Visst har du rätt, André, i att det skrivs väldigt lite just nu på forumet. Därför kanske jag ska ta tillfället i akt och berätta vad jag hittat på de senaste tre veckorna i Tyskland.
Resan inleddes för ovanlighetens skull med en dags uppehåll i Skåne för att besöka Falsterbo Horse Show, till stor glädje för min syster. På väg från Falsterbo till Trelleborg för att ta färjan till Tyskland stannade vi vid Skåre skansar, en kustförsvarsanläggning från 1700-talet, 2-3 km väster om Trelleborg. Från den ursprungliga anläggningen fanns inte mycket mer än några jordvallar kvar. Däremot fanns det ett antal betydligt modernare betongvärn (tyvärr plomberade) som kunde inspekteras.
Till Tyskland kom vi direkt efter att G20-mötet hade avslutats varpå det var en väldig massa poliser på Autobahn. Vi räknade till dryga 100 bilar och bussar, samt ett antal bepansrade fordon och vattenkanoner.
Väl framme hos mina morföräldrar utanför Stuttgart tog vi det lugnt några dagar, vilket innebar ett utmärkt tillfälle att besöka den lokala hobbyhandlaren.
Det har även blivit lite av en tradition att åka till Strasbourg när vi väl är där i krokarna. Medans kvinnorna shoppar kan då männen i familjen ostört besöka museer. I år föll valet på
Fort de Schoenenbourg vid Maginotlinjen, norr om Strasbourg, vilket är värt ett besök. Fortet består av två huvuddelar, en del med kaserner och en stridsdel. Dessa två är förbundna via en 5 km lång tunnel, en imponerande syn:
Detta är dock inte det mest imponerade fortet runt Strasbourg. Det tyska fortet
Feste Kaiser Wilheml II, beläget söder om Strasbourg byggt mellan 1893-1916, vilket vi besökte får två år sedan, imponerar stort. Med en total yta på 254 hektar och 40 000 kvm boyta under jord med en enorm labyrint av gångar är det ett absolut måste att besöka. Anläggningen är så stor att det av ekonomiska skäl är omöjligt att hålla hela fortet öppet för allmänheten. Dessutom bör tilläggas att de tunnlar man går i är mycket klaustrofobiska, samt att man endast kommer in med guide eftersom man annars skulle gå vilse och inte kunna hitta ut:
Till sist fick jag för första gången sitta bakom spakarna på en Airbus A320 under ett besök vid en flygsimulatoranläggning i närheten av mina morföräldrar. Tanken var från början att flyga en Boeing 747, men då den var ur funktion efter ett strömavbrott blev det Airbusen istället. Trots fel flygplanstyp gick flygningen från Arlanda till Kastrup bra (om man bortser från en motorbrand), med en flygtid på en dryg timme.
Sedan bar det av hemåt igen.
/Gabriel
