Otto Dix anmälde sig frivilligt som soldat i tyska armen när första världskriget bröt ut. Under hela kriget tjänstgjorde han som kulspruteskytt och artillerist på väst och östfronten. Sin tid som soldat dokumenterade han i en stor mängd skisser, varav många publicerades.
1929-32 arbetade han på sitt stora verk om kriget.
Kompositionen är inspirerad av altartavlor (Dix var grundligt skolad) men istället för en korsfäst Jesus finner man i bildens centrum en soldat spetsad på ett par rostiga järnbalkar, ett tema som återkommer i flera av hans målningar.
Någon återuppståndelse à la Jesus ser man heller inga spår av.
Järnbalkarna och den spetsade soldatens pekande arm är inledningen på en cirkel som fortsätter i triptykens högra del, markeras tydligt av den hängande duken i underdelen och via soldatens ben och ryggsäck i vänsterdelen återvänder till där den började.
Den visar kriget som en ständig cirkelrörelse, en kvarn.
I målningens vänstra del marscherar soldaterna in i strid. De båda soldaterna ser varandra i ögonen som om de undrar om någon av dem kommer att komma ur striden med livet i behåll.
I mittdelen härskar döden. Här finns bara en levande människa, soldaten i gasmask. De andra är reducerade till avfall, människor som malts ned i krigets kvarn.
I högerdelen återvänder de överlevande från striden, släpande på sina sårade kamrater. Här har Dix målat sig själv som den ende som verkar kommit helskinnad ur striden.
I underdelen försöker soldaterna få lite sömn och vila innan det är dags att dra ut i strid igen.
Målningen orsakade stort rabalder när den ställdes ut. Dolkstötslegenden odlades flitigt under denna tid och bilder av hjältemodiga soldater ur den obesegrade tyska armén var föreskrivet mode.
I Dix målning finns inga hjältar, bara människor som mals ned till avfall.
Observera att Dix var tydlig med att han inte var någon pacifist. Han ville bara visa hur det var.
När Hitler ett år senare kom till makten blev Dix av med sin Professur vid Konsthögskolan i Dresden och hans verk ställdes ut i utställningen Entartete Kunst (urartad konst).
Dix gick i inre exil och hankade sig fram på enstaka beställningar, han var en även en lysande porträttmålare.
Bättre än några foton visar han hur en frontsoldat upplevde kriget.
Från Berlin,
Uffe
!