Tack! Ja, det var nog mer än jag mäktade med. Orkade inte riktigt ända fram, hjulschakten fick vara som de var plus en del annat som man egentligen borde ha fixat. Men på lite håll, så...Björn G skrev:Jag tycker den är väldigt snygg (för att vara 50), och tycker du lyckats riktigt bra med metallfinishen. Vilket sjuhelsikes projekt du genomförde!!! Själv är jag alldeles utmattad och har inte hunnit färdigställa min första Viggen...
Tackar! Svaren är egentligen ja. På allt. Tamiyas grå primer först, sedan ett lager Gloss Aluminium på kanna. Därefter Vallejos nya aluminiumfärger i lite olika mixturer, främst baserade på White Aluminium och Dark Aluminium. Därefter klarlack, wash, dekaler och klarlack igen. Sist vädring med främst torrpastell. Vädrade inte så enormt mycket, främst vid motorutblåset där reverseringen smutsar ner rätt snabbt. Eftersom prototypen modifierades i omgångar och det här är första konfigurationen, är dekalerna därför inte så nedtonade som de hade varit om det hade varit en mer väderbiten maskin.Stellan skrev:Eminent, min gode Björn. Tamiyas grå primer? Lade du på klarlack både före och efter dekaleringen? I vilket skede blaskar du på washerna? Håller på med ett experiment då aluminiumnyanserna är mycket aktuella för min del.
Generellt vad gäller aluminium är min åsikt att måste kolla extra noga på förebilden (vilket i och för sig alltid gäller, men i synnerhet här). "Aluminium" är ett begrepp som har en enorm spännvidd. Vissa aluminiumnyanser är t ex ganska blanka medan andra är nästan helt matta. Där är det stor skillnad på Viggenprototypen som är ganska blank...
...och t ex metallblanka S 35E Draken från samma tid som är nästan helt matta, vilket syns bra på denna bild:
Jag själv har svårt för alltför blank Alclad då det visserligen är snyggt, men inte alltid helt klockrent då många maskiner var mycket mattare än så. Ibland är det dock rätt med ganska blankt, t ex på många amerikanska kärro:
Men om man lämnar extremerna: Något som generellt sett har funkat bra för mig för att få en bra metallkänsla är att utnyttja blänket i klarlacken efter dekalerna. Ett tunt lager halvblank ger då ett precis lagom blänk som varken är för matt eller för polerat, vilket ger ett bra intryck som motsvarar just det där halvblanka som är så typiskt för ren aluminium. Som på den här polska MiG-21:an: