IPMS Stockholm

Den här ¨miniubåten" tror jag är bandgående, och var delaktig i undervattensoperationerna i våra vatten under 80 talet //Lennart

Glad sommar på dig Lennart!

Har inte de där bandgående tingestarna förnekats, då kan de väl inte finnas? Eller förnekar man att man förnekat något? Eller är det svenska marinen som förnekar det som bevisats kanske finns?

Färger? Röd/vit? Svart/vit?

Hej Stellan och tack detsamma !
Nja, det är nog inte marinen eller Fm som förnekar att man hittat bandspår från främmande farkoster! Det är nog "andra" som försökt få det till allt utom just främmande undervattens verksamhet. Bandspår har ju hittats på flera platser, och lite kuriöst också med olika bredd. Det kan ju te.x ha varit någon form av arbets plattform . Bauman institutet Of underwater Device And robotics i Moskva, byggde ett stort antal bandgående konstruktioner för olika typer av undervattensarbete under 70 talet. Bl. en som hette Scaros, i Vladivostok så lät man bygga MT-88 som är mycket lik den franska Epaulard. Och så hade man Alfa, Beta och Gamma 1 ,8 och 30 ton resp. 1978 så byggdes Manta Aquator bottom crawler i Sevastopol.
Och tekniken och kunnandet har funnits under väldigt lång tid. Malakit byggde tidigt en liten miniubåt med vad som ser ut som medar för forskningsändamål" men flera av det här enheterna kan även ha utnyttjats i militära underrättelse operationer. När man läser te.x förre ÖB.s 1987 rapport så finns flera blanka sidor där det skall vara fotografier. Texten finns däremot kvar under många. Och på en står det bl.a annat liknande
"kan även varit utrustad med bandaggregat".
Riktigt intressant är att redan 1983 så observerade Fm en ca 30 meter lång ubåt, och en 13,5 meter lång miniubåt. Man hade då ingen kunskap om
några sådana typer. Man hade bra observationer av torn samt däcksdetaljer. Men efterforskningar gav resultat. AS-28 är precis 13, 5 meter lång !
Jag är övertygad att Sovjet hade föregångare till X-ray , Paltus, Losharik, Kashalot och Piranja som det använt tillsammans med Triton 1 och Triton 2, för väldigt stor det av underrättelse materialet är ju fortfarande hemligstämplat.

Efter Töre incidenten 1987 gjordes analysen att främmande undervattens aktivitet har utförts mo Siknäsfjärden, Törefjärden m Botten viken.
Samt operationer i anslutning till flygflottiljen F-21. Inne i Törefjärden fann man att stora tunga föremål flyttats omkring på botten, för stora och för tunga för att flyttats manuellt. Operationerna bedömdes vara riktade mot min och ammunition förråden Kalix linjen.

Jag har pratat med några som deltog i just 87 incidenten, och även ortsbefolkning och ett antal fiskare.
En fiskare som nästan rammade en miniubåt med 9 andra personer i båten beskrev den som en stor knöl med en lucka, och en längre ryggås.
Vittnena bedömde miniubåten till ca 15 -16 meter lång , efter jämförelse med fiskebåten.
Mer gröngrå än svart. Han har pekat ut Triton 2 på bild. Det som avviker från just Triton är att farkosten hade radar, och längden. Triton 2 M är ca 10 meter.
2 helikoptrar som deltog fick med aktiv och passiv sonar in tre föremål innanför avspärrningarna. Ett större och två mindre.
Den nämnde fiskare lånade även ut sin fiskebåt till Fm där man placerade en sonar utrustning. Han var med då man fick bild på en mellan 14 till 16 meter lång farkost.

1983 så sågs av 6 olika vittnen vid två helt avvikande tillfällen och tidpunkt något som samtliga beskrivit som "en dykare på moped" och en dykare som höll i ett styre. Ena observationen gjordes på förmiddagen vid Bergnäsbron, den andra på eftermiddagen inne i Luleå hamn mellan marinan och gråskälören". Vad man kan tänka på är att början av 80 talet fanns knappast en civilist" som kände till förekomsten av dykfarkoster!
Det är ju inte lite knepigt när man ser det ryska kartorna på våra inre vatten , vilket exakt djup det har markerat.
Färgen på just den på bild är nog Röd vit.
Länken nedan är av intresse. Ni kommer väl ihåg den där akustiska prylen som man hittade , något som var fästat på en platta och fanns på botten.
//Lennart
http://www.wtec.org/loyola/subsea/b_dubna.htm

Intressant, men en fråga från en landkrabba med lån erfarenhet av bandfordon - varför behöver man band på botten?

Min ringa erfarenhet av vatten säger att botten ofta är väldigt mjuk och ojämn.

Ett bandfordon tappar dessutom mycket av bandtrycket under vatten eftersom vattnet ger en markant lyftkraft, något vi upplevde då vi körde "Unterwasserfahren" i Tyskland med Leo 2.

En arbetsplattform typ grävmaskin eller liknande kan jag förstå att det kan vara händigt om man skall bygga/reparera konstruktioner på botten, så att man står stadigt och kanske kan lyfta och ta i, men en ubåt - varför behöver den band?

Förklara gärna någon som vet.

Jag håller helt med dig. Men några har förklarat att det kan vara bra med larvband just på vissa typer av bottnar med sten och andra hinder?
Har ju själv funderat just för att det dessutom ökar vikten på farkosten, men vinsten i framkomlighet kanske kompenserar det ?
Två dykare fann bandspår i Sognefjorden 1985.
/Lennart

Spåren kanske gjordes med flit för att förbrylla.
I min ungdom (typ 10 år gammal) hade vi ett däck som vi rullade in på grannens gräsmatta och gjorde spår i snön med. Bör ha förbryllat en del dagen efter, kanske var det lika seriöst med bandspåren på botten?

Jag tror att sekretessen kring farkosterna gör att det är omöjligt att hitta bra info. Men flera miniubåtar har ju arbetsredskap under fören, och då kan det kanske underlätta med bandaggregat ? Lennart

Stabilare plattform att arbeta ifrån/med om den står stadigt på botten? Kan röra sig även om propellerskada? Rör sig inte med strömmande vatten om den måste vara still en längre tid? Kan alltid röra sig på lägsta djup även om det är grunt?

Argonaut I kanske har stått som förebild https://en.wikipedia.org/wiki/Argonaut_ ... gonaut.png

Det är nog helt riktigt Stellan ! Jan Breemer skriver i sin bok "Soviet submarines, design, developments and tactics" om det sovjetiska Seehund och Seeteufel man började utveckla efter kriget. Han skriver bl.a att det finns tecken som tyder på att Sovjet byggde en egen version av Seeteufel, och den var 50% längre än sin föregångare. Och 1957 bedömdes Soviet inneha mellan 35 och 57 miniubåtar. Förre kommedören Bertil Åhlund skrev redan 1971 i sin bok "Sovjetunionen på världshaven" att man vet att Sovjet förfogar över flera typer av dvärgubåtar, för insatser mot hamnar och försvarsanläggningar. Ubåtarna transporteras via inre vattenvägar till Östersjökusten. Det kan även transporteras på järnväg. Dvärgubåtarna bogseras till operationsområdet med konventionella ubåtar.Lite klurigt är att den lilla farkosten som finns på den svartvita skissen från Malakit, ser i stor sett exakt likadan ut som den för ett tiotal år sedan konstruerade 16811 Konsul, som fortfarande används av ryska flottan. Och man har ju tydligen även gjort en utvecklad version redan. Sovjet hade ju ett knepigt system med märkning också. te.x på sina Triton farkoster. Flera enheter kan ha samma nummer. Och då uppstår problem för iakttagare. För om personen X ser en miniubåt utanför Göteborg med nr xx, då kan ju inte samma miniubåt varit i Stockholms skärgård samtidigt, även om personen Y säger det. Det var myndigheten för särskild vilseledning" som utarbetade dessa olika system. Många av miniubåtarna var underställda direkt GUGIMO, centralstyrelsen djupdyk, inom försvarsministeriet. Det sk Carriers submarines hade beteckningen GPN. Dykarna kallade sig själva för Parusniki ( sailing ship) efter som basen och utbildningscentrum låg i Parusnoye .
Aktuell enhet för Östersjön var 561 OMRP.

40 sovjetiska officerare från marinen ledda av kaptenen första graden Sergei Kroshkin startade utvecklingen av det sk. As systemen.
Ubåtarna opererade under Gru och var inte registrerade inom den vanliga ordningen i ryska flottan. Den första togs i bruk i början 80 talet.
1986 så blev det formellt inregistrerade i flottan. Ubåt 15 blev den andra i en helt ny serie och sjösattes 1988. Utvecklingen pågår fortfarande och är
omgärdad av extrem sekretess.

Tilläggas kan också att 3 st Triton 2 M har varit kvar i Ukraina 504, 509, 528, och om det är operativa ännu är väl ingen som riktigt vet ? Men det anges varit i tjänst fram till år 2000. Triton 1 däremot är fortfarande i bruk, och det Kroatiska företaget Adria Mar har tagit över moderniseringen av dem från Malakit. Men möjligheten finns att även Triton 2 genomgått en modernisering och är operativ? Jag hittade en rysk sida där den angavs som semivåt ? Malakit och Adria Mar samarbetade tidigare. Projekt 09. 908 Triton 2 byggdes på varv 196 mellan 1972 och 1985.Ritades på ritkontoret i Volna. 13 enheter byggdes och man gjorde många förändringar redan från start. Vad många kanske inte känner till är att även Polen byggde farkoster för undervattensarbete !
//Lennart

Semivåt låter som stängd farkost men med fullt utrustade dykare med andningsapparater då besättningens utrymme vattenfylls.

http://www.jfdefence.com/sealpod/index. ... irect=true
Svensk variant på detta http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_m ... 408490.ece