Bilar på Kuba


De flesta av oss har sett vykortsbilder på gamla amerikanska 50-talsbilar i Havannas stadsbild. Rullande reliker som genom sina ägares omsorg och makalösa uppfinningsrikedom hålls mer eller mindre körbara, helt enkelt för att det knappt finns något annat alternativ för den som vill äga en bil på Kuba.

Sedan revolutionen lyckades 1959, och det påföljande amerikanska handelsembargot inleddes, har tillgången till bilar varit otillräcklig för privatpersoner. Därför har kubanerna varit synnerligen angelägna om att ta tillvara på de bilar som redan fanns i landet.

Men hur stor del av biltrafiken utgörs verkligen av 50-talsbilar än idag? Har det, genom otaliga reparationer och improvisationer, uppstått unika fordon som kan vara intressanta för modellbyggaren?

Till att börja med ska det erkännas att, även om jag tycker äldre bilar är mycket vackra, så är mina tekniska kunskaper om dem och förmåga att urskilja bilmärken ytterst begränsad. En grov uppskattning av den kubanska biltrafiken är att den utgörs till c:a 40% av 50-talsbilar av alla möjliga slag. Detta var för mig oväntat många, och makalöst med tanke på att de alltså rullat i över 60 år!

Bensinen på Kuba är dyr, och de statliga lönerna låga. Därför tenderar alla som äger privatbil att även extraknäcka som taxi. Som turist var det inga som helst problem att få skjuts med någon av dessa fina bilar mot en fullt överkomlig slant.

 

Ytterligare c:a 40% utgörs av sovjetiska bilmärken som Lada, Moskvitch och GAZ, samt massvis av små Polski Fiat 126, på Kuba kallad för ”Polaquito”; den lille polacken. Allt importerat under kalla kriget när Sovjetunionen stod dem nära. Vår guide berättade att samtliga Lada ursprungligen delades ut till statligt anställda, och att de fram tills för ett par år sedan endast kunde byta ägare genom att gå i arv. Men numera är det alltså tillåtet att sälja dem privat.

Övriga ~20% av trafiken bestod till stor del av relativt nya franska bilar som Citroën, Peugeot och Renault. Men enstaka fordon härstammade från 30-talet! De var med andra ord gamla redan när revolutionen begav sig.

Somliga bilar, likt denna Pontiac -51, var i till synes mycket gott originalskick. Må vara att klockan på instrumentpanelen stod stilla, och passagerardörren endast kunde öppnas med assistans utifrån. Men med tanke på bristen på reservdelar så ser den makalöst bra ut! Föraren berättade att han hade haft den i 17 år, och arbetat som taxichaufför i två. Han hävdade att även motorn var original, men att de små orange-kromade dekorationerna som flankerade bilens bagagelucka var något som han snickrat ihop själv.

Desto vanligare var det kanske dock med de bilar som inte var så värst original. Ganska ofta hördes det omisskännliga ljudet av en dieselmotor under huven på en gammal amerikanare, och vid ett tillfälle hörde jag det distinkta putt-putt-puttandet av en båtmotor. En Chevrolet med huven öppen hade en motor med kyrilliska bokstäver på.

Däck och fälgar var ofta utbytta, liksom backspeglar, ratt och blinkersspak. Klädseln på sätena kunde vara något som kanske var gardiner med blommönster en gång i tiden, och ofta hade man installerat högtalare precis innanför fram- eller bakruta.

Det var inte alltid som bilarna hade fungerande blinkers, men hade gott om dekorativa ljusslingor i alla möjliga färger istället.

Lacken var ofta blank och fin, men det fanns undantag. Ett par exemplar var penselmålade i matt kulör.

DSC04331

Det fanns många bussar, och variationen av fordon var stor. Jag var förvånad över att se gamla amerikanska skolbussar i tjänst, och fick förklarat för mig att de var en gåva från Kanada som skänkt de gamla till Kuba när nya skulle köpas in. Trots mängden bussar var de ändå för få för att utgöra något pålitligt kommunalfärdmedel, varför många lastbilar blivit ombyggda för ändamålet. Exemplaret ovan liknar en fångtransport, men liknande konverteringar var en vanlig syn på vägarna.

Så för modellbyggaren som vill göra någonting annorlunda och kreativt med sin jänkebil så är den kubanska biltrafiken en mycket tacksam inspirationskälla. Även om din airbrush är inne på lagning så kommer du undan med att penselmåla. Tappat bort ratten till din 1957 Chevrolet Bel Air? Inga problem! Det är bara att ta en ratt från en VW bubbla eller gammal Citroën från din reservdelslåda.

Med det avslutar jag artikeln med en liten bildkavalkad: