
Modellen är förstås Hellers med nedslipade vingframkanter medan ett gammalt Matchboxställ målades och skapade en skön flygande känsla. Tunnan är ju oändligt mycket snyggare i luften! När jag ser den, undrar jag varför man inte bygger fler modeller i flygande skick, de blir onekligen rätt läckra. Dessutom slipper man en del jobb.


Flygande maskiner kräver förstås sin pilot.

Dekalerna kommer från Revells nyutgåva av Matchbox 29:a. Inte helt hundra, men ett snyggt FN-märke fanns med, vilket ju livar upp den annars rätt färglösa kärran.

Allt målades med Tamiyas gloss aluminium på kanna och lackades i en halvmatt nyans.

Presenten togs emot väl och placerades mitt på festbordet. Lite senare på kvällen, när whiskyn kommit fram, serverades vi gäster dessutom flera spännande Kongominnen.