Därför köpte jag en Uschi riggtråd i somras, elastisk och 0.02 mm tjock. Den tunnast möjliga. Som spindenät, eller hårstrån, är den. Magnifikt tunn men väldigt stark, och tål att dras ut rejält innan den går av. Provade först en ytterst enkel variant, bara för att få grepp om superlim och spindelnät i kombination. En simpel riggning på min gamla B17.
Okej, så det var ju inga problem, begripligt, färdigt på en minut och superlimmet gick att hantera. Då behövdes en trevlig modell att gå loss på. Så jag satte igång med en Thulin D från AZ Models.
Här var det med en bra riggbeskrivning till modellen, så med hjälpa v den och några bilder på digitaltmuseum.se, kom jag långt
Passade förstås på att försöka få till en linneyta, och väldigt kul att simulera trä i fronten. Bara luckorna på sidan om motorn behövde uppdateras, men annars är den direkt ur låda.
Kul också att få plocka dit lite annorlunda nationalitetsbeteckningar för en svensk maskin. Med allt fler trådar på plats blev det trångt för min gamla pincett. Köpte ett nytt kit med fyra högkvalitativa pincetter och fortsatte.
Riggningen var nog egentligen inga större problem, översikten var enkel på översidan av vingen, och enkla raka dragningar. Men gudars så tunn tråden var, vit bakgrund och bra ljus krävdes. Dessutom reagerade tråden med limmet och skapade någon sorts statisk elektricitet. Så ändpunkterna med limmet drog sig till platser den själv tyckte den skulle sitta på, inte där jag ville. Ibland krullade den ihop sig, fastnade i andra trådar och min blygsamma darrhänthet visade sig räcka gott och väl för att kasta omkring tråden över halva vingen. Klippande, omriggande, svordomar...
Till slut blev det ändå något vettigt av det hela. Jättebra övningsobjekt.
Det funkade ju rimligt, men jag behövde mer träning. Undanstoppad hade jag en gammal dålig Avro 504, slarvigt gjord, nästan orange, så jag tänkte att den kunde vara kul att fortsätta med.
Framför allt för att begripa den vanliga kryssriggningen mellan biplansvingarna. Målade om och passade på att prova hur vitmålade fält med ensamma kronor kunde se ut. Jag började rigga genom att ta loss övervingen och helt fräckt dra tråd mellan pinnarna där. Sedan började jag med att skapa små hål med nål på lämpliga platser i vingar och kropp.
Detta blev enklare än på Thulinen. Tyckte jag åtminstone tills det började bli trångt.
Manöverutrymmet för pincetten var inte stor ju fler trådar som kom på plats. Vred och vände. Allt trängre och trängre. Dessutom började modellen bli fulare av små fält av superlim som började ta plats runt rigghål och vingpinnar.
Det var dags att sätta tillbaka övervingen, men där uppstod nästa problem. Att limma dessa 12 pinnar och få dem att fästa på rätt platser samtidigt blev mig övermäktigt. Trixade och tryckte tills jag tappade modellen i golvet. Där var jag nära att kasta skiten. Men en ny idé uppenbarade sig. Att sätta pinnarna på undervingen och där istället. Sagt och gjort, återigen ett relativt smidigt arbete, och dessutom kunde jag här dra fler trådar mellan vinge och flygkropp direkt.
Men trångt blev det, och när övervingen skulle på, uppstod samma problem. Knöliga hål, gammalt lim, dålig precision, jag lyckades inte få ihop modellen igen. Gav till slut fasen i det hela. Men okej, en bra lärdom var det. Får köpa en ny modell och göra om den en dag.
Missnöjd och frustrerad, behövde jag självförtroende och ytterligare övningsobjekt, lite liknande Avron. Tog därför fram en Phönix D.III som också stått på hyllan några år. Här var förfarandet liknande Avron, med kryssriggning mellan vingarna. Däremot lät jag allt sitta ihop för att slippa mankemanget med att få ihop allt igen senare. Så det blev trängre, men nu började jag få in snitsen på trådarna. På sina ställen behövdes små hål, och sakta växte det fram en rejäl riggning.
Kollade hela tiden Flygvapenmuseets bilder på originalet, och fann emellanåt extra wire, som jag inte sett tidigare. Bland annat en särskild på vänstersidan från strax framför sittbrunnen till fläkten ovanpå övervingen.
Jag har alltid varit orolig för att göra ingrepp på dekaler, det är så ohjälpligt irreversibelt om något blir fel. Men modellen tarvade riggning genom dem. Dessutom behövde jag skapa några små fästen i rodren.
Väl färdig med den, tyckte jag mig ha självförtroende nog att gå vidare. Naturligtvis inte färdiglärd.
Men nu vet jag vilka verktyg som gäller. Och jag kan verkligen rekommendera den här Uschitråden, alla andra varianter jag testat är betydligt jobbigare. Den är förlåtande och klarar vissa felgrepp när man lägger tummen mitt i riggningen. Lätt reparerad om olyckan ändå är framme. Bara så förbålt tunn, så man får ont i skallen av att försöka fokusera blicken på den emellanåt.
