I Günther Priens kölvatten eller hur jag tog mig till Scapa Flow
Postat: 30 jul 2016, 17:18
"Men hur blir det med din hustru, Gauk? Blir hon tillfreds med att du lämnar henne?"
"Det får blir med henne som med andra kvinnor", sade Gauk. "Alltid kan man inte vara tillhands för att göra dem till lags. Jag har haft två hustrur, och det kan jag säga nu, att en man måste ha sin frihet att syssla med något annat än kelande och klappar."
Ja, så sant som det är sagt! Här var det Gauk, en av huvudpersonerna i Männen från Ness av Erik Linklater som tog bladet från munnen. Har ni inte läst den och gillar Röde Orm kan jag varmt rekommendera denna vikingaskröna som till största delen utspelas på Orkney.
Orkney ja. Tack vare en schysst svåger med segelbåt fick jag möjlighet att segla med till Orkney via Norge och Shetland nu i sommar. Det var en fantastisk resa som jag kommer att kunna leva på länge. Så mycket flyg fanns det inte att se men ändå något. Dessutom fanns det rika möjligheter att gotta sig åt historia av olika slag, inte minst den marina med den förra basen Scapa Flow alldeles intill. Jag kan varmt rekommendera en resa till dessa frodiga, grå och ganska kärva öar. Människorna är oerhört vänliga och det är gott om plats på de vita stränderna. Här kommer några bilder som jag hade med mig hem. Jag vet att många här har grym koll på detaljerna och skulle jag ha skrivit fel nedan så rätta mig gärna.
Sumburgh – fyr- och flygplats på södra Shetland. Jag har länge velat komma dit, ända sedan jag läste hur Marshall Lindholm här nödlandade en av de till civil verksamhet ombyggda B-17 Fortress som svenskarna fått av USA. Lindholms bok heter Flyg i natt och är absolut läsvärd. Här ser vi ett par Super Pumor som jag tror är i oljeutvinningsbranschen.
Flygplatsen på Papa Stour. Terminalbyggnaden var rätt enkel som ni ser. Undrar om vi bröt mot någon regel...?
Coastguard flög ofta runt och spanade i sina nya Sikorsky S-92:or.
Minnesmärke i Scalloway över "Shetland Bus", en organisation som skeppade agenter och annat från Shetland till det av tyskarna ockuperade Norge.
Fågellivet på öarna är förstås otroligt rikt. En av de vanligaste fåglarna är labb (Skua) som verkligen försvarar sitt revir så gott den kan. Och visst ser den rätt förgrymmad ut när den kommer farande, ibland bara någon decimeter från en.
Mellan Shetland och Orkney ligger Fair Isle. Det bor bara ett fåtal personer där men den besöks av många ornitologer och en del seglare under sommaren. Jag begrep inte varför det var så många som hade bil på den ynkliga ön men antagligen stormar det väl så mycket under en stor del av året att det är ett måste för att kunna ta sig ut och bort till den lilla affären kanske? Här nödlandade en He 111 under kriget och den fick ligga kvar. Inte mycket återstår, nästan bara motorblocken men det var förstås intressant att se ändå.
Flygplatsen på Westray. Härifrån flygs "the shortest scheduled passenger flight in the world" mellan Westray och Papa Westray och flygtiden är ofta mindre än de två minuter den är planerad till. Jämfört med Papa Stour var det här en storflygplats!
Nu ser vi ut över Scapa Flow. Inget förråder att i djupet under vattenytan på bilden ligger bl.a. SMS Markgraf – ett av flera tiotals fartyg som sänktes av tyskarna själva 1919. De flesta bärgades under mellankrigstiden men några, t.ex. Markgraf ligger där ännu. Det kan verka konstigt att man sänkte sina egna fartyg men kriget var inte slut, det vara bara ett stilleståndsavtal som ingåtts i november 1918 och den tyske befälhavaren över flottan visste att fredsförhandlingarna gick trögt och deadline närmade sig. Det skulle kunna bli krigstillstånd på nytt. Han hade ingen direktkontakt med Berlin och för att hindra att britterna skulle ta över alla fartygen var sänkning ett av få alternativ. Långt borta till vänster på bilden syns en höjd. Där borta ligger vraket av Royal Oak som sänktes hösten 1939 av Prien och besättningen på U-47.
Vid den förra basen Scapa Flows tankanläggning vid Lyness på ön Hoy har skapats ett museum om tiden då basen var aktiv. Här finns också en kyrkogård där många av offren från krigen ligger begravda.
Här är en modell av hur de tyska fartygen var placerade i Scapa Flow 1919. Jag tog bilden ovan något till vänster och ovanför den vänstra plastpinnen som håller uppe glaset.
Här har vi en "bulkhead door" från SMS Markgraf. Den finns på den intressanta utställningen vid Lyness.
Ännu ett spår av SMS Markgraf, detta på Kirkwalls lilla men fina museum.
Inte mycket återstår av flygbasen (Navy) Hatston – men några spår går att hitta.
En bild som visar Hatston vid början av Andra världskriget och i bakgrunden syns Kirkwall med sin vackra katedral och Kirkwall Hotell som jag bodde på en natt. Det användes av brittiska flottan under kriget. Stadens skyline är sig lik.
Loganair flyger mellan öarna i Orkney och Shetland och använder Islander till de mindre flygplatserna men också SAAB 340 till de större.
Det här fartyget har legat där det ligger sedan första världskriget då det köptes in och sänktes som ubåtsspärr. Britterna trodde att de skulle räcka för att hålla de tyska ubåtarna borta från Scapa Flow även 1939. Men tysk flygspaning visade att de nog fanns en möjlighet att tränga sig igenom när tidvattnet var högt och strömmen lugn (den kunde tidvis uppgå till 10 knop). Günther Prien lyckades ta sig ända in och sänkte Royal Oak. Fartyget var redan gammalt men det var förstås en grym nesa och kostade dessutom över 800 brittiska sjömän livet. Man byggde sedan barriärer av betongblock som satte stopp för fortsatta intrång.
På Sanday hade man en fejkad flygbas under kriget, här är ett spår av den som finns kvar än i dag.
Till sist en traktor (tror jag att det är) om någon är intresserad av sådana
"Det får blir med henne som med andra kvinnor", sade Gauk. "Alltid kan man inte vara tillhands för att göra dem till lags. Jag har haft två hustrur, och det kan jag säga nu, att en man måste ha sin frihet att syssla med något annat än kelande och klappar."
Ja, så sant som det är sagt! Här var det Gauk, en av huvudpersonerna i Männen från Ness av Erik Linklater som tog bladet från munnen. Har ni inte läst den och gillar Röde Orm kan jag varmt rekommendera denna vikingaskröna som till största delen utspelas på Orkney.
Orkney ja. Tack vare en schysst svåger med segelbåt fick jag möjlighet att segla med till Orkney via Norge och Shetland nu i sommar. Det var en fantastisk resa som jag kommer att kunna leva på länge. Så mycket flyg fanns det inte att se men ändå något. Dessutom fanns det rika möjligheter att gotta sig åt historia av olika slag, inte minst den marina med den förra basen Scapa Flow alldeles intill. Jag kan varmt rekommendera en resa till dessa frodiga, grå och ganska kärva öar. Människorna är oerhört vänliga och det är gott om plats på de vita stränderna. Här kommer några bilder som jag hade med mig hem. Jag vet att många här har grym koll på detaljerna och skulle jag ha skrivit fel nedan så rätta mig gärna.
Sumburgh – fyr- och flygplats på södra Shetland. Jag har länge velat komma dit, ända sedan jag läste hur Marshall Lindholm här nödlandade en av de till civil verksamhet ombyggda B-17 Fortress som svenskarna fått av USA. Lindholms bok heter Flyg i natt och är absolut läsvärd. Här ser vi ett par Super Pumor som jag tror är i oljeutvinningsbranschen.
Flygplatsen på Papa Stour. Terminalbyggnaden var rätt enkel som ni ser. Undrar om vi bröt mot någon regel...?
Coastguard flög ofta runt och spanade i sina nya Sikorsky S-92:or.
Minnesmärke i Scalloway över "Shetland Bus", en organisation som skeppade agenter och annat från Shetland till det av tyskarna ockuperade Norge.
Fågellivet på öarna är förstås otroligt rikt. En av de vanligaste fåglarna är labb (Skua) som verkligen försvarar sitt revir så gott den kan. Och visst ser den rätt förgrymmad ut när den kommer farande, ibland bara någon decimeter från en.
Mellan Shetland och Orkney ligger Fair Isle. Det bor bara ett fåtal personer där men den besöks av många ornitologer och en del seglare under sommaren. Jag begrep inte varför det var så många som hade bil på den ynkliga ön men antagligen stormar det väl så mycket under en stor del av året att det är ett måste för att kunna ta sig ut och bort till den lilla affären kanske? Här nödlandade en He 111 under kriget och den fick ligga kvar. Inte mycket återstår, nästan bara motorblocken men det var förstås intressant att se ändå.
Flygplatsen på Westray. Härifrån flygs "the shortest scheduled passenger flight in the world" mellan Westray och Papa Westray och flygtiden är ofta mindre än de två minuter den är planerad till. Jämfört med Papa Stour var det här en storflygplats!
Nu ser vi ut över Scapa Flow. Inget förråder att i djupet under vattenytan på bilden ligger bl.a. SMS Markgraf – ett av flera tiotals fartyg som sänktes av tyskarna själva 1919. De flesta bärgades under mellankrigstiden men några, t.ex. Markgraf ligger där ännu. Det kan verka konstigt att man sänkte sina egna fartyg men kriget var inte slut, det vara bara ett stilleståndsavtal som ingåtts i november 1918 och den tyske befälhavaren över flottan visste att fredsförhandlingarna gick trögt och deadline närmade sig. Det skulle kunna bli krigstillstånd på nytt. Han hade ingen direktkontakt med Berlin och för att hindra att britterna skulle ta över alla fartygen var sänkning ett av få alternativ. Långt borta till vänster på bilden syns en höjd. Där borta ligger vraket av Royal Oak som sänktes hösten 1939 av Prien och besättningen på U-47.
Vid den förra basen Scapa Flows tankanläggning vid Lyness på ön Hoy har skapats ett museum om tiden då basen var aktiv. Här finns också en kyrkogård där många av offren från krigen ligger begravda.
Här är en modell av hur de tyska fartygen var placerade i Scapa Flow 1919. Jag tog bilden ovan något till vänster och ovanför den vänstra plastpinnen som håller uppe glaset.
Här har vi en "bulkhead door" från SMS Markgraf. Den finns på den intressanta utställningen vid Lyness.
Ännu ett spår av SMS Markgraf, detta på Kirkwalls lilla men fina museum.
Inte mycket återstår av flygbasen (Navy) Hatston – men några spår går att hitta.
En bild som visar Hatston vid början av Andra världskriget och i bakgrunden syns Kirkwall med sin vackra katedral och Kirkwall Hotell som jag bodde på en natt. Det användes av brittiska flottan under kriget. Stadens skyline är sig lik.
Loganair flyger mellan öarna i Orkney och Shetland och använder Islander till de mindre flygplatserna men också SAAB 340 till de större.
Det här fartyget har legat där det ligger sedan första världskriget då det köptes in och sänktes som ubåtsspärr. Britterna trodde att de skulle räcka för att hålla de tyska ubåtarna borta från Scapa Flow även 1939. Men tysk flygspaning visade att de nog fanns en möjlighet att tränga sig igenom när tidvattnet var högt och strömmen lugn (den kunde tidvis uppgå till 10 knop). Günther Prien lyckades ta sig ända in och sänkte Royal Oak. Fartyget var redan gammalt men det var förstås en grym nesa och kostade dessutom över 800 brittiska sjömän livet. Man byggde sedan barriärer av betongblock som satte stopp för fortsatta intrång.
På Sanday hade man en fejkad flygbas under kriget, här är ett spår av den som finns kvar än i dag.
Till sist en traktor (tror jag att det är) om någon är intresserad av sådana
