MPMs He 177 1:48. Insnöad och inspärrad! Sid 11.

[Mahatma G]

Min erfarenhet är att det inte handlar så mycket om en tiondels mm hit eller dit på munstycket utan mer om partikeldiameter och dess inverkan på atomiseringen. När jag vill ha skarpa gränser arbetar jag väldigt nära modellen och bygger upp färglagret långsamt och försiktigt, vilket med nödvändighet medför att trycket måste vara lågt och torktiden lång.
Jag använder mest lackfärger (helst Xtracolour) och det har stor betydelse både vilken typ av förtunning som används och trycket vid sprutning. Förmodligen finns det något samband mellan partiellt ångtryck för lösningsmedlen och atomiseringsstorlek, men tyvärr verkar det vara ett område för empirisk snarare än vetenskaplig forskning.

[denstore]

Njae, jag kan nog med ganska stor säkerhet säga att munstyckesstorleken har betydelse för många problem man kan få med airbrushning. Kanske inte beroende på pigmentstorlek, men snarare på grund av att klumpar och flaggor i färgen blir problem mycket tidigare i små munstycken.
Men jag håller med om att ifall man verkligen vill kunna få till fina detaljer och skarpa linjer, så måste man nära och ha lågt lufttryck. Ska man verkligen få bra skarpa kanter, så är det ju dessutom bra att vinkla airbrushen inåt.
En sak som jag kommit fram till under de senaste åren, är att vissa av de saker som presenteras som hjälpmedel, ofta snarare blir kryckor. En sån sak är nålbegränsare. Jag tyckte det var en jättebra ide från början, men efter några år insåg jag att det var enklare och flexiblare att bara jobba helt manuellt. Då kan man direkt kompensera, när t.ex. färgen flyter sämre. Likadant så har jag börjat minimera allt i form av påhängsjox, så som filter, ventiler och annat. Allt för att minimera vikt, och göra airbrushen smidigare. Mycket av detta går stick i stäv med vad jag gillat, och också rekommenderat tidigare. Dock så är det tyvärr som med så mycket annat i livet. Allt blir svårare desto mer komplicerade lösningar man adderar.

[Mahatma G]

Njae, jag kan nog med ganska stor säkerhet säga att munstyckesstorleken har betydelse för många problem man kan få med airbrushning. Kanske inte beroende på pigmentstorlek, men snarare på grund av att klumpar och flaggor i färgen blir problem mycket tidigare i små munstycken.

Medges - jag uttryckte mig uppenbarligen lite oprecist. Fy på mig!
Vad jag åsyftade var att man inte behöver ett mindre munstycke för att få till fina detaljer utan att det handlar mer om teknik, arbetssätt och inte minst erfarenhet med sprutan och hur de färger man använder uppför sig.

[denstore]

Men även om man oftast kan göra betydligt mindre detaljer än vad man tror med stora munstycken, så är det lättare med ett finare munstycke, förutsatt att man hittar rätt mix och lufttryck. Men visst, 95% av oss klarar sig med någonting mellan 0.3-0.5mm.

En iakttagelse jag gjort under åren är att folk tror att t.ex. konstnärer och motivlackare behöver finare grejer än oss, men sanningen är nog att modellbyggare är mer benägna att detaljera än vad de flesta konstnärer gör. Undantaget är väl de som sysslar med fotorealism, typ Marissa Oosterlee eller Dru Blair.

Förresten, Uffe, kanske en rejäl skakmaskin vore lösningen på dina problem med Vallejo? Jag och Holst köpte var sin, och Holst är mycket nöjd med sin. Jag är rätt nöjd också, även om jag helst hade velat ha magiskt färdigskakat på 2 sekunder, och sedan färdigmixat rakt ner i sprutan utan paltande. Tyvärr är det nog en utopi utöver det vanliga.

[TuveB]

Vilken sorts skakmaskin var det?

[denstore]

Vortex-skakare, egentligen konstruerad för provrörsskakning.

[Ulf Lundberg]

Magnus och Mahatma.
Jag föreslår att vi tar färgdiskussionen i en annan tråd senare. Just nu målar jag och det går bra. När jag målat färdigt tänker jag berätta om erfarenheterna på allmänna forumet.

Uffe

[denstore]

Självklart, Uffe. Det är bara så lätt att ryckas med, när det är något man brinner för.

[Ulf Lundberg]

Grundmålningen är snart klar.



Jag ville prova min bottenmålningsmetod för fartyg på flygplan, så jag grundade med ett brun-grått kaos.
Sen förskuggade jag luckor och kring höjd och skevroder.



Tunna lager ljust gråblå ledde till följande. Än så länge är jag väldigt nöjd.



Sen grundade jag ovansidan med ett grå-grönt kaos. Hon såg grymt kool ut så här. Det var synd att måla över.



Sen målade jag min RLM 74-version. Klart nöjd även här.





Sen började jag frihandsmåla fläckarna. Svårare och mer tidsödande än jag trodde. Det hade varit klart enklare och kanske också blivit bättre om jag gjort det med masker istället. Då hade jag å andra sidan missat övningen i frihandsmålning, som är ett skäl till att jag bygger modellen.
Helt klart är att det hade varit klart svårare att måla detta med Vallejo.

Jag är kluven till intrycket. Ibland tycker jag att det är OK. Ibland tycker jag att det ser ut som hon har en muterad variant av fläcktyfus.
Jag tror jag ska försöka tona fläckarna med lite mörkade grå skuggning vid panellinjer och kanske en ljusgrå dimma.

Vad tycks?

Uffe

[denstore]

Jag tycker det ser helfräckt ut. Kommer att bli ännu bättre när dekaler och vädring kommer på.