Kan man tävla i modellbygge?

Frågan är befogad, svaret är:

-Ja, om man accepterar vissa begränsningar.

Vilka är då dessa begränsningar?

Den första och största är att inse att det inte går att objektivt fastslå hur bra en modell är. Ingen modelltävling utger sig för att kunna det och alla som tävlar accepterar i praktiken detta. En modelltävling bygger på mänsklig bedömning.

Däremot har det bland plastmodellbyggare utvecklats en tradition av hur vi ser på modeller.

Även om modelltävlingar skiljer sig från varandra i detaljer, verkar alla i den traditionen.

Man ska också ha klart för sig att denna tradition inte är det enda sättet att se på modeller.

Man kan också betrakta en modell som en teknisk dokumentation, typiskt för museimodeller, eller man kan se modeller som ett konstnärligt uttrycksmedel.

Den andra begränsningen är att det finns viktiga aspekter av modellbygge som det inte går att bedöma rättvist. Mer om detta senare.

Vad bedöms på en modelltävling?

Det varierar lite mellan olika tävlingar. På 08-OPEN bedömer vi endast det synliga resultatet av byggarens arbete enligt dessa fyra kriterier.

[box] 1. Helhetsintryck

Kortfattat innebär helhetsintryck att man bedömer hur realistisk eller övertygande modellen är. Vissa modeller ser man direkt att de är mer eller mindre väl byggda och målade plastmodeller. De får låga eller medelhöga poäng. Andra modeller ger intrycket att de är direkt hämtade ur verkligheten och i förminskat skick står framför dig. De får höga poäng. Helhetsintryck är det mest subjektiva av bedömningskriterierna.[/box]

[box] 2. Byggskicklighet

Kriteriet byggskicklighet är en teknisk bedömning av hur väl byggaren lyckats med byggarbetet. Domarna tittar efter om modellen är rak, att vingar och landställ på flygplan inte skevar, att alla hjulen på ett fordon vilar på underlaget (om fordonet står på plant underlag) osv. Domarna tittar också efter hur väl byggaren spacklat och slipat skarvar samt avlägsnat gjutskägg och och liknande.[/box]

[box] 3. Målning och finish

Detta är en teknisk bedömning av hur väl målningen och dekalsättningen är utförd. Vad gäller målning tittar domarna efter synliga penseldrag, apelsinhud, damm och skräp i färgytan, hur väl maskeringsarbetet är gjort, hur väl diffusa färggränser är utförda och hur konsekvent byggaren arbetat med nyansering av färgen. För dekalerna gäller att de ska vara väl centrerade, att byggaren har lyckats dölja dekalfilmen och fått dekalerna att smälta in i den omgivande målningen.[/box]

[box] 4. Detaljintryck

Här tittar domarna efter hur väl och hur konsekvent detaljerad modellen är. Det är inte mängden detaljer som räknas utan hur väl detaljeringsarbetet är utfört och att hela modellen är jämnt detaljerad. Domarna tittar också på hur väl byggaren lyckats framhäva modellens ytdetaljering. I kategorin dioramor bedöms även kriteriet ”Idé och komposition”. Här tittar domarna efter hur väl byggaren lyckas berätta en historia eller levandegöra en händelse. Ett välgjort diorama fokuserar betraktarens uppmärksamhet, gör det tydligt vad som händer och får betraktaren att börja fantisera om vad som hänt före, och vad som kommer att hända efter den avbildade händelsen.[/box]

Dessa bedömningskriterier är resultat av ett långt utvecklingsarbete som gjorts av domare och byggare och har ett mycket gott stöd bland tävlande byggare.

Vad bedöms inte på 08-OPEN?

Vi bedömer inte hur historiskt korrekt modellen är gentemot sin förebild.

Det skulle kräva att domarna har djupa och lika ingående kunskaper om alla förebilder i den klass som döms. Det är i praktiken omöjligt.

Även om man mot förmodan skulle hitta en sådan person, är det ogörligt att få ihop en hel domarkår där alla domare kan allt om förebilderna i den klass de dömer.

I många fall går det heller inte att exakt fastställa hur en förebild såg ut vid en viss tidpunkt.

Ett krav på att modellen ska vara historiskt korrekt skulle också utesluta många figurer och alla ”what if” modeller t.ex. Tamiyas Focke-Wulf Ta 183 Hückebein.

I modelltävlandets historia finns det också exempel på modeller som blivit bortdömda därför att domarna ansett att modellen varit historiskt felaktig trots att byggaren kunnat dokumentera modellens riktighet.

Att historisk korrekthet inte bedöms eller belönas kan naturligtvis upplevas orättvist för den byggare som lagt ned stor möda på efterforskningar kring förebilden och konverteringar av modellen så att den motsvarar hur en viss individ såg ut vid en viss tidpunkt.

Ett intressant försök att lösa problemet gör Modell Göteborg.

I deras ”dokumentationssklass” ställer byggaren ut sin modell tillsammans med dokumentation av förebilden.

Vi bedömer inte modellens svårighetsgrad.

Svårighetsgrad är ett svårdefinierat och undflyende begrepp.

Vad en byggare upplever som svårt beror i hög grad på vana och vilka verktyg hon har tillgång till.

Andra tävlingar bedömer svårighetsgrad och har listor i sina domarinstruktioner över vad de anser vara lätt respektive svårt.

Problemet är att många byggare, inklusive undertecknad, har en helt annan uppfattning om vad som är lätt eller svårt.

Man kan också fråga sig om det är intressant eller fyller någon funktion att bedöma svårighetsgrad.

För den som lyssnar på ett musikstycke, tittar på en film, en bild eller annat konstverk är det mindre intressant hur svårt det var att göra konstverket. Det viktiga är om man konstverket övertygar betraktaren.

Vi tycker att motsvarande gäller för modeller.

Vi bedömer inte hur mycket arbete som lagts ned på modellen.

Det skulle kräva att byggaren lämnade in en timrapport.

Det skulle också missgynna kreativa byggare som utvecklar enkla och arbetsbesparande metoder att lösa problem.

Tyvärr ser vi också ibland modeller där vi vet att byggaren lagt ned väldigt mycket tid och arbete på modellen men dessvärre är resultatet inte speciellt snyggt.

Vi tar inte hänsyn till kvaliteten på byggsaten som byggaren använt.

Det skulle kräva att domarna kände till kvaliteten på alla byggsatserna som ingår i klassen de dömer.

Problem som domare och tävlande ställs inför

Problem som domare möter:

Ibland krockar principer för bedömning med varandra och en gråzon uppstår. Principen att vi bedömer hur realistisk eller övertygande modellen är kan ibland krocka med principen att vi inte bedömer hur historiskt korrekt modellen är.

I sådana fall måste domaren tänka på att man i tveksamma fall hellre ska fria än fälla samt att man måste vara konsekvent över hela klassen när man dömer.

Problem som tävlande byggare ställs inför:

Som byggare kan man ställas inför problemet om man ska bygga en modell som man själv vill ha den, eller om man ska bygga så att den placerar sig bra enligt tävlingens bedömningskriterier.

Den självklara lösningen är att bygga efter egen smak. En modelltävling varar en helg men du själv ska vara nöjd när du tittar på modellen, där den står i hyllan, i åratal framöver.

Besvikelse över domslut.

Det är lätt hänt att man som byggare blir besviken över att den modell som man jobbat så mycket med inte placerade sig bättre.

Man ska då komma ihåg att domarna inte bedömer mängden nedlagt arbete.

Som byggare bör man också ha klart för sig att man inte ser sin egen modell med klara ögon.

Många byggare som deltagit med flera modeller i en klass, har gjort erfarenheten att den modell som de envist och kärleksfullt byggt på i månader blivit slagen av en modell som de inte lagt alls lika mycket möda på.

Här måste man komma ihåg att domarna bara ser det färdiga resultatet medan byggaren som ser sin modell också ”ser” allt arbete och engagemang som ligger bakom modellen.

Det kan slå åt andra hållet också. Som byggare ser man alla missar man gjort och grämt sig över när man byggt sin modell.

Domarna ser kanske inte missarna utan uppfattar andra kvalitéer hos modellen.

På dessa problem för byggaren finns två lösningar:

Den ena är att lära upp sig till domare genom att gå en domarkurs eller gå som domarlärling på en tävling.

Att tillsammans med en erfaren domare granska och poängsätta alla modeller i en klass enligt fastställda kriterier gör att man ser sina egna modeller med klarare ögon. Man tvingas gå från att säga att ”det där är en bra modell” till att precisera vad som är bra med modellen, vilket är mycket utvecklande för ens byggande. Att döma tillsammans är också ett utmärkt sätt att lära känna andra byggare.

Den andra lösningen är att tävla mer.

Ställer man upp med samma modeller i en annan tävling blir placeringen ofta annorlunda. Det är andra domare och kanske något annorlunda bedömningskriterier. Även praktiska omständigheter som ljus och hur tätt eller glest modellerna står skiljer sig mellan tävlingar och påverkar hur modellerna uppfattas.

Över längre tid kommer man dock att se en hög grad av samstämmighet i besluten.

Även om placeringarna kommer att skilja sig, finner man att vissa modeller konsekvent placerar sig högt upp i resultatlistorna.

Ulf Lundberg
Huvuddomare 08-OPEN