IPMS Stockholm

För några veckor sedan fick jag en fantastisk "gåva" från Flygvapenmuseet. Vi fick en Rätgb 922 levererat till Ängelholms Flygmuseum där jag genast lade beslag på den...

Jag tänkte att det kanske kunde finnas ett intresse för mitt projekt även på den här sidan.
Kunskapen om dessa fordon i allmänhet är i stort sett obefintlig. Det verkar tyvärr som att det även gäller resten av Flygvapnets fordon.
I folkbildningsyfte (nåja, visst egenintresse fanns väl) startade jag en grupp på Facebook som heter just "Flygvapnets fordon".

Rätgb 922 är en Dodge Power Wagon 300 av 1980 års modell som försetts med ett skåp tillverkat av Fjeldhus. Den har en släckmedelskanon på taket som drivs med hjälp av tryckluft. Släckmedelstanken rymmer 500 liter och töms på ca 30 sekunder vid insats.
Hytten är avsedd för två personer, en förare samt en räddningsledare.
Den är klassad som räddningsfordon typ 3 vilket betyder att det är en "först på plats-brandbil". Största vikt har lagts vid bra acceleration.
Bilen ska kunna vara snabbt på plats vid ett haveri för att kunna dämpa en eldsvåda tillräckligt länge tills de större brandbilarna hinner fram.
Bilen fanns i tjänst i Flygvapnet mellan åren 1980 - 1999. Därefter ersattes den av Rätgb 397 som är en betydligt modernare bil av märket Chevrolet.

Vår Dodge är nummer 319 och har tjänstgjort vid både F 17 samt F 13 M. Den har stått i ett förråd som ägs av Flygvapenmuseum sedan det togs ur tjänst 1999. Målet med mitt projekt är i första hand fräscha upp den inför placering i en utställning om Flygvapnets räddningstjänst på F 10. I andra hand ska jag försöka att få den i kördugligt skick. Det är dock inte tänkt att den ska ut på vägarna. Den kommer inte att besiktigas och civilregistreras. Inte i nuläget i varje fall. Om möjligt ska även släckmedelskanonen kunna användas i demonstrationssyfte.
Nu till bilderna...









Andreas

Interiör. Typisk jänkarbil. Automatväxellåda med rattspak. Helljusomställning är knapp på golvet. Vindrutetorkarna manövreras med ratt på instrumentpanelen. Monstruöst glapp i den synnerliga indistinkta styrningen...

Kanonen på taket manövreras med "mopedstyret" i taket. Inget sikte finns så man får köra på känsel och erfarenhet.

Stor manöverpanel med många knappar och lampor.


Dekaler i vindrutan visar positionering mot havererat flygplan. Det finns även en karta över flygplatsen med omnejd, i det här fallet Malmen.


I skåpet finns släckutrustning samt verktyg. Här är brandsläckare samt platsen för bilens batteri som saknas för tillfället.


I den bakre delen finns de tre stora tryckluftsflaskor som driver kanonen på taket. Vid längre utflykter som till exempel basflygningar förvarades reservhjulet ovanpå flaskorna. På bilden har Flygvapenmuseet skickat med en extra framskärm.


På den andra sidan, i den främre delen hittar vi slang och strålrör. Dessa användes i sort sett inte alls i praktiken. Den stora släckmedelstanken skymtar till vänster. 500 liter vatten plus lite skumvätska. Tyngdpunkten på dessa bilar låg ungefär i ögonhöjd vilket ledde till en aning obehagliga körupplevelser. Den gick fort rakt fram men det blev problem vid svängar...

Andreas

Tyvärr så var bilen lite krockad.

Eftersom Flygvapenmuseet var vänliga nog att skicka med en ny (bättre begagnad...) framskärm och en "grind" blir det ett litet roligt projekt att fixa med.



Den övre är ersättningskärmen. Den ska lackeras om till Mörkgrön 326H som den nedre.

Det blev en aning större projekt än vad jag hade förväntat mig.
För att kunna lossa framskärmen var jag tvungen att montera av huv, front och stötfångare med mera.

Den var även mer krockad än vad jag tidigare trott så flera av prylarna som plockats av fick ändå riktas och knackas ut.


Vad har jag gett mig in på?

Framskärmen hade även slagit i framkanten på dörren som fick spacklas upp med hjälp av lite hederlig Hagmans.
Vem kunde tro att det gick att användas till annat än bara modeller?


Här är förresten motorn. Det är en hederlig gammal V8 (Chrysler 360) som är lite uppskrämd.
Jag är tyvärr inte så insatt i just motorer men av de bilintresserade kollegornas reaktion har jag förstått att det är lite speciellt...
Jag tror att Räddningsterrängbil 922 är utan tvekan Flygvapnets (Försvarsmaktens?) meste raggarbil någonsin!

Frontplåten är utknackad av min "förste mekaniker" och hjälpreda Gösta. Han är pensionerad plåtslagare och bilmekaniker vilket gör honom till en enorm tillgång för mig som är nybörjare vad gäller bilar...

Jag har lackerat upp den och så här ser den ut vid en provpassning. Bra nog!
Flera har påpekat att den inte får bli för fin då det trots allt är en "krigarbil".


Så här ser ovankanten på vindrutan ut. Inte så vackert men det är inte alls som det ser ut.
Det är gammal tätningsmassa för att skydda skarven som sitter väldigt utsatt precis under släckmedelskanonen.
Släckmedel är absolut inte nyttigt, varken för människor eller bilar. Jag har själv varit och hämtat renoverade räddningsbilar från en firma i Sölvesborg under lumpen. De hade fått sina golv i skåpen utbytta efter att släckmedlet hade frätt stora hål i dem...
Jag ska pilla bort den gamla massan på bilden och ersätta med ny svart tätmassa från Biltema.

Motorn har vi också börjat titta på. Vi lånade ett batteri från vår Startbil 954 och gjorde ett startförsök. Bilen har inte startats på 16 år.
Det gick inte alls. Den verkade inte tända.
Glädjande nog verkade allt annat fungera. Inte en glödlampa var trasig!

Andreas

Motorn igen...


Vid vårt startförsök märkte vi att det forsade bensin lite överallt ur förgasaren. Vi såg framför oss hur vi skulle vara tvungna att beställa nya packningar med mera.
Det visade sig att ingen av skruvarna var åtskruvade av någon anledning. Alla var i stort sett bara dittryckta. Udda!
Efter lite skruvande verkar allt hålla tätt. Vi passade även på att byta en bränsleslang som såg hemsk ut.


Här är min kollega Gösta i färd med att skruva Dogde. Notera den eleganta lösningen med åtkomst. Det är lite svårt att komma åt om man är lite kortväxt. Det är dock gott om plats runt motorn så...


Vi hittade även en av anledningarna till varför inte motorn tände. Tändstiften såg ut så här:


Gösta uttryckte det som att han aldrig hade sett stift i sämre skick. Trots sina 50 år på bilverkstad...

Andreas

Läckert, det här ska bli intressant att följa och då är jag inte ens bilintresserad. Hmm, snygga tändstift...

Kan inte ett jota om bilar men från min ungdoms da´r då jag plöjde bilmagasin kommer jag ihåg Holley-förgasarna, så visst är det nog ett vrålåk du har. Mörkgrön och gul text: det kliar i fingrarna att bygga en flygvapenbil.

Vad kul att se! Jag har ett nästan lika stort intresse för bilar och andra fordon som för flygplan så det här projektet ska jag följa med nöje.

Här är några bilder från min värnplikt som förare på just Räddningsterrängbil 922.
Det kanske kunde intressera någon hur de kunde se ut i tjänst?









Andreas