Museum för Rörligt Kustartilleri, Aspö


Text Hans Fehrnström och bilder Olle Lindau och Hans Fehrnström

Här kommer det tredje och sista museet på vår rundtur. Efter besöket i Hässleholm ställde vi kosan mot Karlskrona och inkvarterades oss centralt på Scandic för att ha gångavstånd till centrum och restauranger. Färjeturen ut till Aspö sker med Trafikverkets färjor och turen tar 25 min. Vädret var växlande molnighet med skurar så vi valde att ta bilen över till Aspö. Vilket var tur då det var betydligt längre från färjeläget till museet än vi förstod från beskrivningar och kartor.

    
På färjeturen ut till Aspö passerade vi både Marinmuseum, Sjöflyghangarerna på Stumholmen och en hovrande Hkp 14.

För oss och säkert många andra är rörligt kustartilleri en ganska okänd förbandstyp. Det fasta kustartilleriet har ett flertal museer som Femörefortet, Hemsö Fästning, Siaröfortet, m fl med många besökare. 1901 beslutade man att upprätta kustartilleriet och 1936 fastställdes anskaffning av kanoner för ett rörligt kustartilleri.

Innan vi  gick in i museet och betalade den facila entréavgiften på 60 kr så gick vi runt bland objekten som var utställda utomhus. Det vi slogs av var hur välvårdade nästan alla objekten var. Även med kunskapen att det inte var så länge sen man avvecklade det rörliga kustartilleriet. Det gjordes nämligen år 2000. Museet hade lagt ner mycket arbete på att beskriva objekten, men också hur de användes och passade in i organisationen. En stor eloge till de resurser som lyckats skapa ett så informativt museum.

 
Ett ställ med 4 st kustrobot 15. Efter start med två krutraketmotorer drivs roboten av en turbojetmotor i ca mach 1 på en anflygningshöjd som kan ställas in. Volvo Lastterrängbil 941 har jag själv erfarenhet av att ratta på terrängbanan från Rb68 tiden på F8 och F13.

 
21 cm kanon m/42 med ett ovanligt långt eldrör. Längden mäts i kaliber och då blir längden L/45 och detta ger hög mynningshastighet. Modellbeteckning på släpkärran är okänd men kom med då det är ett utmärkt objekt för scratchbygge.

 
Till vänster en moderniserad 15,2 cm pjäs med modellbeteckning m/37. Till höger en massproducerad Bofors 40 mm LV-automatkanon m/36. Gjorde en walk-around fotografering och tror jag fått med alla detaljer från olika håll. Är någon intresserad kan jag lägga upp på hemsidan.

 
Nu till en mycket viktig komponent som verkar ha köpts i ett otal versioner, totalt osynkat mellan olika förbandstyper. Dessutom ett ovanligt objekt på museer då de flesta har avyttrats vid förbandsnedläggningar då de kan användas civilt. Maskinvagn m/37 som kan ge 23 kWA. Stor pjäs för liten effekt jämfört med dagens elverk.
150 cm strålkastare m/37-38 som lyser mha en ljusbåge med 150 A, 77V. Vid klart väder når ljusstrålen 8-10 km! Riktas från en manöverapparat på 50 m avstånd. Klart obra att titta in i ljusstrålen om nära!

 
10,5 cm kanon m/34 som väger 4 ton och bemannas av 8 man. Detta var en mycket modern kanon för sin tid och man kunde få iväg 8 skott/min på upp till 18 km.

 
4 m avståndsmätare m/46 som kan ge avstånd mellan 1 200 och 10 000 m och bäring. Packad i låda väger allt 500 kg. Fanns kvar i krigsorganisationen ända till slutet av 1970-talet. En pedagogisk uppbyggd miljö med beskrivningar för en mätstationstropp. På bilden Skjutbord m/33-37.

 
Till vänster Robot 08 A som kunde nå mål upp mot 30-40 mil. Bygger på en fransk konstruktion CT20 med krutraketstart och sen turbojetmotor som gav en hastighet på mach 0,7-0,8. Sverige var mycket tidiga, kanske först, med denna robot för både kustartilleri och jagare.
Till höger Robot 15K vars bärare i kustartilleriet vi stiftade bekantskap med utomhus. Andra versioner av Robot 15 kunde bäras av AJS37 Viggen och nu även JAS39 Gripen.

 
Robot 52 som är trådstyrd (joystick) med en max skottvidd på 3 000 m.  För skjutning i mörker så användes granatkastare med lysgranater. Var inte helt enkel att styra och trots att skyttarna fick skjuta många skott gick många i drickat. Ersattes 1992 av RBS 17. De rörliga spärrkompaniernas transportmedel på land, Bandvagn 271 Illern (provfordon tillverkad av Norsjö Mek Verkstad).

 
Till vänster 15,2 cm Kapjäs m/37 som väger 15 ton och når max 23 km med en projektil på 46 kg. Tillverkad av Bofors och kunde få iväg 6 skott/min. Introducerades 1939 och fanns kvar ända till 1991.
Till höger 7,5 cm Kapjäs m/65 som kunde få iväg 25-30 skott/min. Max skottvidd 12 200 m. Kanske inte helt lyckat inköp då den hade mycket låg elevationsvinkel och därmed måste grupperas strandnära utan skyl framför.  Som skydd till pjäsbesättning monterades ett splitterskydd som vägde ca 1,5 ton och detta måste monteras efter gruppering. Inköptes 1970 och utgick 1985.


Utblick i hallen med olika typer av fordon. Jämfört med de museer vi besökt tidigare var det större avstånd mellan fordonen med större möjlighet att fotografera sidor och baksida. Hela utställningen var mer museiorienterad med beskrivningar av organisation och användning av respektive objekt.

 
Stor rörlighet kräver många fordon och tunga kanoner kräver bra draghjälp. Lastterrängbil från GM 936 N kom från surplusköpen 1946-1949. Försågs med hytt och värme i Sverige. Driv på alla hjulen via en 5-växlad låda. Vissa exemplar fanns kvar ända till 1958!
Dragterrängbil 954 Brockway var också surplusköp och även dessa försågs med hytt och värme i Sverige. Drog 21 cm pjäsen m/42  ända till 1982 då båda utgick ur krigsorganisationen.

   
Volvo Dragterrängbil 953 TVC . Har Skoda traktorn som förebild. Fanns även i armén som dragfordon till stridsvagnssläp. Var inte så snabb med max hastighet på 52 km/tim men hade dragkraft på 10 ton och kunde lasta 3,5 ton. Lastterrängbil 939 hade en vinsch som drog 7 000 kg enkel lina och kunde lasta 5,3 ton. Introducerades tidigt 60-tal och de flesta bilarna hade gjort sitt i slutet på 70-talet.

 
Förutom elektricitet så är nog mat trossens viktigaste uppgift. Kokterrängbil 961 fick både hytt och skåp i Sverige efter surplusköpen 1946-1949. Bensinmotor med 6 cylindrar gav 92 hk. Miljömässigt ingen hit då den drog 3,5 l/mil. Vill du läsa mer om alla surplusköpen kan jag varmt rekommendera Amerikanska överskottsfordon i svenska krigsmakten del 1 och 2, Leif Hellström.

  Stabsterrängbil 935 från Volvo med en 6-cylinders bensinmotor som slukade 4,5 l/mil. Var bataljonschefens rörliga u-plats. Fanns även som radio- och lastterrängbil i kustartilleriet. Till höger en inte alltför vacker  skapelse som heter Radioterrängbil 938. Tillverkades i 28 exemplar och användes som ledarfordon i kolonner samt som rekogniseringsfordon.

 
ARTE 719 var första anläggningen i kustartilleriet med digital dataöverföring mellan stridsledning och eldenheter. Kom redan 1970 och utvecklades av Philips i Sverige. Härifrån skedde spaning och insats av eldenheterna. Finns även funktioner för övning med simulering. Man kunde följa och bekämpa två mål samtidigt vilket inte låter så imponerande jämfört med dagens teknik. Förutom radar på X-bandet så kan mål följas med TV-kamera och laser. Hyddan flyter!

 
Närspaningsradar PS 821 P måste vara försvarets minsta radaranläggning. Antar att P’et står för portabel till skillnad mot de stationer som betecknas med ett R, rörlig. Ingick i rörliga spärrbataljonernas lätta robotbatterier (se robot ovan) som spaningsorgan från tidigt 70-tal. Hängde med till 1992. Amfibiebil 101 C kom till Sverige 1962 som försöksfordon. Tillverkad av Alvis i Storbritannien.

 
Rörliga kustartilleriet hade egen luftförsvarskapacitet med Luftvärnssystem 75 Marinen. Här en LV-akan m/48 som Sverige hade över 900 exemplar av. Kanonen kan riktas med fjärrstyrning från eldenhet, närstyrning med motor eller helt manuellt med vevar. Kanonen kan antingen matas manuellt med två man som står i de läderklädda stöden eller så fyller man på 24 skott i bågen som syns på bilden. LV-akan m/48 finns som modell från tyska Y-Modelle i olika skalor.

 
40 mm ammunitionen sitter i en ram med 4 patroner och det gäller att vara armstark och rapp när man ska mata kanonen under eldgivning. Ett både skakigt och tungt jobb som textförfattaren har provat på. Verkar inte vara lättare att manuellt med vevar hinna följa ett flygplan med den gamla 20 mm kanonen.

 
Centralinstrument 703 är en mycket tidig (1950) enhet för att med radar följa målet och räkna ut bäring och elevation för kanonen som ska bekämpa målet. Man kan kalla instrumentet en analog dator. Som underlag för att rikta in radarns smala lob användes karta där flygplanens rörelser plottades mha luftförsvarsorientering (lufor) från P2 nätet.

 
Nu backar vi ännu längre tillbaka i tiden och hittar en Lyssnarapparat från sent 30-tal. Den användes för att ”försöka” beskjuta flygplan i mörker. Imponerande nog kunde man lyssna in flygplan på avstånd upp till 8 000 m. Apparaten hade en höjdlyssnare och en sidlyssnare och utrustningen var alltid kopplad till en strålkastare (se tidigare bild). Till höger något som skulle göra grannarna avundsjuka på nyårsafton. 10,3 cm lysraketpjäs. Även om den lyste upp bra var konstruktionen inte helt lätt att hantera i mörker.

 
Olika varianter på trådbundet och radiosamband.

 
Nu har vi kommit till rörliga kustartilleriets sista system som visar på en imponerande integration av tillgängliga spaningsresurser och användning framkantsteknik för ledningsbeslut och styrning av eldenheter. På brigadnivå används information från KSRR, PS-15 och PS-870. Kustartilleriets egna spaningsresurser var Mätstation/Arte 727 med både radar, TV och laser och i närområden Närspaningsradar PS-617/R. SLC StridsLedningsCentral med insatsbeslut och styrning av eldenheter. Nu kunde man följa 30 mål samtidigt.


Kustartilleripjäs m/80 med 12 cm kaliber. 16 skott per minut och man kunde nu uppnå den imponerande skottvidden på mer än 34 km med sjömålsgranater. Automatladdning och maskinell riktning av pjäsen. Av 24 st tillverkade pjäser finns nu 4 st på museer.

 
Innan vi lämnade museet så tog vi en mycket kort promenad till Batteri Aspöberg för att beskåda resterna av batteriet som anlades 1919-1924. Detta är en av fyra pjäsbrunnar där det stod en 30,5 cm haubits m/16. Pjäsbrunnarna var förbundna med tunnlar som även rymde ammunitionsdurkar.

Nedan har du ett galleri med ytterligare bilder från rundvandringen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.