken, som innan varit antingen naturfärgad i duk och trä, eller dopats med någon off-white-variant. Med tiden kom även 4 och 5-färgsmönster, allt från regelbundna polygoner, till oregelbundna former.

Därför finns otaliga färgkombinationer, storlekar, riktningar osv. Ett stort problem blev förstås att all denna färg gjorde planen tyngre. Dessutom var målandet tidsödande. När det blev mer och mer riskabelt att flyga under dagtid, lades strategiska flygningar om till nätterna, och man mörkade ned planen med fernissa, vilket gav ett dovare intryck, och dessutom mörknade fernissan ytterligare av den kemiska reaktionen mot luft och solljus. Plus förstås att planen blev ännu tyngre av ytterligare färglager. En annan variant var att måla över en av färgerna i kamot med en mörkare. Exempelvis kunde ett gult eller rosa fält göras mörkblått eller grågrönt, för att göra helhetsintrycket av planet mörkare. redan här märks en viss matthet i nätdiskussionerna om hur planen faktiskt såg ut. Det var ju så väldigt många varianter.

I viss mån verkade kamouflaget fungera, för i april 1917 gavs order om att alla nyproducerade flygplan skulle ha just lozengekamouflage. Då hade under hösten innan, ett effektivare system för att producera mönstren införts. Färdigtryckt duk började skapas i oktober 1916, med ett radikalt och färgstarkt nytt mönster. Här en nytryckning under tillverkning:


En konststudent anges i flera källor ha varit den praktiska ursprungsmannen. Ett femfärgers för översidan och ett annat liknande men ljusare, för undersidan.


När de första planen i detta kamo kom ut under sommaren 1917, tog det inte många dagar innan piloterna lät måla över det med sina personliga färger, divisionsmarkeringar, och självklart krävdes nationalitetsbeteckningar. En del gjordes av fåfänga, men naturligtvis också för att vara identifierbar för ens kamrater. På så vis förstördes både effekten och viktbesparingen. Ernst Udet kan tas som exempel, där han av någon anledning lämnade översidan av sin undervinge i det ursprungliga lozengemönstret, medan resten var övermålat i härliga leksaksflygplansfärger.


Fortfarande finns mängder av parametrar som bidrar till hur färgerna faktiskt såg ut. Fernissa och övermålningar gjorde sitt för att mörka ned. Solljus och syre blekte. Textilen innehöll lin, vilket medförde en oljig egenskap, som gjorde att pigmentet funkade ungefär som i de jeans vi klär oss i. Det gick inte ned på djupet i tyget, det lossnade och blektes. Utöver detta så var produktionsprocesserna hårt ansträngda i slutet på kriget, med dåliga material, dålig färg osv. Lägg också till fältreparationer, med olika tyger, andra mönster, påsydda lappar i andra riktningar... Paletten blir ganska bred och en och samma flygplansindivid kunde se olika ut över tid, om den överlevde. Det finns därför möjligheter att bestämma kronologin för ett flygplan utifrån vilken lozengevariant som använts. I början fanns bara dagkamouflage i rätt grälla färger, och fram till krigsslutet 1½ år senare blev det dovare och dovare. I den här soppan ska nu modellbyggare försöka skapa något som blir historiskt korrekt... Det positiva är väl att det kan finnas viss frihet för tolkningar.


Det finns lite sparat textilmaterial här och var. Två disktinkt skilda kamouflage heter idag "Canberra" och ett annat "Knowlton". Se där exempel på hur vinnarna skriver historien.
Canberra: https://www.awm.gov.au/collection/RELAWM04806/
Knowlton: http://www.williammaloney.com/Aviation/ ... /index.htm
I sammanhanget kan jag också visa den modell av en AEG G.IV som finns bevarad i Kanada. Den har just ett sent nattkamouflage, och är en lysande källa som hjälper till att begripa nattkamouflagen.
http://casmuseum.techno-science.ca/en/c ... eg-giv.php

För den här modellens del finns både enkla och komplicerade frågor. Planen var nyproducerade, så inga knepiga reparationseffekter, och inga specialmålningar i form av personliga tecken eller divisionsmarkeringar. Bara övermålade tyska kors. Inte heller hade någon större blekning/vädring/mörkning hunnit påverka materialet. Så jag kommer att jobba som om planet är så gott som fabriksnytt. Kronologin är enkell, eftersom vi vet när planen tillverkades, och därför ungefär vilka kamouflagefärger som var aktuella. Konsekvent har jag fått beskrivet att det var olika färgsättning på över- och undersidorna av dessa stora nattbombare. Därför blev jag lite förskräckt över länken som Björn skickade här ovan, där en person beskriver att det var samma textil över hela flygplanet. Jag hade ju redan förberett för motsatsen. Så jag drog ett snabbt mail till producenten av dekalerna och frågade. Jag har handlat av Aviattic, som framstår som väldigt kvalitetsinriktade och har ett urval av mönster och färger som kan täcka upp det mesta i mönsterväg.
http://www.aviattic.co.uk/

De anger att det finns mycket löst snack med oklara källor bakom inom lozengetolkningsvärlden. Enligt dem så kan tidiga handmålade plan mycket väl ha över och undersidor i samma färger, men inte när textiltrycket kom igång. Deras egen forskning- med tusentals timmar av att jämföra mönster, åka runt på museer över världen, kolla Imperial War museums arkiv m.m. leder till förslaget som jag ändå kommer att gå på: Ett nattkamouflage med i praktiken mycket lika mönster, men där undersidan är något ljusare än översidan.


Det är delikata delaker, där till och med en antydan av textilfiberna kan anas - just för att återge ett verklighetstroget material. Jag lutar mig ganska mycket mot deras kunskap, utöver att själv förstås försöka läsa på och tolka. De två dekalvarianterna är mycket lika, och de kommer förstås att bli mer eller mindre tydliga när allt väl är färdigt. Jag började med att testa på olika grundfärger, för att lära mig hur de skulle fungera. De är halvgenomskinliga och därför påverkar den underliggande färgen mycket av slutresultatet. Att lägga dem direkt på en gul resinyta var ogörligt, då de fick ett gulstick som skapade gröna nyanser. Mörk målning blev katastrof, mönstret åts upp totalt. Så jag landade i en ljus bakgrundsfärg, och för att ge aningens mer åtskillnad till över och undersidor, valde jag en ljusblå bas på översidan, och en vit bas till undersidan. Jag har också försökt tänka på hur modellen faktiskt kommer att beses; inomhus, glödlampsljus, framför allt på någon meters avstånd där den kommande riggningen säkert blir mint lika beaktad som själva ytskiktet.


Är detta då en rimlig tolkning? Nja, bara för att jag är mångordig betyder det ju inte att jag har gjort korrekt val utifrån de källor jag förlitar mig på. Det finns helt enkelt inget tydligt facit idag, med 99 år gamla ursprungskällor av dålig kvalitet. Märkligt egentligen att det inte togs massor med foton, sparades detaljer osv. Här i flygets barndom måste ju dessa maskiner ha betraktats om ganska magiska skapelser. Hur som helst. Vad jag än lyckas åstadkomma nu, så går det alltid att tolka utseendet på andra sätt. Men nu kör jag på! Kroppen är grundmålad, och redo för dekaler.


Som kuriosa, kan jag nämna att Saabs Giraffesystem marknadsförs med en återkomst av detta gamla lozengemönster. Kul:
http://www.janes.com/article/39210/gira ... ach-es14e1

[FredrikAlmlöf]

Fantastisk post!!! Lycka till med det fortsatta bygget!
Mvh F

[Pelle F]

För att komma igång med dekalerisationen, så tänkte jag att stjärtpartiet kunde vara bästa möjliga experimentyta. Om något blir helgalet, så kan jag enkelt konstruera nya delar. Här får jag också bekanta mig med dekalernas egenskaper på relativt små detaljer. Så meddelst dekalvätska och en bra skalpell skrids det till verket. Här några delar i olika stadier.


Jag höll på och testade hur kanterna skulle bli så bra som möjligt. Det är rent fysiskt lite knöligt med så små skalor, att fixa de överlappningar som i allmänhet gjordes av dukarna på ww1-flygplanen. Efter att ha testat att vika över dekalerna med dåligt resultat, kom jag fram till att istället börja skära tajt och lägga en ytterligt tunn sträng av mörk färg som skapar just den överviningseffekten i efterhand. Då slipper jag också försöka måtta hur mycket ena dekalsidan ska gå ut över kanten - det rör sig om tiondelar av millimetrar och blir alrdig riktigt jämnt.


Stjärtfenorna har jag försökt studera färgerna på. Det ser ut som att bakrodret är helt vitmålat på både in-. och utsidan, så jag kör p ådet, och kamouflerar bara den lilla fasta delen.


Kroppen behövde jag börja med också för att kunna montera stjärten sedan när den är klar. Det ska ju dit nationalitetsbeteckningar framöver, och bättre att måla redan nu i förväg än att förstöra dekalerna med maskeringstejp i efterhand.


Här är det rakt och enkelt, ska bara få till dem i hörnen sedan, med samma sorts färglinje utmed ytorna som möts.


Som synes, lite svårt att skära helt jämnt. Men dekalerna är trevliga att jobba med. De är stabila och håller bra. Dekalvätskan gör dem sega och formbara dessutom.